Det går bättre för skolan!

”Det går bättre för svenska skolan igen!” PISA 2016 och TIMMS-rapporterna har kommit under de senaste veckorna och äntligen… kan vi som arbetar i skolan andas ut, för en kort stund. Vi behövde få en liten glädjeyttring, om att resultaten har vänt uppåt igen och inte fortsätter att rasa, eftersom vi i skolan verkligen har gjort allt vi kan i jobbet med eleverna för att få till stånd denna utveckling.

img_8606
Furuparkssskolan, Luleå

Edward Jensinger har skrivit väldigt bra om detta idag, läs det inlägget här, där han förklarar om vad vi faktiskt har gjort i skolan i form av nära kollegiala fortbildningar såsom mattelyft och läslyft. Vi har ändrat och förfinat vår undervisning, vi har kommit igång och diskuterat vad vi gör i klassrummen och varför vi gör det, vilka resultat vi ser och vilka slutsatser vi kan dra av det. Jaha, okej? Varför har man inte gjort det förut då, kan man kanske fråga sig med rätta? Borde inte det ingå i vårt arbete som lärare? Naturligtvis borde det göra det. Men, de senaste 10, kanske 15 åren har kantats av att allt fler arbetsuppgifter har lagts på lärarna. Ibland det som syns i form av krav på dokumentation, genomförande och rättning av nationella prov, individuella utvecklingsplaner och omdömen som ska skrivas och kommuniceras gentemot vårdnadshavare och elev. Ibland genom det som inte syns; all kontakt med vårdnadshavare i form av mail, telefonsamtal, utredningar av speciella behov, anpassningar av undervisning, vikarierande för frånvarande kollega eftersom ingen vikarie har kommit (vilket sker på planeringstid där vi skulle ha förberett undervisning eller efterarbetat i form av rättning osv), utredande av bråk och tjafs mellan elever på skoltid och ibland även det som sker utanför skoltid! (Hur det kunde bli en fråga för skolan är helt otroligt?) Därför har detta hamnat i skymundan. Vi har jobbat på vår egen kammare och inte haft ork eller tid att lägga på dylika samtal helt enkelt. Det måste ibland styras uppifrån, och chefen (rektor) måste säga att nu tar vi bort det där, för nu ska vi göra det här.

Och, som grädde på moset, har en ny läroplan har sjösatts för fem år sedan, väldigt bra, men otroligt omfattande. För att ni ska förstå skillnaden mellan vår nuvarande LGR11 och den föregående Lpo94 så kan man säga att i Lpo94 fanns knappt något som sa vad vi skulle undervisa eleverna om, medan i LGR11 så står det väldigt specifikt utskrivet vad vi ska undervisa om i varje stadie i varje ämne. Vilket är bra! Missuppfatta mig inte, men det är stor skillnad, och grejen är att man känner som lärare att tiden inte räcker till på långa vägar för att hinna med allt! Det är problematiskt och skapar stress, för man vill ju inte bara ”bocka av” det området efter det andra, utan man vill att eleverna ska förstå och få en känsla för vad det är vi jobbar med. Ibland går det fort och ibland tar det längre tid beroende på vilken elevgrupp man har framför sig.

Men, för att återgå till resultaten om PISA och TIMMS, så tror jag faktiskt också att det finns en annan aspekt att ta hänsyn till. Vi lärare har blivit bättre på att ställa krav igen. Ja, det fula ordet KRAV har vi insett att vi måste börja använda för att få någon ordning. Dessutom verkar även vårdnadshavarna ha insett att det krävs något av deras barn för att det ska gå bra för dem i skolan. Det fungerar verkligen inte med en låt-gå-mentalitet om det ska bli några resultat att räkna med. Och, då menar jag inte att alla elever ska nå toppresultat, utan göra det bästa de kan utifrån sina egna förutsättningar! Om vi gör vårt bästa och försöker lite till, så når vi lite längre oavsett var vi befinner oss. Gör vi som vi alltid har gjort eller lite mindre kommer det definitivt inte att ske någon utveckling. Där är vi lärare viktiga. Jag ska undervisa eleverna om ett visst innehåll och min undervisning ska fungera för alla elever i min grupp. Det ställer krav på viss flexibilitet, eller hur? Jag måste se till att alla elever når så långt de kan, med deras egna förutsättningar, vilket innebär att mina krav ser olika ut beroende på vilken elev jag har framför mig.

Jag tror på läxor. Ja, så är det. Läxor som är en repetition på det vi har arbetat med i skolan och som eleven bör klara av att göra på egen hand. Jag tror att eleverna måste öva på vissa områden lite extra för att befästa kunskaperna bättre. Jag vet att det ställer krav på hemmen, vilket inte alla klarar av, men då ska skolan kompensera för det. Vi erbjuder läxhjälp både på fritids och i mitt eget klassrum om det efterfrågas. Det viktiga är att jag har god kontakt med föräldrarna som ska utföra det jobbet hemma och att de förstår och ställer upp på varför vi gör det här, dvs att eleven ska befästa sina kunskaper. Och också att jag och de tillsammans är en framgångsfaktor för att deras barn ska lyckas utifrån sina egna förutsättningar. Och, det här tror jag är en bidragande orsak till att resultaten har vänt uppåt igen. Nämligen att både elever och föräldrar har återfått insikten om att det krävs arbete för att kunskaperna ska fastna. Det går oftast inte av sig själv. De eleverna är väldigt få, som bara liksom suger åt sig all kunskap till synes hur lätt som helst, och sen så sitter det där! Jag har haft förmånen att få ha haft ett par sådana att undervisa, och vet inte om jag kommer att få uppleva det igen, men jag hoppas! De allra flesta måste utföra något slags jobb för att kunskaperna ska sitta där. Roligt ibland och jobbigt ibland. Som med allt annat. Och, jag brukar säga till mina elever (många är sportintresserade) att om de kan stanna kvar en halvtimme extra på en träning för att öva frisparkar, slagskott, 3-poängsskott i basket, dribblingar, hänga i stallet och pyssla med hästarna, så kan de lägga motsvarande 30 minuter på en läxa för att bli bra på multiplikationstabellerna, de engelska glosorna och att läsa sin läsläxa för att bli bättre läsare. Allt det jobbet gör de som vill bra på något! Vi måste få eleverna i skolan att vilja bli bra, vilja känna att det är coolt att kunna saker i skolan.

Ja, det var det jag ville säga om varför jag tror att det går bättre för skolan igen. Rätt eller fel har jag ingen aning om, men jag tycker att det känns som att skutan har vänt och det är bara att fortsätta att driva på framåt, så kommer resultaten att fortsätta uppåt!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s