Arbetet med nationella prov i år 6

Idag på Twitter deltog jag i en liten diskussion om nationella proven och det smärre ”helvete” i ökad arbetsbelastning som väntar för lärare som undervisar i år 6 varje vår. Jag uttryckte att på vår skola ska vi prova med ett nytt upplägg runt detta med rättning och bedömning och jag blev påhejad att skriva ett blogginlägg om detta. Sagt och gjort! 🙂

Nu är det alltså dags igen för nationella prov i år 6. En vår fylld av delprov, bedömningsanvisningar, nervösa elever och stressade lärare. Men vänta nu! Jag har ju inga 6:or i år! Nej, så är det. Jag undervisar i en 5:a och ska inte göra några prov med mina elever. Däremot har jag under förra året funderat på hur man skulle kunna utveckla och underlätta denna hektiska tid för oss lärare i ett moment som vi bara måste ta oss igenom, vare sig vi vill eller inte. Jag lade fram ett förslag som går ut på att alla lärare som undervisar i teoretiska ämnen i år 4-6 på vår skola är med i olika bedömningsgrupper. Vi är 12 st lärare och vi har delat upp oss så att de som är behöriga i respektive ämne rättar och bedömer dessa prov. Vi har minst två ämnen vardera och några har tre ämnen. Vi är 5-6 st lärare/ämne och grupp och det är 60 elever i år 6 på vår skola. Det gör att vi får ca 10-12 elever vardera/ämne jämfört med att rätta en hel klass på egen hand. Vi gör det här på arbetstid under en dag/ämne med vikarie i klasserna. Vi nyttjar även en konferenstid (ca 1,5-2 h) för att läsa in oss på respektive ämnes bedömningsanvisningar så att vi är förberedda och har koll på läget.

Varför provar vi då med att arbeta på detta sätt? En anledning är att det är en oerhörd skillnad på dagens nationella prov i år 6, jämfört med hur det var sista året de gjordes i år 5 och även första gången i år 6. Idag är det 5 ämnen som det görs prov i. I varje ämne bedöms elevernas svar enligt en skala från E-C-A. Det medför att jag måste värdera och bedöma varje enskilt elevsvar utifrån en bedömningsmatris som ibland är snårig och tvetydig. ”Är detta verkligen ett svar på A-nivå, eller lutar det mer åt C-nivå?” ”Det här måste ju vara ett svar på E-nivå, eller?” ”Vad krävs av eleven för att nå till respektive nivå?” ”Hur var det nu igen? Är det här argumentet ett NO-argument eller är det ett estetiskt argument?” Ja… frågorna kan vara många och det är inte undra på att lärare går i väggen efter en sådan här kraftansträngning. Det är stor skillnad på att sätta sig in i ett eller två ämnens bedömningsanvisningar jämfört med fem ämnen! Tro mig, been there, done that!

Ett par bonuseffekter som jag hoppas på att få se är också att detta sätt borde medföra minskad arbetsbelastning för enskilda lärare. Det borde ge en högre validitet och kvalitet på bedömningen. Eleverna får veta att fler lärare bedömer deras prov för att säkerställa en rättvis bedömning och sist men inte minst, så ger detta möjlighet till kollegial samverkan och kompetensutveckling. Nu kanske du funderar över vad jag menar med kompetensutveckling? Jo, jag tänker som så, att dessa prov ger oss lärare fortbildning i hur man ställer kvalitativa provfrågor eller för den delen frågor i klassrummet. Vi lär oss hur vi kan ställa frågor för att locka fram djupare kunskap hos eleverna och också göra dem medvetna om att det finns olika slags kvalitet på deras svar.

Idag är det fortfarande många lärare på mellanstadiet som är klasslärare, inte ämneslärare, även om vi så sakteliga är på väg åt det hållet och det finns en ovana i att sätta betyg på kunskaper. Läsåret 2012-13 var första året vi satte betyg för 6:orna, vilket medför att på vår skola är det detta år som varvet fullbordas. Dessutom anställs nya lärare som aldrig har satt betyg så nog kan vi tänka att det tar ett tag att känna sig säker på detta, om man någonsin blir säker? Så, till stor del på grund av dessa anledningar tror jag att det här blir bra. Det blir skolutveckling och nytänkande som driver kunskaper framåt hos lärare och får oss att känna oss säkrare och mer kompetenta. Vi kommer att lära oss massor, det är jag helt övertygad om och dessutom få en drägligare arbetssituation. Vi kanske klarar oss från att ”gå i väggen” denna vår? En anledning så god som någon!

Hej svejs! / Eva

Annonser

Arbetet med läsning och lässtrategier

Nu har vi kommit igång ordentligt igen efter juluppehållet och det är så otroligt skönt när pusselbitar och byggstenar börjar falla på plats i undervisningen. Jag har startat upp läsårets andra gemensamma läsprojekt i min klass och jag funderade om jag skulle arbeta som vi gjorde i höstas (läsa ett kapitel tillsammans i klassen, dela ut frågor på texten som de skulle arbeta med som läxa samt läsa högt hemma för/med en förälder) eller om jag kunde utveckla det på något sätt. Det kändes som att jag ville göra ”något mer” med läsningen. Så när jag hittade ett inspirerande inlägg i FB-gruppen ”En läsande klass” hittade jag det där jag saknade. Jag modifierade ett upplägg runt ett material inspirerat från ”En läsande klass” så här: Läsprojekt år 5 vt 2015

Så här satte vi igång med arbetet: eleverna delades in i läsgrupper om 4/grupp. Först tittade vi tillsammans på arbetsbladen jag delat ut och gick igenom vad de skulle arbeta med för att alla skulle ha full förståelse för uppgiften. Sedan fick de först arbeta med spågummans strategi och försöka förutsäga vad som skulle hända i nästa kapitel. Efter det läste de det aktuella kapitlet tillsammans och turades om att läsa lagom långt var.

Under tiden de läste skulle de vara uppmärksamma på om det var ord eller uttryck de inte riktigt förstod och i så fall skriva ner dem, dvs använda sig av detektivens strategi. Uppgiften var att skriva ner minst tre ord och förklara med hjälp av ordlista vad de betyder. Detta därför att jag vet att en del elever tycker att de förstår ”allt”, men att de faktiskt inte gör det och att det främjar allas lärande att prata om ord och deras betydelse.

När det var klart gick de vidare till att arbeta med reporterns strategi. Nämligen att skriva ner tre olika frågor på texten samt svar på sina frågor; en fråga ”på raderna” dvs en fråga som man lätt hittar svaret på, en fråga ”mellan raderna” som man förstår av sammanhang och flera ledtrådar i texten och en fråga ”bortom raderna” dvs en fråga där de lägger in sina egna erfarenheter i svaret och kopplar till textens innehåll. Exempel: Hur skulle det kännas för dig om…

Efter detta moment var det dags att sammanfatta kapitlet med några meningar enligt cowboyens strategi. Detta behöver elever tränas i för det är ganska svårt har jag märkt för elever att sammanfatta kort. Det blir ofta alldeles för detaljerat eller alldeles för vagt. Att hitta kärnan är klurigt och det är då väldigt bra att de kan resonera sig fram till det tillsammans.

Till sist ska de med hjälp av konstnärens strategi rita någon inre bild från kapitlet, vilket aktiverar deras fantasi runt det de har läst. De lär sig genom det att leva sig in i texten och i förlängningen tror jag det kan hjälpa dem att bli bättre skribenter själva.

Hur som helst blev detta en väldigt bra lektion och jag känner mig trygg i att eleverna utvecklar olika förmågor i ämnet svenska, faktiskt med hjälp av The Big Five; genom att kommunicera när eleverna resonerar om texten, genom att analysera textens information hittar de bra frågor att ställa, genom att förstå olika begrepp i texten och till sist genom att använda sin metakognitiva förmåga för att tänka om sitt eget arbete (varför är det här en bra fråga på texten?).

Jag känner att det blir ett mervärde i lärandet genom att arbeta så här med lässtrategierna. Vi utgår från en skönlitterär bok och arbetar strukturerat enligt läroplanens innehåll. Vi får dessutom med samarbete och demokratibegreppet när de resonerar tillsammans om innehållet. Kan det bli bättre? 🙂 Säkert, men jag tror vi är en bra bit på väg!

Teach Meet, Luleå 7 jan-15

IMG_4392

Igår visste jag inte riktigt vad jag skulle prata om idag. Så är det ganska ofta för mig. Tankar som snurrar runt och bildar någon slags bakgrund till det där som man egentligen vill säga. Som tur var så fick jag tillfälle till en stunds samtal med en av mina bästa vänner och tillika lärare igår kväll, Carina Högnelid. Många gånger önskar jag att vi vore kollegor på samma skola, men det är kanske just pga att vi inte är det som vi funkar så bra med varandra? Vår lärarvardag hinner aldrig bli alltför påtaglig och vi tillåts inte fastna i invanda mönster och strukturer som sitter fast i väggarna.

Det är under samtal som dessa, som många av de bästa pedagogiska idéerna föds tror jag. Vi har båda har ett stort intresse för skolan i allmänhet och för vårt jobb, våra elever i synnerhet. Vi vill utveckla lärandet hos eleverna och samtidigt så klart utveckla förmågan att lära ut hos oss själva, vilket faktiskt är det vi gör när vi stöter och blöter idéer, förkastar en del och utvecklar andra vidare.

Nåväl, igår så pratade vi om allt möjligt och det som vaskades fram var att vi saknade ytor för lärare i ett utvidgat kollegie att mötas på här i Luleå med omnejd. Det är väldigt lite tid kvar att mötas och föra samtal på när arbetsdagen pågår för den består av undervisning, apt-möten, eht-möten, planering, för- och efterarbete av lektioner, dokumentera det eleverna har visat osv. Ja, ni känner igen alltihop. Många av oss har inte ens tid att fråga närmaste kollegan om råd om en viss sak/arbetsområde och har vi det så har kollegan knappt tid att svara av samma orsak. Ibland är man kanske rätt ensam på sin skola i sina ämnen trots att det är många kollegor. Orsaker finns till att man inte alltid får till ett kollegialt utbyte och samarbete trots att viljan kanske finns.

Därför tänker jag att en god start skulle kunna vara att gå med den nyskapade facebookgruppen ”Luleå Pedagogiska Nätverk”. ”Åh, nej, inte en Facebook-grupp till!”, kanske några tänker? Andra kanske känner: ”Facebook varför det? Räcker det inte med intranätet eller Edwise?” ”Jag är redan medlem i 10-15 andra grupper, vad ska denna tillföra mig?” En del av oss har inte Facebook-konton och tänker aldrig skaffa det av andra skäl. Visst, det respekterar jag till fullo, dock tycker jag att det är en praktisk arena/yta för lärare att mötas på och diskutera pedagogik och lärande.

I denna grupp kan man lägga upp både enkla och briljanta tips och annat som man faktiskt gör med sina elever och beskriva varför man tycker att det fungerar. Eller så kan du svara på andras frågor om lärande och pedagogik. Det är en plats där du kan hitta andra i din närhet som kanske funderar på hur de bäst ska lägga upp samma arbetsområde som du själv funderar på? Eller som har hittat en bra app som funkar utmärkt med elever som behöver något extra i sin skolvardag, inom vilket ämne som helst? Du kanske vill starta ett samarbete med en annan klass i en annan skola för att spetsa till ett arbetsområde? Vi vet alla att elever brukar skärpa till sig när de ska möta andra jämnåriga som de inte alls känner, för då vill de flesta göra riktigt bra ifrån sig. Eller kanske utarbeta en stadsvandring tillsammans? Det vore väl kul? Och, ja… det finns många andra lärargrupper som har ca 5000-25 000 medlemmar, men i den stora massan kan man också försvinna. Jag vill kunna samverka mer med dig, som finns i min närhet!

Sen undrar jag om du har Twitter?

”Äsch, det är en fluga!” kanske du tänker 😉 ? Och vad är det för mening att försöka skriva något meningsfullt på bara 140 tecken? Det kan vara svårt ibland, men via Twitter har jag hittat många intressanta nya bekantskaper som jag utbyter tankar med. Jag heter iaf Pumpan70 på Twitter. Jag såg att pumpmannensfru var här idag på Teach meet, liksom elisabethland, helenasjodin, aghed70, KatarinaErikss3, aklejan62 och många andra också!

Om du tycker att Facebook är helt off, Twitter är för snålt med tecken, så varför inte starta en egen blogg att skriva på? För oss lärare är det en suverän plats att skriva ner vad du gör med eleverna, hur du tänker, vad som är viktigt för dig, vad som inte gick så bra och kanske varför det gick som det gick? Naturligtvis också det som fungerar i klassrummet och varför du tycker att det gör det. Blogga är inte svårt, lite utlämnande kanske, men oerhört utvecklande för sig själv. Man får syn på sina egna tankar helt enkelt.

Jag går igång på engagerade människor i allmänhet och engagerade lärare i synnerhet och jag vill gärna låta mig engageras av just dig, för jag tror att du har något viktigt att dela med dig av som jag kan ha nytta av i mitt lärarliv. Jag ser fram emot att just du blir min nya kollega i vårt utvidgade kollegie!

Ps. Två känslor du kan slänga bort över axlarna är att du inte duger eller att det inte är nog bra det du gör. Du både kan och duger! Du är en briljant kompetent lärare som gör ett fantastiskt arbete varje dag med eleverna! Den andra känslan som du kan att passa på att slänga ut är Jante. När din kollega kommer med en ny idé så säg hellre: men så intressant det låter! Hur tänkte du göra det här? Spännande, vad vill du ha tips om? Jag gjorde så här en gång…

Tack för att du har läst! 🙂
/ Eva