Ett läsår har snart gått…

Sitter och funderar och reflekterar över ännu ett läsår som snart är till ända, bara tre halvfulla veckor kvar till skolavslutning! Har jag hunnit det jag borde hinna enligt kursplanen? Har eleverna utvecklats som jag hoppades? Har lektionerna och undervisningen gett det resultat som jag trodde och hoppades på? Har jag utvecklats som lärare? Hur då i så fall? Vad har jag lärt mig som lärare i år? Vad kan jag ta med mig och utveckla vidare?

Det här är nog stora frågor som alla lärare brottas med efter varje läsår, eller efter varje termin, kvartal, eller när vi riktigt tänker efter och har tid att reflektera så är det förstås (i de bästa av världar) efter varje lektion. Ibland flyter saker och ting bara på och den ena lektionen efter den andra blir som man har tänkt, eller tog kanske en annan vändning men blev bra ändå, och eleverna verkade lära sig det som var tanken med undervisningen. Så är det säkert i andra yrken också, när det flyter på som det ska så är ju allt finemang! Men, ibland måste man lägga in en extra växel för att det överhuvudtaget ska bli styrfart, och det har jag verkligen fått göra i år. Elevgrupper är helt olika varandra, de kan vara väldigt homogena med liknande kunskapsnivåer och få individuella anpassningar, och väldigt heterogena med varierande kunskapsnivåer och många individuella anpassningar. Inget konstigt med det, alla är vi olika och har olika förutsättningar. Men när gruppen är något ”spretig” tar det betydligt längre tid att få grepp om den och dess förutsättningar, och för mig har det tagit ett bra tag innan jag har känt att jag varit på banan med min grupp. Det är faktiskt nu, långt efter påsk, som jag kan känna att vi är på väg åt samma håll och törs ha en förtröstan om att min undervisning fungerar som jag har tänkt!

Det som gör skillnad är när vi kan få alla dessa olika individer i en grupp att dra åt samma håll. Få dem att förstå att i skolan så ska man jobba för att lära sig saker, saker som kan vara bra att ha lite längre fram i livet, och att det är eleven själv som måste visa åtminstone en liten vilja att lära sig saker med min hjälp, på sin egen nivå. Det spelar liksom ingen roll hur jag än gör, om jag inte kan få kontakt med eleven, och det är verkligen pudelns kärna. Ingen kontakt, inget förtroende, inget lärande. Kontakt, förtroende och gemenskap, då finns åtminstone förutsättningar för lärande. Detta poängteras även inom den senaste skolforskningen, att det är väldigt viktigt att eleverna upplever att läraren är engagerad i dem, både när det gäller det som sker under skoltid och även faktiskt om vad som intresserar dem på deras fritid. Inom skäliga nivåer naturligtvis, men för mig är det inget stort bekymmer att visa intresse för vad de själva tycker om att göra utanför skolan. Det skapar gemenskap och ger grund för god kommunikation. Det är den individ jag har framför mig som är den viktiga i skolan, därför behandlar jag förstås eleverna både likadant och lika ofta helt olika, vilket är rättvist eftersom alla är olika! För mig är det en förutsättning för lärande att läraren och eleven har förtroende för varandra, då finns förutsättningar för eleven att nå till sin nästa utvecklingszon och fortsätta sin utveckling.

För att gå tillbaka och svara på mina inledande frågor, så tror jag att jag nästan har hunnit det jag tänkte att vi skulle hinna. Under detta läsår har eleverna verkligen utvecklats väldigt mycket, alla efter sina egna förutsättningar och på sin egen nivå, men utveckling har skett! Jag har fått vända och vrida på min undervisning och har blivit bättre på att vara tydligare och mer anpassningsbar. Jag fortsätter att hålla ihop gruppen och vi gör väldigt mycket gemensamt (läser, diskuterar, svarar på frågor, hjälps åt att ställa frågor på olika nivåer, analyserar, letar orsakssamband osv), för då får jag ”alla” elever med mig, ingen lämnas kvar! Min egen utveckling består i att jag har hittat nya vägar för elevers lärande, bl a digitala hjälpmedel som jag inte prövat förut. Jag har blivit säkrare i min yrkesutövning, bättre på att bedöma kunskaper, men jag måste fortfarande bli bättre på att dokumentera elevernas utveckling löpande. Det jag tar med mig till nästa läsår är att ibland måste man låta saker ta tid, och ibland måste man släppa på saker för det går inte att stå still och stampa på samma fläck hur länge som helst! Det gäller bara att veta när man ska göra det ena och det andra! 😉

När det gäller de digitala verktygen så har vi fått stor tillgång till dessa nu på vårterminen på min skola. Men vi har inte 1:1 och det tycker jag är ganska bra faktiskt. I och för sig måste jag boka enheter och planera när vi ska jobba digitalt i större utsträckning, men det innebär att jag har kontrollen över dem och inga elever kan göra ”vad de vill” med dem (läs spela spel när som helst, hänga på snapchat osv.). Jag försöker i allmänhet visa eleverna vad deras egna smarta telefoner kan användas till även om de inte får använda dem fritt under skoltid. Men, det är ju bra att tipsa dem om kalendern, anteckningar, ordlista, glosträning, lyssna på ljudböcker osv. Jag har stora förhoppningar om att vi i höst ska komma igång med att arbeta digitaliserat i en högre utsträckning och på ett smartare sätt än vad vi har kunnat göra hittills.

Så, magkänslan är god inför kommande läsår. Men först ska vi ha ett skönt sommarlov och en härlig semester innan vi tar oss an nästa utmaning!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s