Språkutvecklande arbetssätt

Förra veckan kom vi i kollegiet äntligen igång med vårt arbete runt språkutvecklande arbetssätt. Vi i skolutvecklingsgruppen hade ordnat ett pedagogiskt café lokalt på skolan och temat var alltså detta. Vi brukar börja med att fika och sen jobbar vi ungefär två timmar intensivt. Efter fikat började vi med att se två filmer på temat från UR från serien ”Språket bär kunskapen”, del 1 (halva) och del 2 (hela).
http://www.ur.se/Produkter/182357-Spraket-bar-kunskapen-Att-identifiera-svarigheter
Sedan delade vi in oss i grupper och varje grupp fick reflektera över en gemensam fråga: ”Vad innebär språkutvecklande arbetssätt för dig?” samt en enskild fråga.

Det som utkristalliserades var att många har tänkt att detta mest handlar om hur skolan kan utveckla språket för exempelvis nyanlända elever, vilka vi har relativt få av på vår skola, speciellt jämfört med grannskolan. Men efter att vi sett filmerna blev det mycket mer tydligt, för att inte säga solklart, vad detta egentligen handlar om; nämligen att utveckla språket hos alla elever i alla ämnen så långt vi bara kan. För mig handlar det faktiskt till stor del om ”The Big Five” och även ett inkluderande synsätt, dvs att alla elever ska kunna ta till sig undervisningen på sin nivå eller efter sina olika förutsättningar. Det handlar om att diskutera vad olika begrepp står för, hur vi kommunicerar med eleverna och de sinsemellan, hur de tar till sig information, hur de kan analysera informationen och hur de kan lära sig att använda sin metakognitiva förmåga genom att tänka om sitt eget lärande. Vi ska utveckla elevernas vardagsspråk till att bli ett skolspråk som de kan använda sig av för att utveckla sina resonemang i sitt skrivande och därmed nå en djupare kunskap på en högre abstrakt nivå.

Nu står vi inför nästa steg på skolan och det är att ta ut nästa färdriktning på den språkutvecklande kartan för att nå nästa kontrollstation. Det blir spännande att se åt vilket håll det blir.

Arbetet med nationella prov i år 6

Idag på Twitter deltog jag i en liten diskussion om nationella proven och det smärre ”helvete” i ökad arbetsbelastning som väntar för lärare som undervisar i år 6 varje vår. Jag uttryckte att på vår skola ska vi prova med ett nytt upplägg runt detta med rättning och bedömning och jag blev påhejad att skriva ett blogginlägg om detta. Sagt och gjort! 🙂

Nu är det alltså dags igen för nationella prov i år 6. En vår fylld av delprov, bedömningsanvisningar, nervösa elever och stressade lärare. Men vänta nu! Jag har ju inga 6:or i år! Nej, så är det. Jag undervisar i en 5:a och ska inte göra några prov med mina elever. Däremot har jag under förra året funderat på hur man skulle kunna utveckla och underlätta denna hektiska tid för oss lärare i ett moment som vi bara måste ta oss igenom, vare sig vi vill eller inte. Jag lade fram ett förslag som går ut på att alla lärare som undervisar i teoretiska ämnen i år 4-6 på vår skola är med i olika bedömningsgrupper. Vi är 12 st lärare och vi har delat upp oss så att de som är behöriga i respektive ämne rättar och bedömer dessa prov. Vi har minst två ämnen vardera och några har tre ämnen. Vi är 5-6 st lärare/ämne och grupp och det är 60 elever i år 6 på vår skola. Det gör att vi får ca 10-12 elever vardera/ämne jämfört med att rätta en hel klass på egen hand. Vi gör det här på arbetstid under en dag/ämne med vikarie i klasserna. Vi nyttjar även en konferenstid (ca 1,5-2 h) för att läsa in oss på respektive ämnes bedömningsanvisningar så att vi är förberedda och har koll på läget.

Varför provar vi då med att arbeta på detta sätt? En anledning är att det är en oerhörd skillnad på dagens nationella prov i år 6, jämfört med hur det var sista året de gjordes i år 5 och även första gången i år 6. Idag är det 5 ämnen som det görs prov i. I varje ämne bedöms elevernas svar enligt en skala från E-C-A. Det medför att jag måste värdera och bedöma varje enskilt elevsvar utifrån en bedömningsmatris som ibland är snårig och tvetydig. ”Är detta verkligen ett svar på A-nivå, eller lutar det mer åt C-nivå?” ”Det här måste ju vara ett svar på E-nivå, eller?” ”Vad krävs av eleven för att nå till respektive nivå?” ”Hur var det nu igen? Är det här argumentet ett NO-argument eller är det ett estetiskt argument?” Ja… frågorna kan vara många och det är inte undra på att lärare går i väggen efter en sådan här kraftansträngning. Det är stor skillnad på att sätta sig in i ett eller två ämnens bedömningsanvisningar jämfört med fem ämnen! Tro mig, been there, done that!

Ett par bonuseffekter som jag hoppas på att få se är också att detta sätt borde medföra minskad arbetsbelastning för enskilda lärare. Det borde ge en högre validitet och kvalitet på bedömningen. Eleverna får veta att fler lärare bedömer deras prov för att säkerställa en rättvis bedömning och sist men inte minst, så ger detta möjlighet till kollegial samverkan och kompetensutveckling. Nu kanske du funderar över vad jag menar med kompetensutveckling? Jo, jag tänker som så, att dessa prov ger oss lärare fortbildning i hur man ställer kvalitativa provfrågor eller för den delen frågor i klassrummet. Vi lär oss hur vi kan ställa frågor för att locka fram djupare kunskap hos eleverna och också göra dem medvetna om att det finns olika slags kvalitet på deras svar.

Idag är det fortfarande många lärare på mellanstadiet som är klasslärare, inte ämneslärare, även om vi så sakteliga är på väg åt det hållet och det finns en ovana i att sätta betyg på kunskaper. Läsåret 2012-13 var första året vi satte betyg för 6:orna, vilket medför att på vår skola är det detta år som varvet fullbordas. Dessutom anställs nya lärare som aldrig har satt betyg så nog kan vi tänka att det tar ett tag att känna sig säker på detta, om man någonsin blir säker? Så, till stor del på grund av dessa anledningar tror jag att det här blir bra. Det blir skolutveckling och nytänkande som driver kunskaper framåt hos lärare och får oss att känna oss säkrare och mer kompetenta. Vi kommer att lära oss massor, det är jag helt övertygad om och dessutom få en drägligare arbetssituation. Vi kanske klarar oss från att ”gå i väggen” denna vår? En anledning så god som någon!

Hej svejs! / Eva

På kurs med @Webbstjarnan

Igår var jag och tre kollegor på kurs med @Webbstjarnan i Boden. Jag har varit grymt taggad för detta ända sedan anmälan så det var med rätt höga förväntningar jag åkte dit från Luleå. Betänk att jag ansåg det som så viktigt att jag prioriterade det framför att ha en sista piff-&-fixdag i klassrummet, vilket jag mkt väl hade behövt!

Nå, det var en bra kurs med @ChristerFriman som lärde oss pedagoger hur vi skapar ett konto på @Webbstjarnan och vad fördelen är med att delta i deras bloggtävling med eleverna. Visst skulle det vara kul att vinna, men jag tror att det viktigaste är att lära sig komma igång med digitalt lärande i skolan, vilken klass/årskurs du än undervisar i. Den här tävlingen är nog som ”Årets kock” tror jag. Man måste delta ett antal gånger innan man kan sikta in sig på topplaceringarna..!

Som tur är har jag ju redan bloggat ett tag med WordPress privat, vilket gjorde det aningen enklare att förstå hur programmet fungerar. Det är inget svårt program alls, så är man bara det minsta intresserad av detta så fixar man det utan problem. Får man problem ändå, eller upplever något struligt så är det bara att maila supporten eller skicka ett tweet till @Webbstjarnan så får man svar inom någon minut! Jag lovar! Dessutom på kvällstid av någon vänlig själ som liksom jag själv sitter på kvällarna och jobbar med tv:n på i bakgrunden. För i ärlighetens namn är det ju då, då bästa idéerna kommer när lugnet har infunnit sig. Eller som idag en regnig lördag…

Har du som lärare inget Twitter-konto är det baske mig dags att skapa ett…nu! Jo, nu på direkten! Du kommer att hitta en ocean av kunskap från kollegor ute i landet som inget hellre vill än att sprida sin kunskap eller få hjälp av just dig. Är inte det bra, så säg? Följ någon du känner som twittrar och titta på den personens lista över vilka hen följer. Lägg till en 30-50 personer som verkar intressanta och vips har du ett flöde på ditt konto. DÅ upptäcker du storheten med detta och vilket stöd du får i din personliga utveckling såväl privat som arbetslivsmässigt.

Så… nu har jag skapat en blogg till mina nya elever i år 4. Webbsidan heter http://www.smaragderna.se och är ännu förstås under uppbyggnad! Men oj så kul! Är inte det här skolutveckling så vet då inte jag?

Nu över till Skolverket.se för att ladda hem dokumenten till första modulen i #malyft Puh!

Hej svejs!

Tänka efter, tänka om, tänka nytt

Försöker rekapitulera mitt första år som klasslärare och tänker efter vad jag och mina elever har gjort, genomfört, hunnit med, skippat (oops!), borde gjort mer av, kunde ha strukit… Vad som gick riktigt bra, vad som gick rätt okej och vad som kanske kunde gjorts annorlunda.

Känner mig nöjd och stolt över allt som vi faktiskt har genomfört i klassen. En hel hög med nationella prov, andra prov, redovisningar, samtal, betyg, omdömen (formativa och summativa)… Känner mig mindre nöjd med att jag inte insåg fulla vidden av den extra arbetsbördan som NP medförde, även om jag flaggade för den. Med facit i hand skulle vi ha bedömt och rättat alla delprov på arbetstid på skolan med vikarie och inte rättat ett enda prov hemma. Då skulle huvudmannen fått se vilken tid det faktiskt tar och hur stor kostnad det blir. Varför ska jag göra det gratis på min fritid, som det faktiskt blir till slut, när planeringstid och förtroendetid är slut? Och vem ska planera åt mig och mina elever när jag inte har hunnit göra det..? Nä, gör om och gör rätt är min dyrköpta läxa angående detta.

Det som ändå gör att jag kan se mestadels positivt på året som gått är att jag har fått med mig en stor påse med nya erfarenheter som har berikat mig massor. Jag har lärt mig planera riktigt ordentligt, fast det känns som jag har gått på slak lina allt som oftast och gjort mycket ”på känn”. Jag är med i första gruppen lärare som har satt betyg på 6:or, har genomfört 5 nationella ämnesprov, åkt på SETT-mässan, lärt mig blogga, upptäckt Twitter och lärt mig twittra. Jag har upptäckt ”det utvidgade kollegiet” på Twitter och på Facebook där jag skarpt gillar Facebookgrupperna i SO, Eng, The Big Five, CI. Vad skulle jag gjort utan er, kära kollegor? 🙂 Snacka om kollegialt lärande!

Nu får jag vänta och se om jag får fortsätta på samma skola till hösten, vilket inte är klart ännu, men inget är väl som väntans tider? Jag hoppas få en 4:a där jag kan börja från början på ett sätt och sätta min egen prägel på lärande och klassrumsgemenskap. Jag har massor av kreativa idéer som jag bara väntar på att få omsätta i handling.

Men… först ska jag fira äldsta sonens student och sedan ska vi väl ändå ha sommarlov?!