SETT 2015 – ur min synvinkel

Så där. Då är jag hemma igen i Luleå efter att ha deltagit i årets fortbildningstillfälle för min del. Jag fick förmånen att få åka på SETT-dagarna för tredje året i rad i egenskap av nybliven förstelärare inom IKT (och språkutvecklande arbetssätt) på min skola. Det har varit utvecklande för mig varje år, och jag hoppades att det skulle bli så även i år. I år hade vi dessutom ganska bra koll (genom en lokal FB-grupp) på vilka skolor i Luleå som skulle skicka representanter till SETT, vilket gjorde att vi kunde nätverka om detta både före, under och efteråt. Detta anser jag är viktigt, eftersom det bildar grunden till en gemensam lokal arena för diskussion om vad denna fortbildning gav oss och hur vi kan utveckla IKT-användningen på våra olika skolor genom att nätverka vidare. Inte bara IKT förresten, mycket för att inte säga allt handlar ju om hur vi utvecklar elevernas lärande oavsett vilka verktyg vi använder. Dock går väldigt mycket att effektivisera och rationalisera om vi använder oss av IKT i vår undervisning på smarta sätt, vilket inte minst Lotta Karlsson, @FrokenFlipp visade under sin föreläsning (läs även hennes blogginlägg!!), som jag och många andra tyckte var en av de bästa på mässan.

Jag har tagit del av olika blogginlägg rörande årets upplaga av SETT, t ex så skriver Edward Jensinger (@EdwardJensinger) så här (väl värt att läsa!!). Han belyser vikten av möten och samtal på ett djupare plan om IKT i skolan, samtal bortom vilken app som är den bästa för ett visst moment och det håller jag med om. Det är därför jag anser det vara så viktigt med nätverkande där kommunikation sker som är utvecklande för oss alla. Kunskap ska gå in i knoppen, vända nere i magen och sen hitta ut igen och den kommer inte ut och fortplantas om vi inte samtalar med varandra. Det är då det sker utveckling, om vi är öppna för syftet, och det är därför jag är så glad att den lokala FB-grupp (Luleå pedagogiska nätverk) jag startade verkligen har kommit igång.

Sedan har det diskuterats i andra FB-grupper, t ex IKT-verktyg om SETT verkligen är något att ha överhuvudtaget? Jag tycker absolut att SETT fyller sin funktion för flertalet av de som besöker denna mässa. Det är kritik mot månglare i IKT-templet som bara vill sälja sina produkter, att föreläsningarna blir för ytliga (45 min), att det blir för lite tid för eget nätverkande pga stress att hinna gå på många föreläsningar. Ja, visst ligger det något i det, men, jag har aldrig möjlighet att få bläddra och titta/känna på nya läromedel för det kommer inga läromedelsmässor till Luleå eller Norrbotten, så jag tycker det är jätteviktigt. Jag vill prata med representanter för förlagen för att få en djupare insikt hur ett läromedel är tänkt att arbetas med. Jag vill ta del av digitala läromedel, jag vill pusha olika aktörer att åka upp till Luleå för att försöka påverka så att även skolor i vår kommun kan få tillgång till digitala smarta tjänster som utvecklar mitt klassrum och elevernas lärande. Det känns som att de som kritiserar detta inte kommer ihåg att allt ser inte ut som det gör hos dem själva.

Det är fortfarande ett antal skolor i Luleå som inte har 1:1, dvs en dator-en elev, i Luleå fick Gy och 7-9 det i höstas på alla skolor (vilket gör att många lärare är nybörjare på hur de ska arbeta med elev-dator i sin undervisning), F-6 får fortfarande finansiera det själva om vi kan. I kollegierna på våra olika skolor ser det oerhört olika ut om hur många som är intresserade av IKT, använder det i den mån de tycker att det går, inte törs p.g.a för lågt kunnande, kan men struntar i det för det finns ”inga” verktyg. Det tar i många fall längre/mer tid att arbeta digitalt med få verktyg än när det finns till alla elever. Så är det, och då är det inte så underligt att man som lärare väljer bort det, när tiden är det mest värdefulla vi har. Till sist är det ändå du som lärare för en klass som ska göra jobbet, inte kollegan, din rektor eller någon på förvaltningen. För att ta nya vägar och använda nya sätt i sin undervisning krävs att det finns en tillgång på de verktyg som cheferna vill att vi ska använda oss av. Det ska dessutom vara hyfsat logiskt/enkelt till en början för att okunniga/ointresserade ska våga sig på det. Är det för svårt för den stora massan så kommer endast några få att sätta igång. Jag förstår faktiskt inte resonemanget att man tycker att det är ”bara för alla lärare att sätta igång med IKT”. Det är inte så lätt. Med det resonemanget så borde ju alla elever ha lika lätt för matte/NO/teknik/SO/sv/idrott et c. och det vet vi ju att de inte har, eller hur? Vi går igång på olika saker helt enkelt och för att fler ska upptäcka nyttan med IKT måste det vara enkelt till en början, sen kan man utveckla sig själv vidare och våga mer när man märker att ”det” inte är så svårt som man trodde.

På min skola tänker vi att ju fler kollegor som visar ett intresse av denna fortbildning, ju fler är vi som kan utveckla skolans användning av IKT och ju fler är vi som förstår hur vi kan utveckla elevernas lärande med hjälp av IKT. Ok, det blir ofta ”eldsjälar” som pysslar med detta, vilket är både bra och dåligt. Det ska inte hänga på en eldsjäl om saker och ting blir gjorda, men om denna eldsjäl har förmågan att inspirera andra, stötta andra i detta arbete så kommer den lokala skolan att så sakteliga utvecklas tror jag. Det är en delikat uppgift att inte köra över en kollega i sin egen iver att utveckla något. Vi måste komma ihåg att respektera kollegors motstånd/okunskap och istället försöka få till stånd en nyfikenhet och ett intresse att vilja lära. Det gör vi inte genom att sätta oss på höga hästar och säga att ”det är ju bara att…”, det kan vi bara åstadkomma genom ödmjukhet och respekt gentemot kollegans behov.

Tack för att du läste! / Eva

Annonser

Skämskudde! ;)

Jo, det är sant! Så känner jag mig efter att inte ha lyckats skriva ett enda inlägg på hela hösten. Ursäkter? Många. Värda att nämna? Nope! What can I say? Haft fullt upp… som alla andra lärare… Nå, ibland är det nog bara så att orken inte räcker till allt man vill göra och då har jag lärt mig att prioritera. I höst har jag prioriterat jobbet (klasslärare och rektorsstöd på 20%) och min egen familj. Gott så.

Men, nu går vi mot en ny termin och ett nytt år. Detta år kommer att innebära än mer utmaningar för min egen del, roliga och spännande utmaningar! Vilka då? 😉 Jo, från och med den 1/1-15 är jag förstelärare på min skola! Det känns bara… wow! I min förstelärartjänst ska jag arbeta med skolutveckling i form av språkutvecklande arbetssätt i alla ämnen, samt utveckla användandet av IKT i undervisningen med de verktyg vi har att tillgå. Jag inspireras bl.a av Anna Kaya i Sigtuna, Ulrica Elisson i Leksand, Ulrika Broman i Ängelholm och massor av andra oerhört kompetenta lärare.

I vår kommun (Luleå) har förvaltningen sjösatt 1:1 för Gy och år 7-9. Jag jobbar i F-6 och där väntar vi ännu på vad som ska hända på elevnivå när det gäller digitala verktyg, vilket ännu tyvärr medför lite bakbundna händer. Men, jag är övertygad om att det kommer att komma en lösning under våren. Jag skulle gärna se t ex Chromebooks för år 4-6 och tror att det skulle fungera mycket bra. Naturligtvis hoppas jag också att Luleå fixar ett avtal med #GAFE. Detta används redan i ett flertal kommuner; Helsingborg, Skurup, Sollentuna, Skåne Nordväst, Umeå och många fler. Edward Jensinger har t ex bloggat om det för Helsingborgs räkning här.

Så jag tänker att i år ska jag skriva om mitt förstelärararbete här på bloggen under kategorin Skolutveckling. Det finns så många oerhört kompetenta lärare att fortsätta att lära sig av i vårt avlånga land, och det utvidgade kollegiet ger mig oceaner av möjligheter till egen utveckling likväl som det ger mig verktyg till elevers fortsatta utveckling. Fantastiskt! En sajt jag inspireras och imponeras av är: Förstelärare bloggar i Svedala, vilken  jag kommer att följa genom prenumeration.

Så, med dessa ord och föresatser, önskar jag er, ett Gott Nytt 2015!

Uppstart och dags för nytt lärår

Uppstart… Nytt lärår… visst låter det härligt? Läsår har ju hängt med sedan tidernas begynnelse, men jag känner (liksom många andra) att lärår säger så mycket mer om vad vi gör i skolan, dvs vi lär oss saker. Idag på uppstarten (på trevlig konferensanläggning) diskuterade och funderade vi över vår skolas vision: ”En skola i framkant”. Jag vet. Det är ingen liten vision vi har dragit till med! Men, det är väl det visioner ska vara; stora, lite yviga, men ändå någonstans nåbara och med en känsla av realism.

”En skola i framkant”. Vad är då det för mig? Jo, jag tycker att det ska handla om kollegial samverkan, att arbeta för elevernas bästa möjlighet till lärande, tillgång till uppdaterad smart teknik, uppdaterade läromedel och klassrumsmiljöer, uppdaterade lärare (!). Men… nu är vi ju inte riktigt där än, även om vi strävar mot dessa mål. Vi har en ålderstigen skola, många skolbyggnader, utspridda arbetsenheter, obefintligt avtal för att köpa in elevmöbler (har processats 1,5 år, nu äntligen ute på ny upphandling), minimala medel till ny teknik som iPads (finns typ 2 st på 450 elever) och dylikt. Dessutom har vi under ett flertal år haft och behövt många elevassistenter till elever med särskilda behov. Allt detta kostar pengar som inte finns, fast de finns ju någonstans. Ett litet ljus är att i år har i alla fall klasslärarna äntligen fått tillgång till varsin bärbar dator (nej, det är inte Mac:ar) vilket trots allt är positivt.

Nåväl, på min ”skola i framkant” har jag idag peppat flera kollegor att följa med på @Webbstjarnan kurs i Boden 16/8 @ChristerFriman för att starta upp klassbloggar. Jag har peppat dem att börja twittra (gör konstant reklam för vårt ”utvidgade kollegium!) och vi försöker hitta nya sätt att samarbeta kollegialt än det som varit normen under ett flertal år. Det är ju smått fantastiska framsteg för en skola som kanske har hållit fast lite väl länge i en åldrande struktur, vilket jag tror till stor del beror på yttre opåverkbara omständigheter för pedagogerna. Jag menar att det är inte så lätt att använda IKT i undervisningen om inte verktygen finns och det inte finns lättillgänglig support att nå. Då drar man sig för att börja tjorva med ”datorerna” (läs: vraken). Vi vana användare vet ju att det snabbt faktiskt kan trilla iväg flera timmar bara man sätter sig och ska pilla med en liten grej på en dator som fungerar, i ett program du är van att jobba i 😉

Trots allt detta har jag tillförsikt och när ett hopp om utökat IKT-användande i undervisningen detta lärår med hjälp av Webbstjärnan och mitt utvidgade kollegium.

Hej svejs!