Bly i skolans digitala skor?

Jag fick just bränsle till ett nytt inlägg om bristen på digital teknik och kompetens i skolorna i Luleå när jag såg ett inlägg på Facebook från Skolappar.nu. Jag älskar Skolappar.nu, det är inte det! Skolappar.nu hänvisade till en artikel i Göteborgsposten 25/8 som handlade om de bästa apparna för skolan där GP i sin tur hänvisade till Skolappar.nu och PappasAppar.se. Visst, kul för de skolor som har haft råd att köpa in iPads de senaste åren, eller där kommunerna har satsat på detta för att de insett att det är framtiden. Inte lika kul för oss som jobbar i en kommun vars IT-tänk för skolan befinner sig någonstans på Medeltiden. Det är ännu mer märkligt när man betänker att samma kommun slår sig för bröstet och är oerhört stolt över att Facebook etablerade sig just här: i Luleå. IT-kommunen Luleå. Förstår ni att vi är så långt ifrån en verklighet där IT är allerstädes närvarande i vårt dagliga skolarbete att det är mer troligt att månen skulle gå att plocka ner varje torsdag?

Inför detta läsår togs något slags beslut på kommunnivå om att alla klasslärare/mentorer skulle ha tillgång till en egen laptop… 2013… Helst en PC eftersom de är billigare (och ofta rackligare) och de dessutom passar bättre in i kommunens administrativa system (bara en sån sak!). Jag sitter med i ett IT-råd för F-6-skolor där vi fick frågan i våras vilka program som kommunen skulle köpa in nya licenser på? Det gällde program/lärspel som fanns på datorer ute på skolorna; Alfons Åberg fr 1997… osv. Jag förstod inte frågan först! Hur menade hen? Förnya gamla utgångna datalicenser på program som ingen vill använda (eftersom datorerna är så tröga att det tar en kvart innan de har startat upp)? Jag undrade om det inte var bättre att lägga de pengarna på att köpa in ny teknik som iPads som är lättillgängliga och där apparna är billiga? Blicken jag fick var inte nådig, men jag stod på mig. Vi ska inte lägga pengar på föråldrad utgången teknik när det finns ny fräsch teknik som är billigare, stabilare, mer lättanvänd. Speciellt inte när det gäller skattepengar, eller?

Det känns ärligt talat som om Luleå kommun har bly i de digitala skorna när det gäller införande av ny digital teknik i skolorna. Ett fåtal skolor är på banan när det gäller 1:1-satsningar och några skolor har köpt in ett antal iPads till någon årskurs, mest för att hävda sig mot friskolorna. Vi kan bokstavligt talat se när andra kommuners skolor (ofta söderut av någon anledning) spränger 100 meterslinjen i det digitala racet. Här har det stora flertalet av vår kommuns skolor inte ens hunnit ur startblocken. Jag saknar en verklig satsning och strategi från kommunens sida när det gäller IT i skolan. Det gör ont i hjärtat på mig, inte för min egen skull, utan för att de som verkligen hamnar i kläm är eleverna och i slutänden även lärarkåren som står och stampar på nivå 1 i Puenteduras SAMR-modell.

Bitter? Ja, faktiskt lite, men jag kämpar på och tänker blogga med mina elever i år, med de få digitala verktyg vi har tillgång till. Så det så!

Hej svejs!

PS. Jag lovar att jag ska vara på bättre humör till nästa inlägg! 🙂

Klassens positiva energi

Ja, så har första skolveckan avverkats med mina nya elever i år 4. Alltså… vilka fina barn! Vilken känsla att gå till jobbet och tänka, känna att det blir en bra dag idag. Oavsett vad vi ska jobba med. Underbart. Visst, det är nytt, för båda parter och smekmånaden är snart över, men… Det känns i hela klassens energi att det är en positiv stämning. Det finns omtanke om varandra, humor, en vilja att lära… Så himla kul!

För övrigt har även vår skola startat upp med #matematiklyftet och vi har läst och tittat på filmen till modul ”Taluppfattning och tals användning”. Mycket intressant! Jag har inte hunnit vara med på Twitter i någon omfattning alls denna vecka för att diskutera, men det kommer väl nu när vi ska observera våra egna lektioner. ”Va? Gör jag så där? Nähä, joho, jaha, okej…:) ” Det viktigaste är väl ändå att ha ett öppet sinne och en vilja till utveckling, då tror jag det blir toppen! Kollegialt lärande känns grymt bra.

Och så har jag startat i gång vår klass blogg i Webbstjärnans tävling. Jag presenterade det för eleverna och de såg minst sagt exalterade ut. ”Va? Ska vi ha en blogg?! Har DU gjort den fröken? (Hmm, fröken fick lite idolstatus!) När får vi  börja skriva i den? Kan jag få mina inloggningsuppgifter nu? Men jag haaar ett Googlekonto!” Osv… Ja… ni förstår på vår skola har det här med IKT kanske fört en något tynande tillvaro. Jag kan lätt placera oss på den lägsta pinnen i Puenteduras SAMR-modell: Datorn har använts till att googla info, och som skrivmaskin. Bra det i och för sig, men det går ju att göra så mycket mer! Vilket vi kommer att försöka göra nu. Klassbloggen heter http://www.smaragderna.se så det är bara att kika in. Obs! Under uppbyggnad! 😉

Hej svejs!

 

På kurs med @Webbstjarnan

Igår var jag och tre kollegor på kurs med @Webbstjarnan i Boden. Jag har varit grymt taggad för detta ända sedan anmälan så det var med rätt höga förväntningar jag åkte dit från Luleå. Betänk att jag ansåg det som så viktigt att jag prioriterade det framför att ha en sista piff-&-fixdag i klassrummet, vilket jag mkt väl hade behövt!

Nå, det var en bra kurs med @ChristerFriman som lärde oss pedagoger hur vi skapar ett konto på @Webbstjarnan och vad fördelen är med att delta i deras bloggtävling med eleverna. Visst skulle det vara kul att vinna, men jag tror att det viktigaste är att lära sig komma igång med digitalt lärande i skolan, vilken klass/årskurs du än undervisar i. Den här tävlingen är nog som ”Årets kock” tror jag. Man måste delta ett antal gånger innan man kan sikta in sig på topplaceringarna..!

Som tur är har jag ju redan bloggat ett tag med WordPress privat, vilket gjorde det aningen enklare att förstå hur programmet fungerar. Det är inget svårt program alls, så är man bara det minsta intresserad av detta så fixar man det utan problem. Får man problem ändå, eller upplever något struligt så är det bara att maila supporten eller skicka ett tweet till @Webbstjarnan så får man svar inom någon minut! Jag lovar! Dessutom på kvällstid av någon vänlig själ som liksom jag själv sitter på kvällarna och jobbar med tv:n på i bakgrunden. För i ärlighetens namn är det ju då, då bästa idéerna kommer när lugnet har infunnit sig. Eller som idag en regnig lördag…

Har du som lärare inget Twitter-konto är det baske mig dags att skapa ett…nu! Jo, nu på direkten! Du kommer att hitta en ocean av kunskap från kollegor ute i landet som inget hellre vill än att sprida sin kunskap eller få hjälp av just dig. Är inte det bra, så säg? Följ någon du känner som twittrar och titta på den personens lista över vilka hen följer. Lägg till en 30-50 personer som verkar intressanta och vips har du ett flöde på ditt konto. DÅ upptäcker du storheten med detta och vilket stöd du får i din personliga utveckling såväl privat som arbetslivsmässigt.

Så… nu har jag skapat en blogg till mina nya elever i år 4. Webbsidan heter http://www.smaragderna.se och är ännu förstås under uppbyggnad! Men oj så kul! Är inte det här skolutveckling så vet då inte jag?

Nu över till Skolverket.se för att ladda hem dokumenten till första modulen i #malyft Puh!

Hej svejs!

Uppstart och dags för nytt lärår

Uppstart… Nytt lärår… visst låter det härligt? Läsår har ju hängt med sedan tidernas begynnelse, men jag känner (liksom många andra) att lärår säger så mycket mer om vad vi gör i skolan, dvs vi lär oss saker. Idag på uppstarten (på trevlig konferensanläggning) diskuterade och funderade vi över vår skolas vision: ”En skola i framkant”. Jag vet. Det är ingen liten vision vi har dragit till med! Men, det är väl det visioner ska vara; stora, lite yviga, men ändå någonstans nåbara och med en känsla av realism.

”En skola i framkant”. Vad är då det för mig? Jo, jag tycker att det ska handla om kollegial samverkan, att arbeta för elevernas bästa möjlighet till lärande, tillgång till uppdaterad smart teknik, uppdaterade läromedel och klassrumsmiljöer, uppdaterade lärare (!). Men… nu är vi ju inte riktigt där än, även om vi strävar mot dessa mål. Vi har en ålderstigen skola, många skolbyggnader, utspridda arbetsenheter, obefintligt avtal för att köpa in elevmöbler (har processats 1,5 år, nu äntligen ute på ny upphandling), minimala medel till ny teknik som iPads (finns typ 2 st på 450 elever) och dylikt. Dessutom har vi under ett flertal år haft och behövt många elevassistenter till elever med särskilda behov. Allt detta kostar pengar som inte finns, fast de finns ju någonstans. Ett litet ljus är att i år har i alla fall klasslärarna äntligen fått tillgång till varsin bärbar dator (nej, det är inte Mac:ar) vilket trots allt är positivt.

Nåväl, på min ”skola i framkant” har jag idag peppat flera kollegor att följa med på @Webbstjarnan kurs i Boden 16/8 @ChristerFriman för att starta upp klassbloggar. Jag har peppat dem att börja twittra (gör konstant reklam för vårt ”utvidgade kollegium!) och vi försöker hitta nya sätt att samarbeta kollegialt än det som varit normen under ett flertal år. Det är ju smått fantastiska framsteg för en skola som kanske har hållit fast lite väl länge i en åldrande struktur, vilket jag tror till stor del beror på yttre opåverkbara omständigheter för pedagogerna. Jag menar att det är inte så lätt att använda IKT i undervisningen om inte verktygen finns och det inte finns lättillgänglig support att nå. Då drar man sig för att börja tjorva med ”datorerna” (läs: vraken). Vi vana användare vet ju att det snabbt faktiskt kan trilla iväg flera timmar bara man sätter sig och ska pilla med en liten grej på en dator som fungerar, i ett program du är van att jobba i 😉

Trots allt detta har jag tillförsikt och när ett hopp om utökat IKT-användande i undervisningen detta lärår med hjälp av Webbstjärnan och mitt utvidgade kollegium.

Hej svejs!

 

Tankar om lässtrategier – läsförståelse – ”literacy”

Denna sommar har jag kommit en bit på väg i mitt tänkande om hurdan lärare jag vill utvecklas till. Under förra läsåret kände jag mig inkastad i en 6:a och fick liksom bara sy ihop de lösa ändar som gick att sy ihop och fylla igen de hål som behövde fyllas. Då fanns inte tiden i all betygshets/nationella-provhets/omdömeshets att fundera och reflektera över det som jag tycker är viktigast, nämligen ”literacy”. Eller ”litterat” på svenska, men det är liksom snyggare på engelska 😉

I sommar har jag läst ”Utmana, utforska, utveckla!” om läs- och skrivprocesser i skolan av bl a Caroline Liberg, 2010. Jag började läsa för att den är kurslitteratur i en kurs jag ska läsa i höst och också efter ett tips på twitter. Jag har även tagit mig igenom några kapitel av Hatties ”Synligt lärande”, och den är väldigt intressant men lite tyngre. Då tackar jag utomordentliga Charlotta Aspelin ‏ @NV3Om som har skrivit en fantastisk sammanfattning här: http://charlottabloggar.blogspot.se under ”Sommarläsning”. Wow så inspirerad jag blev att utveckla min egen undervisning som svenska-/SO-lärare när det gäller att få eleverna att förstå de texter de ska läsa. För det är ju liksom det som är den den sega kolan i all undervisning; att få eleverna att förstå det de läser… att de ska vilja lära sig.

Även det amerikanska/engelska utbildningsväsendet har fokuserat ett bra tag på ”literacy”. Många lärare jobbar i de yngre skolåren med något som kallas för ”The Daily 5” som handlar om fem saker om läsning och skrivning som eleven ska göra varje dag för att utveckla sitt läsande/skrivande, exempel här: http://www.the2sisters.com/the_daily_5.html

”The Daily 5™ is more than a management system or a curriculum framework – it is a structure that will help students develop the daily habits of reading, writing and working with peers that will lead to a lifetime of independent literacy.”

Det här tycker jag är viktigt, för jag anser att vi har tappat bort det i vår svenska skola mitt i all dokumentationshysteri, betyg i år 6, nationella prov i 5 ämnen i år 6, allt fokus på de sjunkande resultaten i matematik osv. Vad hände med läsningen frågar jag mig rätt ofta? Jag menar att om eleven inte kan förstå det hen läser så kan hen inte heller lösa ett problem i matteboken, eller ”läsa mellan raderna” när det är nog svårt för eleven att förstå den text som faktiskt står där. Om vi inte börjar i de yngre skolåren så är det inte så konstigt att fundamentet för läsning står ostadigt i gymnasiet, och det kanske är en bidragande orsak till att vi idag har studenter på universitet som inte förstår de böcker de ska studera eller upplever att de är för svåra. ”Man måste läsa mycket för att bli en god läsare” – det är ett mantra som vi har matats med under såväl egen skoltid som under lärarutbildningen. Ja, men vi måste också jobba med läsningen på alla stadier i skolan på det sätt som beskrivs i boken ”Att undervisa i läsförståelse av Barbro Westlund (2009) Natur och Kultur”. Det tror jag har gjorts för lite under ett antal år.

Det är ett hårt jobb att lära eleverna att utveckla ”literacy” och det går inte av sig självt, så mitt fokus i höst med min 4:a blir att jobba intensivt och fokuserat med lässtrategier, läsförståelse och skrivande. De ska bli litterata!

Hej svejs!

P:S För övrigt är ”Stolthet och fördom”, Jane Austen en av de allra bästa böckerna.