Tänka efter, tänka om, tänka nytt

Försöker rekapitulera mitt första år som klasslärare och tänker efter vad jag och mina elever har gjort, genomfört, hunnit med, skippat (oops!), borde gjort mer av, kunde ha strukit… Vad som gick riktigt bra, vad som gick rätt okej och vad som kanske kunde gjorts annorlunda.

Känner mig nöjd och stolt över allt som vi faktiskt har genomfört i klassen. En hel hög med nationella prov, andra prov, redovisningar, samtal, betyg, omdömen (formativa och summativa)… Känner mig mindre nöjd med att jag inte insåg fulla vidden av den extra arbetsbördan som NP medförde, även om jag flaggade för den. Med facit i hand skulle vi ha bedömt och rättat alla delprov på arbetstid på skolan med vikarie och inte rättat ett enda prov hemma. Då skulle huvudmannen fått se vilken tid det faktiskt tar och hur stor kostnad det blir. Varför ska jag göra det gratis på min fritid, som det faktiskt blir till slut, när planeringstid och förtroendetid är slut? Och vem ska planera åt mig och mina elever när jag inte har hunnit göra det..? Nä, gör om och gör rätt är min dyrköpta läxa angående detta.

Det som ändå gör att jag kan se mestadels positivt på året som gått är att jag har fått med mig en stor påse med nya erfarenheter som har berikat mig massor. Jag har lärt mig planera riktigt ordentligt, fast det känns som jag har gått på slak lina allt som oftast och gjort mycket ”på känn”. Jag är med i första gruppen lärare som har satt betyg på 6:or, har genomfört 5 nationella ämnesprov, åkt på SETT-mässan, lärt mig blogga, upptäckt Twitter och lärt mig twittra. Jag har upptäckt ”det utvidgade kollegiet” på Twitter och på Facebook där jag skarpt gillar Facebookgrupperna i SO, Eng, The Big Five, CI. Vad skulle jag gjort utan er, kära kollegor? 🙂 Snacka om kollegialt lärande!

Nu får jag vänta och se om jag får fortsätta på samma skola till hösten, vilket inte är klart ännu, men inget är väl som väntans tider? Jag hoppas få en 4:a där jag kan börja från början på ett sätt och sätta min egen prägel på lärande och klassrumsgemenskap. Jag har massor av kreativa idéer som jag bara väntar på att få omsätta i handling.

Men… först ska jag fira äldsta sonens student och sedan ska vi väl ändå ha sommarlov?!

Äntligen klar…

Äntligen klar… med årets nationella prov i… svenska, matematik, fysik, engelska och geografi. Jo, ni läste rätt! Jag som klasslärare (vi måste vara ett utdöende släkte?) på mellanstadiet har förberett mig och eleverna för prov, genomfört prov tillsammans med eleverna, rättat alla prov, gått igenom alla prov med eleverna, sammanställt alla provresultat samt rapporterat in allt till SCB… och känner mig nu rätt less på alla olika belägg på E-, C-, eller A-nivå. Det har varit ytterst varierande bedömningsanvisningar, somliga lättare att förstå, andra mer komplexa (för att använda ett frekvent ord från SO-bedömningarna).

Jag vet egentligen inte om det är bra eller dåligt med nationella prov? Någonstans känns det bra att få ett kvitto på vad undervisningen i år 4-6 bör gå ut på; kunna kommunicera, beskriva, förstå, analysera, dra slutsatser, ha begreppsförståelse, använda sig av information och länka det till det jag vet om olika saker och kunna förklara det med ett komplext samband. Mycket handlar faktiskt om ”The Big Five” i alla ämnesprov i år 6, hur mycket Joel Rudnert (http://www.lararnasnyheter.se/pedagogiska-magasinet/2013/04/29/big-5-saknar-tyngd) än vill att det inte ska handla om det. Så, om vi orkar analysera proven så kan vi ju få syn på vad det är vi bör ”lägga krutet på i undervisningen” (Göran Svanelid) tänker jag.

Det som känns dåligt är den oerhörda mängden merarbete både för eleverna och lärarna. Eleverna har genomfört 19 st delprov i de olika ämnena. I skolår 6. Fatta stressen! Samtidigt som vi försöker tona ner betydelsen av proven för att de inte ska få stresseksem redan i sexan och slutar med frukost och gud vet allt, så vill vi också att de ska vara väl förberedda och förstå allvaret och prestera efter sin allra bästa förmåga… Det skapar en viss motsägelsefullhet kan man lugnt påstå! Dessutom har jag som lärare så fullt upp med dessa prov att jag knappt hinner planera några vanliga lektioner under senvåren. Proven skapar definitivt stresseksem hos mig!

Och det värsta är att vilken annan arbetsgivare som helst skulle utan att tveka erbjuda sina anställda högre lön/övertidsersättning/extra ledigt i paritet med arbetade extra timmar utan att ifrågasätta det överhuvudtaget! Vi måste förklara för typ skolchefen att: ”ja, det har tagit dubbelt så lång tid att rätta alla prov i år p.g.a att det är betygskriterier i alla ämnen i år, som man ska väga elevens svar emot.” ”Jo, det var 50% öppna frågor, d.v.s bedömningsfrågor, som gör att det tar mycket längre tid att avgöra om svaret är på E-, C- el A-nivå”… Ja, ja… glömde att det också ingår i mitt jobb….

Men, nu är det gjort i alla fall! Jag kommer att gå stärkt ur detta, mitt första år som klasslärare. Jag har satt betyg för första gången i år 6, har genomfört 5 ämnesprov i år 6, haft en stökklass, kommit levande ut på andra sidan och ser ljuset nalkas! Ser fram emot att få sätta igång med en 4:a till hösten och har redan börjat dra upp stora planer för vad vi ska börja med!

Så, jag älskar faktiskt mitt yrke som lärare, jag med!