Helgens debatt om läsning

Har funderat på detta med läsningen igen i helgen. Ämnet engagerade på #skolchatt i torsdags kväll på Twitter och vi var många som hade tankar och åsikter om detta. Vi delade minnen från vår egen skoltid blandat med hur våra barn har det med läsning och skola och hur vi själva gör i vårt dagliga arbete med läsandet, vi som är lärare. Det gav mig en hel del tankar, igen.., och jag känner att nu måste jag ta mig en allvarlig funderare om detta. Eller, egentligen vet jag ju var jag står själv; älskar att läsa, har alltid läst, bokslukare, köper böcker på bokrean, på nätsajterna, på bokhandeln… Ja…ni fattar. Därav ser mina bokhyllor ut så här… Min mor och jag förfäras varje gång hon är på besök över mina hyllor. Hon för att det är sån oordning och borde rensas, jag får ångest över att jag kanske måste rensa bland mina skatter. Det slutar med att jag ska ”göra det en annan dag…”

bild

Men det här med att läsa i skolan (och hemma för den delen), tyst läsning, högläsning, läsläxa eller inte. Hur skapar vi läslust? För det är ju det som är knäcken i kolan på något sätt. Har jag inte lust att läsa så läser jag inte. Jag vet inte vad som kommer först? Viljan att tyda något ”hemligt” som andra verkar förstå men inte jag? Gör det att jag knäcker läskoden tidigare? Lusten att läsa en berättelse? Gör det att jag vill förstå det jag läser? Måste jag ha inhämtat en god mekanisk läsförmåga innan jag kan känna en lust att läsa på ett högre plan? Eller har det att göra med att jag förstår poängen med en berättelse? För om jag inte förstår varför någon vill berätta en historia så kanske jag inte heller förstår varför jag måste läsa den?

Jag tror ibland att inte alla barn har förstått poängen med varför vi vill att de ska läsa en berättelse bara för nöjets och upplevelsens skull. Idag verkar det bli vanligare och vanligare, vilket kanske har att göra med det snabba samhälle vi lever i. Många barn verkar bara kunna ta till sig ett färdigt lekkoncept. ”Nu leker vi ”Disneys Bilar”, ”Batman” eller ”Pokemon” där karaktärerna redan är bestämda, där historien redan är utstakad. Förr fick vi uppfinna våra egna karaktärer i våra egna världar, vilket gjorde att hjärnan fick arbeta mer med inlevelse och uppfinningsrikedom. Kanske. Det är en spaning i alla fall.

Jag är så glad över att merparten i min grupp gillar att läsa. Jag uppmuntrar till läsning, liksom att vi lägger tid på en god högläsningsbok, samt tid på att åka en förmiddag i månaden in till stora biblioteket i stan. En gemensam läsupplevelse är ett starkt kitt som binder samman en grupp elever. Det utvecklar deras gemensamma förståelse för berättelsen, likaväl som när vi ser en film tillsammans. Tid tar det att läsa högt, men det är väl investerad tid som hjälper till att bygga broar mellan bokspråk, skolspråk och vardagsspråk. Vi har nyss läst ut SVJ av Roald Dahl. Vad blir nästa bok undrar eleverna? Jag ska göra som @Korlingsord tipsar om: välj 3 böcker, läs ett kapitel ur varje bok och låt eleverna få välja/rösta vilken bok de vill höra på. Spännande!

Hej svejs!

Tankar om lässtrategier – läsförståelse – ”literacy”

Denna sommar har jag kommit en bit på väg i mitt tänkande om hurdan lärare jag vill utvecklas till. Under förra läsåret kände jag mig inkastad i en 6:a och fick liksom bara sy ihop de lösa ändar som gick att sy ihop och fylla igen de hål som behövde fyllas. Då fanns inte tiden i all betygshets/nationella-provhets/omdömeshets att fundera och reflektera över det som jag tycker är viktigast, nämligen ”literacy”. Eller ”litterat” på svenska, men det är liksom snyggare på engelska 😉

I sommar har jag läst ”Utmana, utforska, utveckla!” om läs- och skrivprocesser i skolan av bl a Caroline Liberg, 2010. Jag började läsa för att den är kurslitteratur i en kurs jag ska läsa i höst och också efter ett tips på twitter. Jag har även tagit mig igenom några kapitel av Hatties ”Synligt lärande”, och den är väldigt intressant men lite tyngre. Då tackar jag utomordentliga Charlotta Aspelin ‏ @NV3Om som har skrivit en fantastisk sammanfattning här: http://charlottabloggar.blogspot.se under ”Sommarläsning”. Wow så inspirerad jag blev att utveckla min egen undervisning som svenska-/SO-lärare när det gäller att få eleverna att förstå de texter de ska läsa. För det är ju liksom det som är den den sega kolan i all undervisning; att få eleverna att förstå det de läser… att de ska vilja lära sig.

Även det amerikanska/engelska utbildningsväsendet har fokuserat ett bra tag på ”literacy”. Många lärare jobbar i de yngre skolåren med något som kallas för ”The Daily 5” som handlar om fem saker om läsning och skrivning som eleven ska göra varje dag för att utveckla sitt läsande/skrivande, exempel här: http://www.the2sisters.com/the_daily_5.html

”The Daily 5™ is more than a management system or a curriculum framework – it is a structure that will help students develop the daily habits of reading, writing and working with peers that will lead to a lifetime of independent literacy.”

Det här tycker jag är viktigt, för jag anser att vi har tappat bort det i vår svenska skola mitt i all dokumentationshysteri, betyg i år 6, nationella prov i 5 ämnen i år 6, allt fokus på de sjunkande resultaten i matematik osv. Vad hände med läsningen frågar jag mig rätt ofta? Jag menar att om eleven inte kan förstå det hen läser så kan hen inte heller lösa ett problem i matteboken, eller ”läsa mellan raderna” när det är nog svårt för eleven att förstå den text som faktiskt står där. Om vi inte börjar i de yngre skolåren så är det inte så konstigt att fundamentet för läsning står ostadigt i gymnasiet, och det kanske är en bidragande orsak till att vi idag har studenter på universitet som inte förstår de böcker de ska studera eller upplever att de är för svåra. ”Man måste läsa mycket för att bli en god läsare” – det är ett mantra som vi har matats med under såväl egen skoltid som under lärarutbildningen. Ja, men vi måste också jobba med läsningen på alla stadier i skolan på det sätt som beskrivs i boken ”Att undervisa i läsförståelse av Barbro Westlund (2009) Natur och Kultur”. Det tror jag har gjorts för lite under ett antal år.

Det är ett hårt jobb att lära eleverna att utveckla ”literacy” och det går inte av sig självt, så mitt fokus i höst med min 4:a blir att jobba intensivt och fokuserat med lässtrategier, läsförståelse och skrivande. De ska bli litterata!

Hej svejs!

P:S För övrigt är ”Stolthet och fördom”, Jane Austen en av de allra bästa böckerna.