SETT 2015 – ur min synvinkel

Så där. Då är jag hemma igen i Luleå efter att ha deltagit i årets fortbildningstillfälle för min del. Jag fick förmånen att få åka på SETT-dagarna för tredje året i rad i egenskap av nybliven förstelärare inom IKT (och språkutvecklande arbetssätt) på min skola. Det har varit utvecklande för mig varje år, och jag hoppades att det skulle bli så även i år. I år hade vi dessutom ganska bra koll (genom en lokal FB-grupp) på vilka skolor i Luleå som skulle skicka representanter till SETT, vilket gjorde att vi kunde nätverka om detta både före, under och efteråt. Detta anser jag är viktigt, eftersom det bildar grunden till en gemensam lokal arena för diskussion om vad denna fortbildning gav oss och hur vi kan utveckla IKT-användningen på våra olika skolor genom att nätverka vidare. Inte bara IKT förresten, mycket för att inte säga allt handlar ju om hur vi utvecklar elevernas lärande oavsett vilka verktyg vi använder. Dock går väldigt mycket att effektivisera och rationalisera om vi använder oss av IKT i vår undervisning på smarta sätt, vilket inte minst Lotta Karlsson, @FrokenFlipp visade under sin föreläsning (läs även hennes blogginlägg!!), som jag och många andra tyckte var en av de bästa på mässan.

Jag har tagit del av olika blogginlägg rörande årets upplaga av SETT, t ex så skriver Edward Jensinger (@EdwardJensinger) så här (väl värt att läsa!!). Han belyser vikten av möten och samtal på ett djupare plan om IKT i skolan, samtal bortom vilken app som är den bästa för ett visst moment och det håller jag med om. Det är därför jag anser det vara så viktigt med nätverkande där kommunikation sker som är utvecklande för oss alla. Kunskap ska gå in i knoppen, vända nere i magen och sen hitta ut igen och den kommer inte ut och fortplantas om vi inte samtalar med varandra. Det är då det sker utveckling, om vi är öppna för syftet, och det är därför jag är så glad att den lokala FB-grupp (Luleå pedagogiska nätverk) jag startade verkligen har kommit igång.

Sedan har det diskuterats i andra FB-grupper, t ex IKT-verktyg om SETT verkligen är något att ha överhuvudtaget? Jag tycker absolut att SETT fyller sin funktion för flertalet av de som besöker denna mässa. Det är kritik mot månglare i IKT-templet som bara vill sälja sina produkter, att föreläsningarna blir för ytliga (45 min), att det blir för lite tid för eget nätverkande pga stress att hinna gå på många föreläsningar. Ja, visst ligger det något i det, men, jag har aldrig möjlighet att få bläddra och titta/känna på nya läromedel för det kommer inga läromedelsmässor till Luleå eller Norrbotten, så jag tycker det är jätteviktigt. Jag vill prata med representanter för förlagen för att få en djupare insikt hur ett läromedel är tänkt att arbetas med. Jag vill ta del av digitala läromedel, jag vill pusha olika aktörer att åka upp till Luleå för att försöka påverka så att även skolor i vår kommun kan få tillgång till digitala smarta tjänster som utvecklar mitt klassrum och elevernas lärande. Det känns som att de som kritiserar detta inte kommer ihåg att allt ser inte ut som det gör hos dem själva.

Det är fortfarande ett antal skolor i Luleå som inte har 1:1, dvs en dator-en elev, i Luleå fick Gy och 7-9 det i höstas på alla skolor (vilket gör att många lärare är nybörjare på hur de ska arbeta med elev-dator i sin undervisning), F-6 får fortfarande finansiera det själva om vi kan. I kollegierna på våra olika skolor ser det oerhört olika ut om hur många som är intresserade av IKT, använder det i den mån de tycker att det går, inte törs p.g.a för lågt kunnande, kan men struntar i det för det finns ”inga” verktyg. Det tar i många fall längre/mer tid att arbeta digitalt med få verktyg än när det finns till alla elever. Så är det, och då är det inte så underligt att man som lärare väljer bort det, när tiden är det mest värdefulla vi har. Till sist är det ändå du som lärare för en klass som ska göra jobbet, inte kollegan, din rektor eller någon på förvaltningen. För att ta nya vägar och använda nya sätt i sin undervisning krävs att det finns en tillgång på de verktyg som cheferna vill att vi ska använda oss av. Det ska dessutom vara hyfsat logiskt/enkelt till en början för att okunniga/ointresserade ska våga sig på det. Är det för svårt för den stora massan så kommer endast några få att sätta igång. Jag förstår faktiskt inte resonemanget att man tycker att det är ”bara för alla lärare att sätta igång med IKT”. Det är inte så lätt. Med det resonemanget så borde ju alla elever ha lika lätt för matte/NO/teknik/SO/sv/idrott et c. och det vet vi ju att de inte har, eller hur? Vi går igång på olika saker helt enkelt och för att fler ska upptäcka nyttan med IKT måste det vara enkelt till en början, sen kan man utveckla sig själv vidare och våga mer när man märker att ”det” inte är så svårt som man trodde.

På min skola tänker vi att ju fler kollegor som visar ett intresse av denna fortbildning, ju fler är vi som kan utveckla skolans användning av IKT och ju fler är vi som förstår hur vi kan utveckla elevernas lärande med hjälp av IKT. Ok, det blir ofta ”eldsjälar” som pysslar med detta, vilket är både bra och dåligt. Det ska inte hänga på en eldsjäl om saker och ting blir gjorda, men om denna eldsjäl har förmågan att inspirera andra, stötta andra i detta arbete så kommer den lokala skolan att så sakteliga utvecklas tror jag. Det är en delikat uppgift att inte köra över en kollega i sin egen iver att utveckla något. Vi måste komma ihåg att respektera kollegors motstånd/okunskap och istället försöka få till stånd en nyfikenhet och ett intresse att vilja lära. Det gör vi inte genom att sätta oss på höga hästar och säga att ”det är ju bara att…”, det kan vi bara åstadkomma genom ödmjukhet och respekt gentemot kollegans behov.

Tack för att du läste! / Eva

Bly i skolans digitala skor?

Jag fick just bränsle till ett nytt inlägg om bristen på digital teknik och kompetens i skolorna i Luleå när jag såg ett inlägg på Facebook från Skolappar.nu. Jag älskar Skolappar.nu, det är inte det! Skolappar.nu hänvisade till en artikel i Göteborgsposten 25/8 som handlade om de bästa apparna för skolan där GP i sin tur hänvisade till Skolappar.nu och PappasAppar.se. Visst, kul för de skolor som har haft råd att köpa in iPads de senaste åren, eller där kommunerna har satsat på detta för att de insett att det är framtiden. Inte lika kul för oss som jobbar i en kommun vars IT-tänk för skolan befinner sig någonstans på Medeltiden. Det är ännu mer märkligt när man betänker att samma kommun slår sig för bröstet och är oerhört stolt över att Facebook etablerade sig just här: i Luleå. IT-kommunen Luleå. Förstår ni att vi är så långt ifrån en verklighet där IT är allerstädes närvarande i vårt dagliga skolarbete att det är mer troligt att månen skulle gå att plocka ner varje torsdag?

Inför detta läsår togs något slags beslut på kommunnivå om att alla klasslärare/mentorer skulle ha tillgång till en egen laptop… 2013… Helst en PC eftersom de är billigare (och ofta rackligare) och de dessutom passar bättre in i kommunens administrativa system (bara en sån sak!). Jag sitter med i ett IT-råd för F-6-skolor där vi fick frågan i våras vilka program som kommunen skulle köpa in nya licenser på? Det gällde program/lärspel som fanns på datorer ute på skolorna; Alfons Åberg fr 1997… osv. Jag förstod inte frågan först! Hur menade hen? Förnya gamla utgångna datalicenser på program som ingen vill använda (eftersom datorerna är så tröga att det tar en kvart innan de har startat upp)? Jag undrade om det inte var bättre att lägga de pengarna på att köpa in ny teknik som iPads som är lättillgängliga och där apparna är billiga? Blicken jag fick var inte nådig, men jag stod på mig. Vi ska inte lägga pengar på föråldrad utgången teknik när det finns ny fräsch teknik som är billigare, stabilare, mer lättanvänd. Speciellt inte när det gäller skattepengar, eller?

Det känns ärligt talat som om Luleå kommun har bly i de digitala skorna när det gäller införande av ny digital teknik i skolorna. Ett fåtal skolor är på banan när det gäller 1:1-satsningar och några skolor har köpt in ett antal iPads till någon årskurs, mest för att hävda sig mot friskolorna. Vi kan bokstavligt talat se när andra kommuners skolor (ofta söderut av någon anledning) spränger 100 meterslinjen i det digitala racet. Här har det stora flertalet av vår kommuns skolor inte ens hunnit ur startblocken. Jag saknar en verklig satsning och strategi från kommunens sida när det gäller IT i skolan. Det gör ont i hjärtat på mig, inte för min egen skull, utan för att de som verkligen hamnar i kläm är eleverna och i slutänden även lärarkåren som står och stampar på nivå 1 i Puenteduras SAMR-modell.

Bitter? Ja, faktiskt lite, men jag kämpar på och tänker blogga med mina elever i år, med de få digitala verktyg vi har tillgång till. Så det så!

Hej svejs!

PS. Jag lovar att jag ska vara på bättre humör till nästa inlägg! 🙂

På kurs med @Webbstjarnan

Igår var jag och tre kollegor på kurs med @Webbstjarnan i Boden. Jag har varit grymt taggad för detta ända sedan anmälan så det var med rätt höga förväntningar jag åkte dit från Luleå. Betänk att jag ansåg det som så viktigt att jag prioriterade det framför att ha en sista piff-&-fixdag i klassrummet, vilket jag mkt väl hade behövt!

Nå, det var en bra kurs med @ChristerFriman som lärde oss pedagoger hur vi skapar ett konto på @Webbstjarnan och vad fördelen är med att delta i deras bloggtävling med eleverna. Visst skulle det vara kul att vinna, men jag tror att det viktigaste är att lära sig komma igång med digitalt lärande i skolan, vilken klass/årskurs du än undervisar i. Den här tävlingen är nog som ”Årets kock” tror jag. Man måste delta ett antal gånger innan man kan sikta in sig på topplaceringarna..!

Som tur är har jag ju redan bloggat ett tag med WordPress privat, vilket gjorde det aningen enklare att förstå hur programmet fungerar. Det är inget svårt program alls, så är man bara det minsta intresserad av detta så fixar man det utan problem. Får man problem ändå, eller upplever något struligt så är det bara att maila supporten eller skicka ett tweet till @Webbstjarnan så får man svar inom någon minut! Jag lovar! Dessutom på kvällstid av någon vänlig själ som liksom jag själv sitter på kvällarna och jobbar med tv:n på i bakgrunden. För i ärlighetens namn är det ju då, då bästa idéerna kommer när lugnet har infunnit sig. Eller som idag en regnig lördag…

Har du som lärare inget Twitter-konto är det baske mig dags att skapa ett…nu! Jo, nu på direkten! Du kommer att hitta en ocean av kunskap från kollegor ute i landet som inget hellre vill än att sprida sin kunskap eller få hjälp av just dig. Är inte det bra, så säg? Följ någon du känner som twittrar och titta på den personens lista över vilka hen följer. Lägg till en 30-50 personer som verkar intressanta och vips har du ett flöde på ditt konto. DÅ upptäcker du storheten med detta och vilket stöd du får i din personliga utveckling såväl privat som arbetslivsmässigt.

Så… nu har jag skapat en blogg till mina nya elever i år 4. Webbsidan heter http://www.smaragderna.se och är ännu förstås under uppbyggnad! Men oj så kul! Är inte det här skolutveckling så vet då inte jag?

Nu över till Skolverket.se för att ladda hem dokumenten till första modulen i #malyft Puh!

Hej svejs!

Tankar från SETT-dagarna 2013

Åååh…var ska jag börja? Känner mig euforiskt uppfylld av alla fantastiska intryck från SETT-mässan 2013 som lilla jag fick förmånen att åka på, fast jag egentligen inte hade tid mitt i alla nationella prov (erkänner att jag har tjatat!). Men det är kanske det som gör att man orkar vara lärare? Att ta sig tid till det som är viktigt och som kan göra skillnad? Eller gör att jag orkar vara en fungerande människa och lärare i samhället kanske?

IMG_1842

Ovan: Bild från Ann-Marie Körlings föreläsning på SETT 2013. Fantastisk föreläsning..!

För var hamnar vi om vi inte orkar tänka skolutveckling i vårt komplexa yrke? Om vi förminskar vårt underbara yrke till att bara handla om badtider, bokbussen, glosor, elever som varit på fel plats vid fel tidpunkt, bussar till och från friluftsdagar, irritation över kompetensutveckling som förvaltningen ”tvingar oss att delta i”… var hamnar vi då? Inte i den kreativa tillvaro som vårt yrke kan vara och borde vara i alla fall!

Vi behöver samtala om bedömning, formativ och summativ, stöta och blöta kunskapsmål och läroplansformuleringar. Mötas i kollegialt lärande, erkänna komplett tokiga misslyckade lektioner eller planeringar, skratta åt eländet, bryta ihop och komma igen stärkta av att vi ger inte upp…någonsin! Utveckla, tänka nytt, tänka om, transformera…

Jag inser att tänka ”digitalt lärande” behöver inte innebära att jag har tillgång till ett 1:1-koncept, även om jag önskar det mer än något annat just nu. Det går att arbeta digitalt med det man har, även om det känns som om våra datorer borde varit inlämnade till återvinningscentralen ages ago. Dags att kliva utanför bekvämlighetszonen, fast ni måste förstå att ibland (läs idag) går det inte att logga in på våra bärbara datorer…Idag snurrade och snurrade de på inloggningsrutan och till slut fick jag rutiga utslag och gav upp! Nåja, de kanske är snällare på måndag? Behöver jag förtydliga att de inte hade en frukt på utsidan..? 😉

Jag har under dessa dagar inspirerats av twittrare, föreläsare, utställare… av pedagoger i alla former och jag vill tro att detta är starten på en ny tid i min era som lärare. Idag hade vi förmånen i Luleå att få lyssna till Ruben Puentedura och Hans Renman som föreläste på Luleå tekniska universitet.

Många nya tankar sjösattes… dags för skolan att tänka om på allvar i Luleå?

Påsklovet snart slut

Ja, då sjunger påsklovet på sista versen och jag ser med skräckblandad förtjusning fram emot de sista 10 veckorna av detta läsår. Det känns som om det är lite väl kort om tid för att man ska hinna med allt som är kvar att göra; tre nationella ämnesprov, utvecklingssamtal, bedömningar, betyg, förbereda inför år 7, börja fundera över om jag får jobba kvar på samma skola och kanske med en 4:a till hösten och vad det i så fall innebär?

Jag har verkligen satt igång mitt eget inre tänk angående IKT och digitalt lärande. Det liksom bara rumlar runt i huvudet med tankar på hur och vad man kan göra med eleverna. Framförallt; vad kan jag göra med den digitala utrustning som finns just nu? I den bästa av världar skulle vi ha iPads, MacBookAir´s till framförallt lärarna och som klassuppsättningar, men nu har vi inte det på vår skola…än i alla fall. Det går att göra en hel del med det vi har tillgång till, t ex skapa en klassblogg och fundera över vad den ska innehålla med eleverna.

Jag inspireras otroligt mycket av mitt nya utvidgade lärarkollegium på Twitter. Det har jag upptäckt denna vår och är så oerhört glad över det! Där kan jag fundera, ställa frågor, inspireras, få stöd och tips av kollegor som är intresserade av samma sak som jag är; skolutveckling, digitalt lärande, bedömning för lärande, The Big Five m.m. då spelar det mindre roll att vi är utspridda över hela landet.

IMG_1725

Jag har också läst ”Digitala verktyg och social medier i undervisningen – så skapar vi en relevant skola utifrån LGR 11” av Christina Löfving under påskhelgen på väg till och från fjällvistelse. Rekommenderas till alla som inte redan läst den och som är det minsta intresserade av nytt tänk kring lärande. Min analys är att den handlar inte bara om digitalt lärande utom också om att vi kanske är tvungna att förändra vår syn på lärande. Hur vi lärde ut ”igår” och hur vi kanske måste lära ut i framtiden? Var befinner sig våra kunder, dvs eleverna? Var är vi lärare? Kvar i ett cementerat gammalt ”tänk” om vad och hur vi lär ut? Ska vi nå våra elever i framtiden (i morgon!) så måste vi möta dem på deras arena även om eleverna ska möta oss på vår arena också.

Så, vi går mot en spännande vår och om en dryg vecka åker jag till Stockholm på SETT-dagarna! Hoppas de kommer ge mig den inspiration och pushning jag behöver. Men, det är jag säker på..!

Premiär!

Nu är det dags! För vad? Jo, dags att börja blogga om min vardag på en F-6 skola som klasslärare och min syn på lärande och undervisning. Varför då, kan man fråga sig? Jo, jag tycker att ibland får man inte syn på sig själv och sin undervisning förrän man tittar på det utifrån på något sätt. Jag har blivit så inspirerad av så mycket under detta mitt första år som klasslärare i Luleå. Så här startade resan som jag inte vet var den slutar:

Efter nära fem år som springvikarie fick jag erbjudande hösten 2012, att jobba som klasslärare i en år 6:a på en F-6 skola i Luleå. Spännande var bara förnamnet! Jag insåg snabbt att, oj… det kommer att bli ett fullmatat år… och så blev det. Långtidsplanera, korttidsplanera, lägga schema, undervisa i alla ämnen (utom de praktiska), utvecklingssamtal, föräldramöten, betygssättning, formativ och summativ bedömning, diagnoser, prov, temaarbete, veckobrev, The Big Five, digitalt lärande och nationella prov i fem (!) ämnen… Ja, allt det där som är en lärares vardag med andra ord. Nu skulle den bli min vardag också.

Och det har den verkligen blivit! Jag känner mig hemma i skolan och älskar lärandet; det magiska som sker när en elev lär sig något och blir medveten om det själv, är ju egentligen det som gör att vi lärare älskar vårt yrke, tror jag.

Under året har jag hittat till ”The Big Five” som är en facebookgrupp där medlemmarna diskuterar hur förmågorna bedöms och hur man kan arbeta med dem. Vilken inspiration den gruppen har gett mig! Genom den har jag funderat över hur jag lär ut, vad är viktigt, vad ska jag bedöma, hur görs eleverna delaktiga osv, osv. Jag har hittat många bra tips på hur förmågorna kan visualiseras för eleverna och medvetandegöra deras eget lärande i skolan.

Nu är vi på väg in i en digital lärandevärld och vår skola är knappt framme vid tröskeln ännu till den stora portalen. Dock, vi är några eldsjälar som ser möjligheter bara verktygen finns och som är intresserade av digitalt lärande i en föränderlig skolvärld. Om en månad (17-18/4) besöker vi SETT-dagarna i Stockholm för att inspireras och motiveras ännu mer att ta ett rejält kliv in över tröskeln och det ser jag som ett avstamp mot en ny tid.

Hej svejs!