Grupparbeten… ;)

Gillar ni grupparbeten? Jag är så där lagom förtjust i företeelsen eftersom det ofta kan bli lite sisådär med kvalitén och arbetet med det hela. Några elever i gruppen utgör basarbetarna och gör grovjobbet, någon slamsar runt och gör att läraren måste fokusera på ”fel saker”, någon är väldigt passiv och tyst och får inte heller så mycket gjort, någon gör det mesta och håller stenhårt i taktpinnen (förståeligt för annars blir inget gjort), några gnäller över att de inte fick bestämma någonting… Och till slut så redovisar gruppen ”sitt” arbete med att läsa innantill från texterna och både elever och lärare är mer än nöjda över att eländesarbetet äntligen är över… Nu var jag kanske mer än lovligt negativ tänker ni kanske? Och ja, det var jag nog, även om det finns en del sanning i det också. 😉

Nåväl, ibland är det liksom dags ändå, för det finns också vinster med grupparbeten. Att lära sig ta ansvar för sina uppgifter, samarbeta, enas, jämka, leta information som är användbar, skriva om med egna ord, utveckla informationen, leta passande bilder, illustrera något med andra material än de gängse förekommande (modellera). Så okej då. Nu var det dags för grupparbete.

Jag inspirerades av Kerstin Dahlin i FB-gruppen SO i år 4-6, som i sin tur inspirerats av en annan person i gruppen (kommer inte ihåg vem dock!), om att arbeta med ”Norden i en pizzakartong”. En PP skrevs om hur och vad arbetet skulle gå ut på och vad det skulle innehålla, vilken sedan gicks igenom med eleverna, som tände direkt på idéen! Pizzakartonger införskaffades från lokala pizzerian, som glatt skänkte fem kartonger. Vi arbetade med de fyra länderna utanför Sverige eftersom vi jobbat så grundligt med Sverige i 4:an. Vi har även lyssnat på de nordiska språken och försökt förstå vad de säger, men det är svårt!

Alla grupper skulle leta efter samma grundfakta för att vi sedan ska kunna jämföra länderna med varandra och se likheter och skillnader. Så här blev det i alla fall. Rätt bra om jag får säga det själv. 🙂 Och.., grupperna jobbade bra, stötte förstås på problem, löste dem, tog tag i gruppkamrater som befann sig på avvägar, skärpte till sig och fullföljde arbetena. 🙂

Så, stort tack för inspirationen Kerstin! 🙂

IMG_4596 IMG_4597 IMG_4598

 

IMG_4599 IMG_4600 IMG_4601 IMG_4602

 

IMG_4603 IMG_4605 IMG_4606

 

IMG_4607 IMG_4609 IMG_4610

Har samhället tid att låta nya lärare bli ”lärare”?

Detta är något jag har funderat på under veckan som gått. Det jag menar är att även om du har både examination och legitimation som ny lärare så tar det betydligt längre tid att lära sig yrket än vad det gör om du är ny på en annan arbetsplats i en annan bransch. Det samhället tycks glömma bort är den enorma komplexitet som läraryrket innebär. Först ska man lära sig strukturen på skolan och lära känna sina kollegor i ett ensamyrke som också är ett samarbetsyrke. Som ansvarig lärare i en klass/ett ämne är du ensam även om du ingår i ett arbetslag. Du ska ta till dig läroplanen som är ett gigantiskt dokument och dessutom kunna omsätta det i praktiken. För att kunna känna att du har stöd i läroplanen behöver du läsa och förstå innehållet i detta komplexa dokument. Vad innebär kunskapskraven? Vad är det centrala innehållet? Hur får Vasatiden plats i det här? Hur ska eleverna veta vad som förväntas av dem? Hur? Vad? Varför? Sen är det bara att undervisa…

Sedan har du nästa grej att förhålla dig till; eleverna, som är din klass/grupp med små människor som du ska få att göra det du vill att de ska göra, helst under samma tillfälle, helst under ordnade former. Du måste lära dig att fatta beslut på nanosekunder och sedan stå fast vid dessa beslut där du står inför 20 elever. Du ska lära dig att läsa av elevernas sinnesstämning och humör dagligen, som ofta beror på hur morgonen varit och vad de har ätit till frukost eller inte ätit. Sedan beror denna stämning också på hur deras klasskompisar agerar när de kommer till skolan. Har eleven kompisar på skolgården, är hen ensam, känner hen sig trygg/otrygg? Tar eleverna med sig problem som uppstår på fritiden till skolan? Vilka konsekvenser får det? Sedan kan skoldagen börja…

Efter att du genomlevt dina första veckor som ny lärare, är det dags för nästa sak du ska lära dig att bemästra; föräldrarna. Eller kunderna… nä, föräldrarna! Du ska hålla ditt första föräldramöte inför en många gånger ganska taggad grupp med föräldrar. De vet vilka krav de kan ställa på skolan, och deras eget barn är naturligtvis viktigast. (Det är ju rätt självklart för oss alla som har barn. Mitt barn är viktigast, i alla fall för just mig.) Hur går bedömningar till, när ges betyg och vad innebär ett ”A”, vad är ett skriftligt omdöme, när är det dags för utvecklingssamtal, hur många läxor per vecka och varför läxa? Många frågor blir det… Frågor som man som förälder har rätt att ställa, självklart. Som lärare ska du kunna svara på allt det här, svar som du knappt ens har formulerat för dig själv. Komplext var ordet…

Att gå i skolan innebär att barnet har en plats i en grupp av elever där alla i gruppen har sina särskilda behov, oavsett om barnet är låg-/högpresterande, har lätt att lära eller har svårare att lära. Detta faktum är som det är. Ibland kan man undra hur det kom sig att just i den här klassen på 20 elever så hamnade sju elever med särskilda behov, medan det i parallellklassen inte finns en enda elev med ett behov utöver det vanliga? Om föräldrar känner frustration över detta kan ni ana att läraren känner en ännu större frustration. För faktum är att 20 elever i en grupp aldrig är detsamma som 20 elever i en annan grupp. Ett faktum som man kan undra om ens någon person i makthavarposition tar i beaktande, någonsin?

Vad är det då som gör att samhället ställer så oerhört höga krav på att klassens/skolans lärare oavsett om du är ny eller gammal i gamet, ska fixa precis allt detta och lite därtill, i samma ögonblick som ett nytt läsår börjar? Detta trots att man innerst inne vet att det är hur tufft som helst att arbeta med barn och unga. Är det en allmän stress? Är det en allmän misstro på lärares profession? Att förtroendet för skolan och lärarna har urholkats under en längre tid är känt. Alla vet att förtroende är en färskvara och att det är 100 gånger lättare att mista det än erhålla det. Så hur ska vi tillsammans kunna bygga upp förtroendet för skolan igen hos föräldrar och samhälle? Jag tror att det endast kan ske genom ömsesidig respekt och kommunikation på lika villkor. Det är enkelt att skuldbelägga och 100 gånger svårare att visa sig ödmjuk och generös när man blir ansatt. Därför är det viktigt att man visar respekt för varandras problem, visar en vilja att lyssna och en vilja att lösa dem tillsammans.

Men, låt oss tillsammans mötas på den vägen och tillsammans arbeta för att skolan ska bli en plats där lärare vill arbeta (nya som gamla), där barn vill vistas för att lära, där föräldrar känner en trygghet att lämna sina barn för att växa upp och bli unga vuxna med gott omdöme och kunskaper för livet. Visst har vi tid att låta nya lärare bli lärare om vi alla hjälps åt? Ser ni ljuset..? Det gör jag.

Hej svejs!

Nya undervisningsgrepp

Ja, nya och nya är kanske att ta i, men det är nytt för mig och min klass i alla fall. I veckan har jag kommit till skott med att börja använda de nya mini-whiteboards som jag köpt in till klassen. Jag har läst flera inlägg på Facebook om dessa praktiska mini-whiteboards och nu var det dags. Så här gjorde jag: Klassen (en 5:a) skulle börja jobba med grammatik och ordklasserna i svenskan. De fick ta fram sina whiteboards (som de mest har ritat på ca en vecka när de har ”legat till sig”..) och så bad jag dem skriva ner vad de trodde var ett substantiv och hålla upp tavlan när de var klara. Och.. ”Yes!”, det funkade! 🙂 Inte så revolutionerande, men jag fick ju snabbt syn på hur många som visste vad ett substantiv var och vilka som verkade osäkra och kikade på kompisen (vilket man får göra så klart! Men man kan inte alltid lita på att kompisen kan..!). Vi jobbade på ett tag med detta och vips hade vi både kollat av förkunskaperna, repeterat och befäst lite bättre i ett svep. Praktiskt!

Nästa användningsområde för mini-whiteboarden var när vi hade börjat jobba med Norden i veckan i SO. Jag tycker det är väldigt bra att ha en inneboende kartbild över hur världskartan ser ut på det stora hela i hjärnan och vill försöka få eleverna att göra sin egen bild av den. Ni vet, det var visst ett par norskar som fick Nobelpris för detta med ett rutsystem/karta i hjärnan i höstas… 😉 I alla fall, bad jag eleverna ta fram sin mini-whiteboard och tänka att de hade en blank världskarta framför sig. Jag bad att de skulle rita ut ungefär var de tyckte att Australien låg på deras karta och väntade. En del visste genast och andra funderade en stund. Till slut enades vi om nere i högra hörnet och en lagom stor cirkel. Sedan fortsatte vi med Sydamerika (för att få en motvikt till Australien), Atlanten, Europa och till sist Norden. Allra sist jämförde vi med världskartan som vi drog ner och kunde konstatera att vår bild inte var så långt ifrån den riktiga bilden.

Det här tycker jag är viktigt. Eleverna bör ha en rimlig uppfattning om var i världen olika länder/landsområden/världsdelar befinner sig för att kunna hänga med i djupare diskussioner runt nyheter i världen t ex. Det blir en djupare kunskap om du vet ungefär var krutdurken ”Ukraina” befinner sig och varför EU är orolig över utvecklingen där. Hur nära/långt är det egentligen till Ukraina från Sverige? Vad kan hända? Hur rör det här oss i Sverige? Det blir bra diskussioner. Jag känner mig nöjd när saker och ting fungerar som jag har tänkt att det ska göra.

Ett par andra saker är ”Grej Of The Day som är Micke Hermanssons grej, vilket väl ingen lärare har kunnat undgå att läsa om. Jättebra, enkla mini-föreläsingar om vitt skilda ämnen och eleverna är vetgiriga just av den anledningen att det är kul att få veta lite om något som vi absolut inte jobbar om just nu. Opretentiöst dessutom. Win-win! Nästa grej är Kahoot (digital frågesport), som verkligen uppskattas av mina elever. De har t.o.m skapat egna konton för att göra egna Kahoot´s. Det finns förstås en facebookgrupp för detta med: ”Nutidsfrågor med Kahoot” där man hjälps åt att göra ett nutidsquiz varje vecka och det passar nog de flesta, i alla fall från år 4 och uppåt.

Kahoot

Eleverna jobbar i par med nutidsfrågorna i Kahoot.

Nästa vecka är det dags för ”Exit tickets”. Skylten har hängt uppe en vecka nu och eleverna har börjat fråga vad det är och hur det går till… Nyfikenheten är etablerad. Nu ska jag bara komma på några bra exit-frågor!

Hej svejs!