TeachMeet! Vilken grej!

Oj, så länge sen jag har skrivit ett inlägg på min blogg. Varför det blivit så har jag funderat lite över och jag tror att det är så att ibland svämmar tankar och funderingar över så man hinner inte sortera i sitt eget huvud för att veta vad man ska skriva om. Rörigt? Håller med. Jag har läst massor av artiklar som jag tipsats om på Twitter, försökt hänga med i debatten om skolan, resultaten, betygen… Funderat över vad jag själv tycker och tänker om det. Jaa.. det är inte undra på att man blir lätt förvirrad av denna enorma ”skoldebatt” som sker och äger rum precis just nu i media! Det mesta är ju dessutom vårt fel, dvs lärarnas fel, för vi undervisar fel, gör fel, bemöter elever och föräldrar fel, bedömer fel oavsett om det är en summativ eller formativ bedömning. Enligt alla förstå-sig-påare som inte arbetar i skolan i alla fall. Att samhället i stort kanske också har gjort en del saker fel, pratas det väldigt tyst om. De flesta tycks glömma bort att vi gör det som läroplanen säger, dvs vi har att förhålla oss till det gällande styrdokumentet, inte något tyckande… Nåja, bara vi nu får återgå till att lära ut matematiska algoritmer så blir nog allt bra! 😉 Årets quickfix…

Hur som helst, så har tiden här efter jul inneburit lite nytt för egen del. Jag är numera även rektorsstöd på 20% samt att jag fortsätter ha min egen klass på 100%. Inte alls optimalt, men det får bli så fram till terminsslutet. Jag har numera ett mer officiellt ansvar på skolan för den digitala utvecklingen i kollegiet och försöker stötta mina kollegor i deras digitala utveckling, samt att jag kan påverka åt vilket håll jag tycker att vår skola ska gå digitalt. Det är spännande med IKT i skolan och för vår skola gäller det att visa att det går att börja arbeta digitalt fast vi inte har nästan några förutsättningar att göra det.

En del i ett sådant arbete var att arrangera ett TeachMeet kombinerat med Pedagogisk Pub av den nystartade gruppen ”IKT och lärande i skolan i Luleå”  som vi hade i onsdags, veckan som var, på Vetenskapens hus i Luleå. Det blev väldigt lyckat och vi hade talare som representerade hela linjen i skolan, från förskola till gymnasiet. Väldigt utvecklande och underhållande. Sex talare som talade i sju minuter vardera och de visade hur de arbetade med IKT med sina elever på just sin arbetsplats. Vi hade även en föreläsare från Luleå tekniska universitet, Peter Parnes, som pratade om Computational thinking. Det handlade om att vi måste inse att datorerna är en del i allt vi gör och tar en allt större del dessutom. Vad använder vi dessa till? Hur kan vi dra nytta av dem? Varför bör vi lära eleverna programmering? Samt att många andra länder i Europa ligger långt före oss i detta arbete. Mycket intressant.

Nåväl, jag var i alla fall en del av kvällen och agerade moderator (lite av conferencier) samt berättade lite själv på slutet om hur jag tänker runt det utvidgade kollegiet och hur det har utvecklat mig som lärare. Idag är det en självklarhet och snart ett måste för varje lärare att ha ett Twitterkonto och en Facebookprofil för att kunna ta del av den skolutveckling som sker i vårt land. Helt plötsligt blev vårt avlånga land inte så stort längre. Nu vet jag vad som händer i Malmö, i Göteborg, i Sollentuna, i Arvidsjaur, i Falun, i Sundsvall och i Luleå på olika lokala skolor tack vare att jag följer personer på Twitter och Facebook som delar med sig av sin lärarvardag. Det om något gör ju att vi får en samsyn på vårt uppdrag och en helt annan insyn i våra olika verksamheter. – Aha! Gör de så där..! Så borde ju även vi göra?! Skulle vi kunna… vad händer om… tror du att..? Det är ju detta som gör att det blir skolutveckling. Inte att vi eventuellt tvingas sätta betyg i år 4.

Malin Rönnblom, statsvetare och skribent i Västerbottenskuriren skrev en väldigt bra debattartikel i veckan om just skolan, forskning och betygens vara eller inte vara. Läs den! Jag håller med henne till fullo. Tips från @skolvaren på Twitter, by the way…

Hej svejs i vårsolen!