Bedömning får det bli!

Jag har haft svårt att komma på vad jag ska identifiera för skolutvecklingsmål som jag kan samarbeta med kollegor on-line om denna vecka. Ibland står det helt still. Jag tror jag har tänkt lite för stort helt enkelt. Jag har funderat kring digitala lärmiljöer (fast jag knappt har några värda namnet), runt min skolas digitala utveckling, osv, osv. Nej, ingen ingång i det. Så när jag vände tillbaka och fick upp ögonen för det självklara; hur vi jobbar med bedömning av elevernas kunskaper, så klarnade det för mig. Det är ju det som jag försöker arbeta med i kollegiet på min egen skola, och det är ju det som vi alla behöver stöta och blöta för att utvecklas som lärare.

Idag när jag var på LTU (Luleå tekniska universitet) för att delta i den nästa sista dagen på den VFU-handledarutbildning jag går så klarnade detta ännu mer för mig. Mer eller mindre allt handlar om bedömning var vi än vänder oss. LU-lärare (lärarutbildare) bedömer lärarstudenter, som i sin tur ska lära sig att bedöma elever och sina egna lektionsplaneringar. Jag ska bedöma studenternas färdigheter och deras planeringar. Studenterna ska förhoppningsvis bedöma och utvärdera min insats som handledare och även sätta ord på sin egen insats på VFU:n. Det är inte lite som ska bedömas med andra ord.

Idag diskuterade vi även detta med de nationella provens bedömningsgrunder och hur förfarandet är på skolorna. Jag anser att det är för vaga riktlinjer från Skolverket vad det gäller vad som får göras med NP. Okej, proven är belagda med sekretess för att säkerställa likvärdighet och reliabilitet och att inte innehållet blir allmänt känt. Men, samtidigt är ju proven en mycket bra källa för oss lärare för att lära oss att bedöma och diskutera olika nivåer på elevsvar. Vad visar på bredd och djup i svaret, egentligen? Vad betyder det att eleven visar god förståelse för fysikaliska samband? Vad menas med att eleven ska få förtjänstpoäng även om svaret inte är helt rätt i matematik? Detta är ju frågor som vi behöver diskutera och samverka runt. Superviktiga frågor! Jag tycker att det vore toppen om t ex alla lärare på en skola (8 st på min skola) som undervisar i skolår 4-6 tillsammans gick igenom anvisningarna och bedömde elevsvaren. Då får vi ju en likvärdig bedömning och som bonus LÄR vi oss att bedöma och vaska fram guldkornen. Dessutom får vi en bild av vad det är som t ex vår högsta instans inom skolan tycker är viktiga baskunskaper. Är det helt tokigt det? Nu känns det som att det är hysch-hysch och sen blir det en ny överraskning varje år för de stackare som har 6:or detta år. För det blir en överraskning och har de inte varit utarbetade förut så är de det i maj! I alla fall om du är klasslärare och ska tröska igenom fem olika NP med fem olika bedömningsanvisningar på fem olika sätt… Been there, done that! Det är säkert detsamma om du ska bedöma 250 uppsatser i svenska också!

Jag tror inte heller att någon lärare lägger om sin undervisning helt och hållet bara för att man ”vet” vilken fråga som kommer på NP. Det kan ju inte vara någon nyhet att i svenska så ligger en stor tyngdpunkt på läsförståelse av både skönlitteratur och sakprosa, eller att de ska skriva någon form av uppsats? Inget nytt under solen direkt. Eller att alla fyra räknesätt förmodligen behöver användas under matematikproven..? Nä, tänkte väl det. Om vi delger eleverna detta eviga mantra att ”ni ska lära för livet, inte för provet” så borde ju vi lärare föregå med gott exempel och inte anpassa vår undervisning till om vi får fysik eller kemi i NO. Det vi borde göra är att undervisa om vikten att förstå samband, dra slutsatser, kunna resonera om de faktakunskaper du har tillägnat dig under lärandets gång.

Så hur bedömer vi elevernas prestationer? Och hur följer vi upp dem? Hur kan min undervisning få eleven att vilja visa sin kunskap vid ett bedömningsbart tillfälle? Är inte det knäcken i kolan, så säg vad som är det? Jag ser fram emot alla era kloka tankar som kan föra mig och eleverna framåt på kunskapens väg!

Hej svejs!

Tänka efter, tänka om, tänka nytt

Försöker rekapitulera mitt första år som klasslärare och tänker efter vad jag och mina elever har gjort, genomfört, hunnit med, skippat (oops!), borde gjort mer av, kunde ha strukit… Vad som gick riktigt bra, vad som gick rätt okej och vad som kanske kunde gjorts annorlunda.

Känner mig nöjd och stolt över allt som vi faktiskt har genomfört i klassen. En hel hög med nationella prov, andra prov, redovisningar, samtal, betyg, omdömen (formativa och summativa)… Känner mig mindre nöjd med att jag inte insåg fulla vidden av den extra arbetsbördan som NP medförde, även om jag flaggade för den. Med facit i hand skulle vi ha bedömt och rättat alla delprov på arbetstid på skolan med vikarie och inte rättat ett enda prov hemma. Då skulle huvudmannen fått se vilken tid det faktiskt tar och hur stor kostnad det blir. Varför ska jag göra det gratis på min fritid, som det faktiskt blir till slut, när planeringstid och förtroendetid är slut? Och vem ska planera åt mig och mina elever när jag inte har hunnit göra det..? Nä, gör om och gör rätt är min dyrköpta läxa angående detta.

Det som ändå gör att jag kan se mestadels positivt på året som gått är att jag har fått med mig en stor påse med nya erfarenheter som har berikat mig massor. Jag har lärt mig planera riktigt ordentligt, fast det känns som jag har gått på slak lina allt som oftast och gjort mycket ”på känn”. Jag är med i första gruppen lärare som har satt betyg på 6:or, har genomfört 5 nationella ämnesprov, åkt på SETT-mässan, lärt mig blogga, upptäckt Twitter och lärt mig twittra. Jag har upptäckt ”det utvidgade kollegiet” på Twitter och på Facebook där jag skarpt gillar Facebookgrupperna i SO, Eng, The Big Five, CI. Vad skulle jag gjort utan er, kära kollegor? 🙂 Snacka om kollegialt lärande!

Nu får jag vänta och se om jag får fortsätta på samma skola till hösten, vilket inte är klart ännu, men inget är väl som väntans tider? Jag hoppas få en 4:a där jag kan börja från början på ett sätt och sätta min egen prägel på lärande och klassrumsgemenskap. Jag har massor av kreativa idéer som jag bara väntar på att få omsätta i handling.

Men… först ska jag fira äldsta sonens student och sedan ska vi väl ändå ha sommarlov?!

Påsklovet snart slut

Ja, då sjunger påsklovet på sista versen och jag ser med skräckblandad förtjusning fram emot de sista 10 veckorna av detta läsår. Det känns som om det är lite väl kort om tid för att man ska hinna med allt som är kvar att göra; tre nationella ämnesprov, utvecklingssamtal, bedömningar, betyg, förbereda inför år 7, börja fundera över om jag får jobba kvar på samma skola och kanske med en 4:a till hösten och vad det i så fall innebär?

Jag har verkligen satt igång mitt eget inre tänk angående IKT och digitalt lärande. Det liksom bara rumlar runt i huvudet med tankar på hur och vad man kan göra med eleverna. Framförallt; vad kan jag göra med den digitala utrustning som finns just nu? I den bästa av världar skulle vi ha iPads, MacBookAir´s till framförallt lärarna och som klassuppsättningar, men nu har vi inte det på vår skola…än i alla fall. Det går att göra en hel del med det vi har tillgång till, t ex skapa en klassblogg och fundera över vad den ska innehålla med eleverna.

Jag inspireras otroligt mycket av mitt nya utvidgade lärarkollegium på Twitter. Det har jag upptäckt denna vår och är så oerhört glad över det! Där kan jag fundera, ställa frågor, inspireras, få stöd och tips av kollegor som är intresserade av samma sak som jag är; skolutveckling, digitalt lärande, bedömning för lärande, The Big Five m.m. då spelar det mindre roll att vi är utspridda över hela landet.

IMG_1725

Jag har också läst ”Digitala verktyg och social medier i undervisningen – så skapar vi en relevant skola utifrån LGR 11” av Christina Löfving under påskhelgen på väg till och från fjällvistelse. Rekommenderas till alla som inte redan läst den och som är det minsta intresserade av nytt tänk kring lärande. Min analys är att den handlar inte bara om digitalt lärande utom också om att vi kanske är tvungna att förändra vår syn på lärande. Hur vi lärde ut ”igår” och hur vi kanske måste lära ut i framtiden? Var befinner sig våra kunder, dvs eleverna? Var är vi lärare? Kvar i ett cementerat gammalt ”tänk” om vad och hur vi lär ut? Ska vi nå våra elever i framtiden (i morgon!) så måste vi möta dem på deras arena även om eleverna ska möta oss på vår arena också.

Så, vi går mot en spännande vår och om en dryg vecka åker jag till Stockholm på SETT-dagarna! Hoppas de kommer ge mig den inspiration och pushning jag behöver. Men, det är jag säker på..!

Premiär!

Nu är det dags! För vad? Jo, dags att börja blogga om min vardag på en F-6 skola som klasslärare och min syn på lärande och undervisning. Varför då, kan man fråga sig? Jo, jag tycker att ibland får man inte syn på sig själv och sin undervisning förrän man tittar på det utifrån på något sätt. Jag har blivit så inspirerad av så mycket under detta mitt första år som klasslärare i Luleå. Så här startade resan som jag inte vet var den slutar:

Efter nära fem år som springvikarie fick jag erbjudande hösten 2012, att jobba som klasslärare i en år 6:a på en F-6 skola i Luleå. Spännande var bara förnamnet! Jag insåg snabbt att, oj… det kommer att bli ett fullmatat år… och så blev det. Långtidsplanera, korttidsplanera, lägga schema, undervisa i alla ämnen (utom de praktiska), utvecklingssamtal, föräldramöten, betygssättning, formativ och summativ bedömning, diagnoser, prov, temaarbete, veckobrev, The Big Five, digitalt lärande och nationella prov i fem (!) ämnen… Ja, allt det där som är en lärares vardag med andra ord. Nu skulle den bli min vardag också.

Och det har den verkligen blivit! Jag känner mig hemma i skolan och älskar lärandet; det magiska som sker när en elev lär sig något och blir medveten om det själv, är ju egentligen det som gör att vi lärare älskar vårt yrke, tror jag.

Under året har jag hittat till ”The Big Five” som är en facebookgrupp där medlemmarna diskuterar hur förmågorna bedöms och hur man kan arbeta med dem. Vilken inspiration den gruppen har gett mig! Genom den har jag funderat över hur jag lär ut, vad är viktigt, vad ska jag bedöma, hur görs eleverna delaktiga osv, osv. Jag har hittat många bra tips på hur förmågorna kan visualiseras för eleverna och medvetandegöra deras eget lärande i skolan.

Nu är vi på väg in i en digital lärandevärld och vår skola är knappt framme vid tröskeln ännu till den stora portalen. Dock, vi är några eldsjälar som ser möjligheter bara verktygen finns och som är intresserade av digitalt lärande i en föränderlig skolvärld. Om en månad (17-18/4) besöker vi SETT-dagarna i Stockholm för att inspireras och motiveras ännu mer att ta ett rejält kliv in över tröskeln och det ser jag som ett avstamp mot en ny tid.

Hej svejs!