Språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt

På min skola, Furuparksskolan i Luleå, bestämde skolutvecklingsgruppen i höstas att vi skulle ha ett övergripande visionsparaply som blev just ”Ett språk- och kunskapsutvecklande arbetsätt”. Jag har alltid haft som eget mantra att utan språket klarar man sig inte i samhället. Språket är för mig centralt i allt vi gör. Vi behöver språket för att kunna kommunicera på olika sätt; tala, läsa, skriva, räkna, arbeta med digitala verktyg för att nämna några sätt. Okej, kanske många tänker, men det gör vi väl redan i skolan, både pedagogisk personal och elever, eller? Jo, det gör vi naturligtvis, men vi behöver utveckla det till att användas på ett mer strukturerat pedagogiskt sätt för att nå alla elever på ett djupare plan.

Hur skulle vi då göra för att komma igång med detta på vår skola? Även hos oss, som på många andra skolor, var förståelsen och kunskapen om vad detta arbetssätt innebar ganska låg. Överlag trodde de flesta att det mest handlade om ett sätt för lärare att arbeta med nyanlända elevers lärande (vilket då uteslöt alla utom en SvA-kollega!). Det är kanske den vanligaste kopplingen man gör när man hör talas om språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Jag gör å andra sidan den kopplingen, att det är en väldigt stor andel av våra infödda elever med svenska som modersmål, som behöver ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt i nästan lika stor utsträckning som elever med annat modersmål. Den slutsatsen har jag dragit av de fallande resultaten när det gäller våra svenska elevers förmåga till läsförståelse i olika ämnen. Det måste bero på något som nästan fundamentalt har ändrats i vårt samhälle och jag har mina funderingar, men det får bli i ett annat inlägg.

Hur började vi då för att göra kollegorna nyfikna på arbetssättet? Det är som bekant svårt att pådyvla någon något som känns främmande och obekant. Det svåra men spännande är att skapa intresse och nyfikenhet. Skolutvecklingsgruppen planerade några träffar på kvällstid som vi kallar för ”Pedagogiska caféer”. Skolan bjuder på en baguette/sallad och tiden är kvittningsbar för att göra det än mer intressant. Det brukar vara ganska stor uppslutning (ca 65-70%) vilket är roligt. Vi började med att titta på det första avsnittet från UR:s serie om ”Språket bär kunskapen”. Sedan diskuterade vi i grupper utifrån några olika frågeställningar vi hade tagit fram. Kvällen blev lyckad och alla menade att de nu började förstå på ett helt annat sätt vad arbetssättet handlade om. Jag kan tillägga att det även diskuterades i positiva ordalag i lärarrummet dagen därpå, vilket jag ser som en framgång!

Hur går man vidare, är nästa sak att ta ställning till? Vi bestämde oss för att spinna vidare på denna tråd och kommer att ordna ännu ett Pedagogiskt café med samma upplägg för att befästa förståelsen för arbetssättet. Detta är viktigt. Om vi inte befäster förståelse hos oss vuxna så händer det inget heller. Nästa steg tror jag är att vi behöver börja arbeta med detta i våra klasser för att pröva teorierna i verkligheten, sedan återkoppla i kollegiet och diskutera vad vi såg för resultat i klasserna. Vi kanske måste ta fram en mall för hur man praktiskt går tillväga på ett smart sätt. Detta tror jag är viktigt, för om det inte finns en enkelhet och smidighet i ett arbetsätt drar sig många för att pröva. Det är trots allt i elevgruppen som jobbet görs och de ser väldigt olika ut. Jag hoppas att en nyfikenhet ska födas hos kollegorna i en vilja att finna ett arbetssätt som utvecklar alla elevers lärande och som gör att fler elever når målen och även når högre mål och djupare utveckling.

 

Under veckan som gått har jag fått en större inblick i detta med språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Jag fick veta att @Anna_Kaya (Nationellt centrum för svenska som andraspråk) var på besök i Luleå för att prata om just detta och det ville jag gärna ta del av. Jag fick mina tankar bekräftade om att detta arbetssätt är något som gagnar alla elever i skolan och om vi lärare dessutom börjar arbeta så här gör det oss per automatik bättre rustade och kunniga den dag en nyanländ elev börjar i min undervisningsgrupp. Det är alltså en win-win-situation vi står inför. Jag såg också i veckan att NC (Nationellt centrum för svenska som andraspråk) har påbörjat ett kollegialt arbete med en hel kommuns skolor i Hultsfred. Läs artikel här i Skolvärlden. Helt fantastiskt!

Jag är övertygad om att detta är en väg (kanske rätt väg/den enda vägen?) att gå för att höja alla elevers förmåga att läsa och förstå olika texttyper i alla ämnen. Det kanske är alla lärares mer eller mindre skyldighet att börja arbeta på detta sätt, för vi (skolan i allmänhet) kan inte lämna ett antal elever åt sitt eget öde bara för att de inte förstår vad jag säger oavsett om de är infödda eller nyanlända. Då är det jag som lärare som har problem med min undervisning, inte eleverna.

Äntligen jobba! Med läsförståelse förstås…

Nu är det ett bra tag sedan jag skrev ett inlägg, men nu har lusten verkligen fallit på. Jullovet har varit långt och skönt, så pass att jag har hunnit känna suget efter att få börja jobba igen och det är ju ett gott tecken! Under lovet har jag t. ex.  läst en massa bra saker på Twitter. -Vadå, det är ju bara 140 tecken i varje tweet? Jo, men hemskt många av de kloka ”skolmänniskor” jag följer länkar massor av bra artiklar i sina tweets, vilket betyder att jag läser en hel del som jag inte skulle ha fått syn på annars. En journalist, @Liwal, sa bekymrat: – Hjälp, ni kan inte sluta läsa tidningar och bara läsa på twitter! Nej då, sa jag. Tack vare twitter läser jag så mycket mer!

Så, i min nya guldgruva till förkovring har jag läst och funderat över detta med denna förbenade, förbaskade läsförståelse. Alltså, den är ju en fantastisk tillgång när du väl har erövrat förmågan till läsförståelse. Men, innan du når dit så krävs det ju en hel del av dig, både av dig när du är liten och nyss har börjat skolan, när du är i mellanåldern och när du är i övre tonåren. Du måste öva, öva och öva. Precis som den fotbollsspelare som vill bli bra på frisparkar, eller slalomåkaren som vill åka snabbare utan att köra ur, eller ryttaren som vill ta hästen över högre hinder. Du måste öva. Tro inte att du kan sluta öva när du har nått vuxen ålder, nej då ställer samhället andra krav på dig; förstå en lönespecifikation, ett besked från ditt fackförbund (Vad står det på alla fyra papper? Har jag rätt till ersättning eller inte?), ett avtal med banken att du har lånat pengar osv. Öva var det, ja.

Öva på vad då? Och hur ska man lära sig att förstå det man läser? Kommer inte det av sig själv bara man läser? Detta är något som vi kanske (?) har förletts att tro de senaste 15 (?) åren efter uttalanden som detta; ”Det spelar ingen roll vad de läser, bara de läser”. Ja, i och för sig, men att bara bli en mekanisk läsare hjälper dig inte att förstå det du läser. Det krävs liksom en hel del mer. Vi som älskar att läsa har ju upptäckt det fantastiska med läsning; äventyret, spänningen, glädjen, sorgen och humorn för att bara nämna några aspekter. För nybörjarna och de lite mer långt komna läsarna väntar ett jobb att lära sig att bli goda läsare genom att öva. Jo, de ska öva, öva på att ställa hypoteser om det de ska läsa, tänka sig vad som kanske kommer att hända. De ska öva på att förstå hur man förstår nya ord, begrepp och företeelser som inte är kända sedan innan. De ska öva på att svara på frågor och själva ställa frågor som är ”på ytan, under ytan och på djupet”, som @MarieTrapp1 menar i materialet som är under uppbyggnad på enlasandeklass.se. De ska öva på att sammanfatta vad en text handlar om , om det så är ett enda kort stycke så måste man kunna förstå essensen i detta, eller en sida, ett kapitel eller en hel bok. Det är en konst att kunna ringa in det viktigaste i en text, för då kan du sedan analysera vidare. Kan du inte det blir det svårt att lära sig analysera, alltså måste du öva. Till sist är det viktigt att öva på att lära sig att se det lästa inom sig, som en film som spelas upp. Vi som älskar att läsa, säger oftast att ”Boken är sååå mycket bättre än filmen!” Det beror ju på att vi har förstått de vi läser! Och sett bilderna…

Därför blev jag så oerhört glad när jag upptäckte arbetet med ”En läsande klass” som Martin Widmark och Marie Trapp arbetar med. Äntligen! Här finns ju det jag har funderat på, men inte vetat hur jag ska angripa. Det är inte helt lätt att bryta ner svåra begrepp till ett gäng 9-10-åringar. Eller 7-åringar, eller 14-åringar… Jag har inte sökt en ”metod” utan mer letat efter en förklaringsmodell som jag själv kan anamma som lärare för att jag ska kunna överföra det till mina elever. Jag själv måste ju först förstå hur jag ska förklara för att eleverna överhuvudtaget ska greppa det. I detta har jag funnit det!

Så, då satte mina energiknölar igång och jag skapade ett bokmärke med bilderna från hemsidan på ”Läsfixarna” (Spågumman, Detektiven, Reportern, Cowboyen och Konstnären). De är fria att använda och dela vidare, allt för att sprida ”ordet”. Detta delade jag sedan på Twitter (efter att ha fått okej från Marie Trapp!) och det blev väldigt uppskattat får jag tillstå. Oerhört roligt att något så litet och ganska lättgjort för en ”gammal” grafiker kan bli så uppskattat! 🙂 Jag är så glad att jag fick dela, för jag tycker att ”sharing-is-caring-kulturen” är så viktig. Det är den som får oss att växa, vi lär av varandra och nästa gång är det jag som kan ta del av något annat. Som jag har fått göra genom t ex ”The Big Five” på Facebook (öppen grupp). Där finns massor av klokskap!

Så här ser mitt bokmärke om ”Läsfixarna” ut:
Läsfixare-bokmärke-singel  Du får gärna ladda ner och använda det om du vill.

Nu ska vi börja jobba med ”Strategier för läsförståelse” som @RolfEkelund föreslog att de borde kallas eftersom de utgår från några olika strategier runt Reciprokal Teaching. Det svenska uttrycket är något lättare att förstå… 🙂 Det här kommer att bli lärorikt, utvecklande och kul!

Hej svejs!

Tankar om lässtrategier – läsförståelse – ”literacy”

Denna sommar har jag kommit en bit på väg i mitt tänkande om hurdan lärare jag vill utvecklas till. Under förra läsåret kände jag mig inkastad i en 6:a och fick liksom bara sy ihop de lösa ändar som gick att sy ihop och fylla igen de hål som behövde fyllas. Då fanns inte tiden i all betygshets/nationella-provhets/omdömeshets att fundera och reflektera över det som jag tycker är viktigast, nämligen ”literacy”. Eller ”litterat” på svenska, men det är liksom snyggare på engelska 😉

I sommar har jag läst ”Utmana, utforska, utveckla!” om läs- och skrivprocesser i skolan av bl a Caroline Liberg, 2010. Jag började läsa för att den är kurslitteratur i en kurs jag ska läsa i höst och också efter ett tips på twitter. Jag har även tagit mig igenom några kapitel av Hatties ”Synligt lärande”, och den är väldigt intressant men lite tyngre. Då tackar jag utomordentliga Charlotta Aspelin ‏ @NV3Om som har skrivit en fantastisk sammanfattning här: http://charlottabloggar.blogspot.se under ”Sommarläsning”. Wow så inspirerad jag blev att utveckla min egen undervisning som svenska-/SO-lärare när det gäller att få eleverna att förstå de texter de ska läsa. För det är ju liksom det som är den den sega kolan i all undervisning; att få eleverna att förstå det de läser… att de ska vilja lära sig.

Även det amerikanska/engelska utbildningsväsendet har fokuserat ett bra tag på ”literacy”. Många lärare jobbar i de yngre skolåren med något som kallas för ”The Daily 5” som handlar om fem saker om läsning och skrivning som eleven ska göra varje dag för att utveckla sitt läsande/skrivande, exempel här: http://www.the2sisters.com/the_daily_5.html

”The Daily 5™ is more than a management system or a curriculum framework – it is a structure that will help students develop the daily habits of reading, writing and working with peers that will lead to a lifetime of independent literacy.”

Det här tycker jag är viktigt, för jag anser att vi har tappat bort det i vår svenska skola mitt i all dokumentationshysteri, betyg i år 6, nationella prov i 5 ämnen i år 6, allt fokus på de sjunkande resultaten i matematik osv. Vad hände med läsningen frågar jag mig rätt ofta? Jag menar att om eleven inte kan förstå det hen läser så kan hen inte heller lösa ett problem i matteboken, eller ”läsa mellan raderna” när det är nog svårt för eleven att förstå den text som faktiskt står där. Om vi inte börjar i de yngre skolåren så är det inte så konstigt att fundamentet för läsning står ostadigt i gymnasiet, och det kanske är en bidragande orsak till att vi idag har studenter på universitet som inte förstår de böcker de ska studera eller upplever att de är för svåra. ”Man måste läsa mycket för att bli en god läsare” – det är ett mantra som vi har matats med under såväl egen skoltid som under lärarutbildningen. Ja, men vi måste också jobba med läsningen på alla stadier i skolan på det sätt som beskrivs i boken ”Att undervisa i läsförståelse av Barbro Westlund (2009) Natur och Kultur”. Det tror jag har gjorts för lite under ett antal år.

Det är ett hårt jobb att lära eleverna att utveckla ”literacy” och det går inte av sig självt, så mitt fokus i höst med min 4:a blir att jobba intensivt och fokuserat med lässtrategier, läsförståelse och skrivande. De ska bli litterata!

Hej svejs!

P:S För övrigt är ”Stolthet och fördom”, Jane Austen en av de allra bästa böckerna.