SETT 2015 – ur min synvinkel

Så där. Då är jag hemma igen i Luleå efter att ha deltagit i årets fortbildningstillfälle för min del. Jag fick förmånen att få åka på SETT-dagarna för tredje året i rad i egenskap av nybliven förstelärare inom IKT (och språkutvecklande arbetssätt) på min skola. Det har varit utvecklande för mig varje år, och jag hoppades att det skulle bli så även i år. I år hade vi dessutom ganska bra koll (genom en lokal FB-grupp) på vilka skolor i Luleå som skulle skicka representanter till SETT, vilket gjorde att vi kunde nätverka om detta både före, under och efteråt. Detta anser jag är viktigt, eftersom det bildar grunden till en gemensam lokal arena för diskussion om vad denna fortbildning gav oss och hur vi kan utveckla IKT-användningen på våra olika skolor genom att nätverka vidare. Inte bara IKT förresten, mycket för att inte säga allt handlar ju om hur vi utvecklar elevernas lärande oavsett vilka verktyg vi använder. Dock går väldigt mycket att effektivisera och rationalisera om vi använder oss av IKT i vår undervisning på smarta sätt, vilket inte minst Lotta Karlsson, @FrokenFlipp visade under sin föreläsning (läs även hennes blogginlägg!!), som jag och många andra tyckte var en av de bästa på mässan.

Jag har tagit del av olika blogginlägg rörande årets upplaga av SETT, t ex så skriver Edward Jensinger (@EdwardJensinger) så här (väl värt att läsa!!). Han belyser vikten av möten och samtal på ett djupare plan om IKT i skolan, samtal bortom vilken app som är den bästa för ett visst moment och det håller jag med om. Det är därför jag anser det vara så viktigt med nätverkande där kommunikation sker som är utvecklande för oss alla. Kunskap ska gå in i knoppen, vända nere i magen och sen hitta ut igen och den kommer inte ut och fortplantas om vi inte samtalar med varandra. Det är då det sker utveckling, om vi är öppna för syftet, och det är därför jag är så glad att den lokala FB-grupp (Luleå pedagogiska nätverk) jag startade verkligen har kommit igång.

Sedan har det diskuterats i andra FB-grupper, t ex IKT-verktyg om SETT verkligen är något att ha överhuvudtaget? Jag tycker absolut att SETT fyller sin funktion för flertalet av de som besöker denna mässa. Det är kritik mot månglare i IKT-templet som bara vill sälja sina produkter, att föreläsningarna blir för ytliga (45 min), att det blir för lite tid för eget nätverkande pga stress att hinna gå på många föreläsningar. Ja, visst ligger det något i det, men, jag har aldrig möjlighet att få bläddra och titta/känna på nya läromedel för det kommer inga läromedelsmässor till Luleå eller Norrbotten, så jag tycker det är jätteviktigt. Jag vill prata med representanter för förlagen för att få en djupare insikt hur ett läromedel är tänkt att arbetas med. Jag vill ta del av digitala läromedel, jag vill pusha olika aktörer att åka upp till Luleå för att försöka påverka så att även skolor i vår kommun kan få tillgång till digitala smarta tjänster som utvecklar mitt klassrum och elevernas lärande. Det känns som att de som kritiserar detta inte kommer ihåg att allt ser inte ut som det gör hos dem själva.

Det är fortfarande ett antal skolor i Luleå som inte har 1:1, dvs en dator-en elev, i Luleå fick Gy och 7-9 det i höstas på alla skolor (vilket gör att många lärare är nybörjare på hur de ska arbeta med elev-dator i sin undervisning), F-6 får fortfarande finansiera det själva om vi kan. I kollegierna på våra olika skolor ser det oerhört olika ut om hur många som är intresserade av IKT, använder det i den mån de tycker att det går, inte törs p.g.a för lågt kunnande, kan men struntar i det för det finns ”inga” verktyg. Det tar i många fall längre/mer tid att arbeta digitalt med få verktyg än när det finns till alla elever. Så är det, och då är det inte så underligt att man som lärare väljer bort det, när tiden är det mest värdefulla vi har. Till sist är det ändå du som lärare för en klass som ska göra jobbet, inte kollegan, din rektor eller någon på förvaltningen. För att ta nya vägar och använda nya sätt i sin undervisning krävs att det finns en tillgång på de verktyg som cheferna vill att vi ska använda oss av. Det ska dessutom vara hyfsat logiskt/enkelt till en början för att okunniga/ointresserade ska våga sig på det. Är det för svårt för den stora massan så kommer endast några få att sätta igång. Jag förstår faktiskt inte resonemanget att man tycker att det är ”bara för alla lärare att sätta igång med IKT”. Det är inte så lätt. Med det resonemanget så borde ju alla elever ha lika lätt för matte/NO/teknik/SO/sv/idrott et c. och det vet vi ju att de inte har, eller hur? Vi går igång på olika saker helt enkelt och för att fler ska upptäcka nyttan med IKT måste det vara enkelt till en början, sen kan man utveckla sig själv vidare och våga mer när man märker att ”det” inte är så svårt som man trodde.

På min skola tänker vi att ju fler kollegor som visar ett intresse av denna fortbildning, ju fler är vi som kan utveckla skolans användning av IKT och ju fler är vi som förstår hur vi kan utveckla elevernas lärande med hjälp av IKT. Ok, det blir ofta ”eldsjälar” som pysslar med detta, vilket är både bra och dåligt. Det ska inte hänga på en eldsjäl om saker och ting blir gjorda, men om denna eldsjäl har förmågan att inspirera andra, stötta andra i detta arbete så kommer den lokala skolan att så sakteliga utvecklas tror jag. Det är en delikat uppgift att inte köra över en kollega i sin egen iver att utveckla något. Vi måste komma ihåg att respektera kollegors motstånd/okunskap och istället försöka få till stånd en nyfikenhet och ett intresse att vilja lära. Det gör vi inte genom att sätta oss på höga hästar och säga att ”det är ju bara att…”, det kan vi bara åstadkomma genom ödmjukhet och respekt gentemot kollegans behov.

Tack för att du läste! / Eva

Annonser

After SETT2014 Luleå

Så är vi hemma igen efter årets besök och deltagande på #SETT2014 som vår fantastiska rektor Elisabeth Landström har skickat oss på! Två dagar fyllda av föreläsningar där ytterst kompetenta pedagoger pratade och delade med sig av sina bästa pedagogiska erfarenheter och tips från både det digitala arbetet i skolan och även om hur vi möter och bemöter elever/kollegor på olika sätt. Allt för att hjälpa mig att bli en bättre och uppdaterad version av mig själv. Ja, det är så jag ser det på ett sätt. Jag får möjlighet att ladda ner en uppdaterad lärarprogramvara som jag kan installera i mig själv! Knasigt? Corny? Nördigt? Säkert!

Eva-Erica-Malin-SETT

 

Från vänster @MalinVidehall, @RoosErica och jag @Pumpan70 följ oss gärna på Twitter!

Jag är mellanstadielärare och valde därför att försöka ta mig in på de föreläsningar jag trodde skulle passa mig bäst. På onsdagen startade vi med föreläsningen av Kristina Alexandersson om internet i skolan (vi har varit med i Webbstjärnan för första gången i år och det var lärorikt). Vi lyssnade till SVT för digitala pedagoger (bra för mig som SO-lärare!) och sedan efter lunch var det dags för Frida Lindén och Therese Silverbåge från Vallhamra skola (mycket inspirerande om språkundervisning med digitala verktyg!).

På slutet mäktade vi även med Katarina Lycken Rüter om det flerstämmiga klassrummet. Intressant även ur en mellanstadielärares synvinkel om digitalt arbete på gymnasiet, intressant för alla lärare skulle jag vilja säga! Sedan kändes huvudet rätt välfyllt med information.

Skärmavbild 2014-05-09 kl. 17.17.40

Nej, mycket tid för shopping i välfyllda Kista Galleria blev det inte, men en springtur hann vi med i alla fall. Förena nytta med lite nöje är aldrig fel!

Nästa dag rivstartade vi med att lyssna till utmärkta Evi Kärpijoki och Robert Lindholm från Finland som berättade om hur de arbetar med #GAFE i skolan. Det är något som är högintressant för vår F-6 skola, Furuparksskolan, då vi ser stora möjligheter med detta upplägg. Föreläsningssalen var smockfull men något förvånande var att många inte verkade veta nästan något om detta med Google Apps For Education, trots Edward Jensingers många utmärkta blogginlägg om Helsingborgs arbete med att få in det i skolan. Nu verkar det verkligen hända saker på den fronten även i Luleå och kanske i många delar av landet, vilket jag tackar för!

Sedan fortsatte vi till Jacob Möllstam där han undrade var gränsen går mellan klassrum och omvärld? Det undrar vi med så det lät ju lika intressant som det verkligen var! För 100 år sedan var gränsen solklar, idag finns den inte och det är något vi är tvungen att acceptera och utnyttja tror jag. Barn lär sig överallt, så är det bara.

JacobMöllstam

 

Sedan försökte vi ta oss in för att lyssna till Helena Kvarnsell och hennes föreläsning om att jobba smart. Vi var inte så smarta att vi gick i god tid och köade, för det visade sig att resten av SETT:s deltagande lärare också ville lyssna till de förmodligen sjukt kloka orden, så vi och ca 200 andra lärare hamnade utanför 😦

Vis av detta misslyckande köade vi i god tid inför nästa föreläsare av rockkonserts-kaliber: nämligen Anne-Marie Körling! Vi kom in och blev väldigt glada över det! Anne-Marie har så mycket klokt att påminna oss lärare om, främst om bemötande och hur vi använder orden, de viktiga orden. Jag brukar inte säga till eleverna att ”Äntligen är det fredag!” (bara till min man på fredag morgon!) men efter dessa dagar är det ändå befogat att få landa i sina tankar en fredagseftermiddag.

A-MKörling

Stärkta och uppfyllda av hennes ord blev vår sista föreläsning med våra idoler på Årstaskolan: Josef Sahlin, Martin Fernström och även Lotta Bohlin som de tog upp på scenen. Deras föreläsning ”Viktigt på riktigt” är verkligen viktig och tänkvärd. Hur arbetar vi med eleverna och läroplanen? Hur kommer vi ner på djupet i både kunskaper och förmågor? Vi började genast fundera på vad vi ska arbeta med i höst och vi kan slå fast att ”Tala som Ted” ligger rätt högt upp…

Årsta

Efter detta avrundade vi mässan med lite mat och en kopp kaffe nere vid Food Court på gallerian och var rörande överens om att det varit mycket lyckade dagar. Vi är laddade och ivriga att fortsätta vårt arbete med eleverna på den digitala vägen i skolan med de få verktyg vi har. Vi har ändå sett att det går att göra mycket med litet, vilket är bra. Sen får vi hoppas att det blir fart på den nationella IT-strategin för skolan också.

Sedan är ju kanske något av det roligaste med denna mässa att man får chansen att träffa några av sina Twänner i det utvidgade kollegiet som jag lärt känna på nätet under året som gått.

Skärmavbild 2014-05-09 kl. 17.52.46

Tack för allt! #SETT2014 Hoppas vi ses igen nästa år!

 

 

Mitt utvidgade kollegium

Jag måste än en gång skriva om ”mitt utvidgade kollegium” som ger mig så mycket energi och kunskap. I går kväll (en lördag kväll, jag vet!), så nappade jag på en fråga från  om att fixa till en bild om att vara ”Stjärnläsare”. Denna bild skulle eleverna kunna använda som självskattningsblad eller matris om hur långt de har kommit i sin förståelse för hur de använder lässtrategierna vi arbetar med enligt ”En läsande klass”. Jag fixade och trixade lite och hade samtal med Marie över ”nätet” om formuleringar och placeringar av de olika strategierna. Till sist blev vi nöjda och jag lade upp bilden på facebookgruppen ”En läsande klass”. Det är väldigt roligt att kunna dela med sig så här och det är även fantastiskt att det är så många som har ytterligare funderingar om förbättringar eller utvecklingar. Är inte det en öppen kommunikation och skolutveckling, samt fortbildning, så säg? Jag länkar denna bild till min Google Drive så kan ni ladda ner den om ni vill.

Stjärnläsare - smart läsare_2

Dessutom läste jag i morse av @frokenann om hennes blogginlägg på: http://lararavtryck.moobis.se/2014/04/05/ett-demokratiserat-larande/
där otroligt kompetenta lärare och pedagoger skriver i en gemensam blogg om deras upplevelser i vardagen som lärare. Hennes inlägg om IKT och ett digitaliserat lärande i skolan var pricken över i om hur jag tänker om detsamma i min egen kommun och på min egen arbetsplats. Jag hoppas verkligen att vi snart kommer att ha tillgång till fler datorer/chromebooks/iPads i klasserna för det är de tidsenliga verktyg vi ska arbeta med. Jag är nybliven ”Digitalista” på min skola, sedan januari, vilket ingår i de 20% jag arbetar som rektorsstöd. Även jag har funderat över hur jag vill arbeta med dessa verktyg för det gör sig inte av sig självt. Det går åt mycket tid till att bygga upp en fungerande struktur där jag och eleverna kan spara sina arbeten t ex. Just nu lyssnar jag mycket till en annan kompetent IT-pedagog i min kommun: @niiloa Niilo Alhovaara som har startat upp #GAFE som ett pilotprojekt på sin skola. Läs mer här om ett fantastiskt arbete av en enskild pedagog och bli inspirerad! Jag tror helt klart på att #GAFE (Google Apps For Education) är något för hela skolväsendet. Vi ska vara noga med att skilja på Myndighetsutövning, Pedagogisk dokumentation och Pedagogik, precis som @EdwardJensinger förklarar här i ett annat otroligt bra blogginlägg. Jag är dock övertygad om att detta är vägen för många att gå för att kunna arbeta effektivt med formativ bedömning av elevernas arbeten t ex. Jag vill utarbeta mer effektiva arbetssätt, för att få mer tid till att planera lektioner och innehåll som ska utveckla eleverna och deras lärande. Det är trots allt mitt huvuduppdrag.

Och sedan måste vi inse att det tar mycket tid i början (kanske alltid?) när man ensam ska undervisa eleverna i hur de ska gå tillväga med sitt arbete med sitt digitala verktyg. Vi behöver nog också tänka att det är tillåtet att skynda långsamt så att det blir bra. Inget har någonsin blivit bra i stressade lägen. ”Fort och fel” brukar hänga ihop av någon anledning… Vi går en spännande tid till mötes på IKT-arenan, så mycket är klart!

Hej svejs!

PS. Vi ses väl på SETT-dagarna, 7-8 maj?
Jag lovar att ha en skylt med @Pumpan70 på mig!

TeachMeet! Vilken grej!

Oj, så länge sen jag har skrivit ett inlägg på min blogg. Varför det blivit så har jag funderat lite över och jag tror att det är så att ibland svämmar tankar och funderingar över så man hinner inte sortera i sitt eget huvud för att veta vad man ska skriva om. Rörigt? Håller med. Jag har läst massor av artiklar som jag tipsats om på Twitter, försökt hänga med i debatten om skolan, resultaten, betygen… Funderat över vad jag själv tycker och tänker om det. Jaa.. det är inte undra på att man blir lätt förvirrad av denna enorma ”skoldebatt” som sker och äger rum precis just nu i media! Det mesta är ju dessutom vårt fel, dvs lärarnas fel, för vi undervisar fel, gör fel, bemöter elever och föräldrar fel, bedömer fel oavsett om det är en summativ eller formativ bedömning. Enligt alla förstå-sig-påare som inte arbetar i skolan i alla fall. Att samhället i stort kanske också har gjort en del saker fel, pratas det väldigt tyst om. De flesta tycks glömma bort att vi gör det som läroplanen säger, dvs vi har att förhålla oss till det gällande styrdokumentet, inte något tyckande… Nåja, bara vi nu får återgå till att lära ut matematiska algoritmer så blir nog allt bra! 😉 Årets quickfix…

Hur som helst, så har tiden här efter jul inneburit lite nytt för egen del. Jag är numera även rektorsstöd på 20% samt att jag fortsätter ha min egen klass på 100%. Inte alls optimalt, men det får bli så fram till terminsslutet. Jag har numera ett mer officiellt ansvar på skolan för den digitala utvecklingen i kollegiet och försöker stötta mina kollegor i deras digitala utveckling, samt att jag kan påverka åt vilket håll jag tycker att vår skola ska gå digitalt. Det är spännande med IKT i skolan och för vår skola gäller det att visa att det går att börja arbeta digitalt fast vi inte har nästan några förutsättningar att göra det.

En del i ett sådant arbete var att arrangera ett TeachMeet kombinerat med Pedagogisk Pub av den nystartade gruppen ”IKT och lärande i skolan i Luleå”  som vi hade i onsdags, veckan som var, på Vetenskapens hus i Luleå. Det blev väldigt lyckat och vi hade talare som representerade hela linjen i skolan, från förskola till gymnasiet. Väldigt utvecklande och underhållande. Sex talare som talade i sju minuter vardera och de visade hur de arbetade med IKT med sina elever på just sin arbetsplats. Vi hade även en föreläsare från Luleå tekniska universitet, Peter Parnes, som pratade om Computational thinking. Det handlade om att vi måste inse att datorerna är en del i allt vi gör och tar en allt större del dessutom. Vad använder vi dessa till? Hur kan vi dra nytta av dem? Varför bör vi lära eleverna programmering? Samt att många andra länder i Europa ligger långt före oss i detta arbete. Mycket intressant.

Nåväl, jag var i alla fall en del av kvällen och agerade moderator (lite av conferencier) samt berättade lite själv på slutet om hur jag tänker runt det utvidgade kollegiet och hur det har utvecklat mig som lärare. Idag är det en självklarhet och snart ett måste för varje lärare att ha ett Twitterkonto och en Facebookprofil för att kunna ta del av den skolutveckling som sker i vårt land. Helt plötsligt blev vårt avlånga land inte så stort längre. Nu vet jag vad som händer i Malmö, i Göteborg, i Sollentuna, i Arvidsjaur, i Falun, i Sundsvall och i Luleå på olika lokala skolor tack vare att jag följer personer på Twitter och Facebook som delar med sig av sin lärarvardag. Det om något gör ju att vi får en samsyn på vårt uppdrag och en helt annan insyn i våra olika verksamheter. – Aha! Gör de så där..! Så borde ju även vi göra?! Skulle vi kunna… vad händer om… tror du att..? Det är ju detta som gör att det blir skolutveckling. Inte att vi eventuellt tvingas sätta betyg i år 4.

Malin Rönnblom, statsvetare och skribent i Västerbottenskuriren skrev en väldigt bra debattartikel i veckan om just skolan, forskning och betygens vara eller inte vara. Läs den! Jag håller med henne till fullo. Tips från @skolvaren på Twitter, by the way…

Hej svejs i vårsolen!

Bly i skolans digitala skor?

Jag fick just bränsle till ett nytt inlägg om bristen på digital teknik och kompetens i skolorna i Luleå när jag såg ett inlägg på Facebook från Skolappar.nu. Jag älskar Skolappar.nu, det är inte det! Skolappar.nu hänvisade till en artikel i Göteborgsposten 25/8 som handlade om de bästa apparna för skolan där GP i sin tur hänvisade till Skolappar.nu och PappasAppar.se. Visst, kul för de skolor som har haft råd att köpa in iPads de senaste åren, eller där kommunerna har satsat på detta för att de insett att det är framtiden. Inte lika kul för oss som jobbar i en kommun vars IT-tänk för skolan befinner sig någonstans på Medeltiden. Det är ännu mer märkligt när man betänker att samma kommun slår sig för bröstet och är oerhört stolt över att Facebook etablerade sig just här: i Luleå. IT-kommunen Luleå. Förstår ni att vi är så långt ifrån en verklighet där IT är allerstädes närvarande i vårt dagliga skolarbete att det är mer troligt att månen skulle gå att plocka ner varje torsdag?

Inför detta läsår togs något slags beslut på kommunnivå om att alla klasslärare/mentorer skulle ha tillgång till en egen laptop… 2013… Helst en PC eftersom de är billigare (och ofta rackligare) och de dessutom passar bättre in i kommunens administrativa system (bara en sån sak!). Jag sitter med i ett IT-råd för F-6-skolor där vi fick frågan i våras vilka program som kommunen skulle köpa in nya licenser på? Det gällde program/lärspel som fanns på datorer ute på skolorna; Alfons Åberg fr 1997… osv. Jag förstod inte frågan först! Hur menade hen? Förnya gamla utgångna datalicenser på program som ingen vill använda (eftersom datorerna är så tröga att det tar en kvart innan de har startat upp)? Jag undrade om det inte var bättre att lägga de pengarna på att köpa in ny teknik som iPads som är lättillgängliga och där apparna är billiga? Blicken jag fick var inte nådig, men jag stod på mig. Vi ska inte lägga pengar på föråldrad utgången teknik när det finns ny fräsch teknik som är billigare, stabilare, mer lättanvänd. Speciellt inte när det gäller skattepengar, eller?

Det känns ärligt talat som om Luleå kommun har bly i de digitala skorna när det gäller införande av ny digital teknik i skolorna. Ett fåtal skolor är på banan när det gäller 1:1-satsningar och några skolor har köpt in ett antal iPads till någon årskurs, mest för att hävda sig mot friskolorna. Vi kan bokstavligt talat se när andra kommuners skolor (ofta söderut av någon anledning) spränger 100 meterslinjen i det digitala racet. Här har det stora flertalet av vår kommuns skolor inte ens hunnit ur startblocken. Jag saknar en verklig satsning och strategi från kommunens sida när det gäller IT i skolan. Det gör ont i hjärtat på mig, inte för min egen skull, utan för att de som verkligen hamnar i kläm är eleverna och i slutänden även lärarkåren som står och stampar på nivå 1 i Puenteduras SAMR-modell.

Bitter? Ja, faktiskt lite, men jag kämpar på och tänker blogga med mina elever i år, med de få digitala verktyg vi har tillgång till. Så det så!

Hej svejs!

PS. Jag lovar att jag ska vara på bättre humör till nästa inlägg! 🙂