Arbetet med läsning och lässtrategier

Nu har vi kommit igång ordentligt igen efter juluppehållet och det är så otroligt skönt när pusselbitar och byggstenar börjar falla på plats i undervisningen. Jag har startat upp läsårets andra gemensamma läsprojekt i min klass och jag funderade om jag skulle arbeta som vi gjorde i höstas (läsa ett kapitel tillsammans i klassen, dela ut frågor på texten som de skulle arbeta med som läxa samt läsa högt hemma för/med en förälder) eller om jag kunde utveckla det på något sätt. Det kändes som att jag ville göra ”något mer” med läsningen. Så när jag hittade ett inspirerande inlägg i FB-gruppen ”En läsande klass” hittade jag det där jag saknade. Jag modifierade ett upplägg runt ett material inspirerat från ”En läsande klass” så här: Läsprojekt år 5 vt 2015

Så här satte vi igång med arbetet: eleverna delades in i läsgrupper om 4/grupp. Först tittade vi tillsammans på arbetsbladen jag delat ut och gick igenom vad de skulle arbeta med för att alla skulle ha full förståelse för uppgiften. Sedan fick de först arbeta med spågummans strategi och försöka förutsäga vad som skulle hända i nästa kapitel. Efter det läste de det aktuella kapitlet tillsammans och turades om att läsa lagom långt var.

Under tiden de läste skulle de vara uppmärksamma på om det var ord eller uttryck de inte riktigt förstod och i så fall skriva ner dem, dvs använda sig av detektivens strategi. Uppgiften var att skriva ner minst tre ord och förklara med hjälp av ordlista vad de betyder. Detta därför att jag vet att en del elever tycker att de förstår ”allt”, men att de faktiskt inte gör det och att det främjar allas lärande att prata om ord och deras betydelse.

När det var klart gick de vidare till att arbeta med reporterns strategi. Nämligen att skriva ner tre olika frågor på texten samt svar på sina frågor; en fråga ”på raderna” dvs en fråga som man lätt hittar svaret på, en fråga ”mellan raderna” som man förstår av sammanhang och flera ledtrådar i texten och en fråga ”bortom raderna” dvs en fråga där de lägger in sina egna erfarenheter i svaret och kopplar till textens innehåll. Exempel: Hur skulle det kännas för dig om…

Efter detta moment var det dags att sammanfatta kapitlet med några meningar enligt cowboyens strategi. Detta behöver elever tränas i för det är ganska svårt har jag märkt för elever att sammanfatta kort. Det blir ofta alldeles för detaljerat eller alldeles för vagt. Att hitta kärnan är klurigt och det är då väldigt bra att de kan resonera sig fram till det tillsammans.

Till sist ska de med hjälp av konstnärens strategi rita någon inre bild från kapitlet, vilket aktiverar deras fantasi runt det de har läst. De lär sig genom det att leva sig in i texten och i förlängningen tror jag det kan hjälpa dem att bli bättre skribenter själva.

Hur som helst blev detta en väldigt bra lektion och jag känner mig trygg i att eleverna utvecklar olika förmågor i ämnet svenska, faktiskt med hjälp av The Big Five; genom att kommunicera när eleverna resonerar om texten, genom att analysera textens information hittar de bra frågor att ställa, genom att förstå olika begrepp i texten och till sist genom att använda sin metakognitiva förmåga för att tänka om sitt eget arbete (varför är det här en bra fråga på texten?).

Jag känner att det blir ett mervärde i lärandet genom att arbeta så här med lässtrategierna. Vi utgår från en skönlitterär bok och arbetar strukturerat enligt läroplanens innehåll. Vi får dessutom med samarbete och demokratibegreppet när de resonerar tillsammans om innehållet. Kan det bli bättre? 🙂 Säkert, men jag tror vi är en bra bit på väg!

Annonser

Sommarens största lärarsnackis?

Jag kan inte låta bli att skriva om något som måste ha blivit sommarens största lärarsnackis, nämligen vad jag/du gör på vår lediga tid. Jag vet att även andra lärare har bloggat om det och jag måste faktiskt skriva ett eget blogginlägg jag med. Det hela handlar om huruvida jag som lärare anses arbeta på min dyrköpta semester eller fritid och framför allt hur andra lärare anser sig kunna ha en åsikt i den frågan. Det är ganska obegripligt tycker jag, att någon annan kan ha en åsikt om vad jag gör på min semester. Jag trodde det var helt och hållet mitt val vad jag gör eller inte gör när jag är ledig? Det har stormat rätt hårt i många av de skolrelaterade Facebook-grupperna i sommar.

Jag har funderat lite vad detta fenomen beror på? Förut, om så bara för någon eller ett par år sedan förekom inte den här diskussionen i den här omfattningen. Den förekom på middagar med vänner eller på jobbrelaterade middagar eller fester. ”Nej, nu ska vi inte prata jobb! Fy på er!” ”Usch, så tråkiga ni är som pratar jobb, när vi kan diskutera den senaste dokusåpans alla förvecklingar!” I couldn´t care less. Är det något som jag inte är intresserad av så är det att titta på totalt idiotiska dokusåpor, men om jag säger det så höjer någon på ögonbrynen och tycker jag är lite udda… Hmm. Vem är inte intresserad av ”Farmen-Olle/Lotta/Linda/Anton/Whatever”? Jag är inte det.

Det jag däremot är intresserad av är vårt samhälle. De som lever i vårt samhälle. De strukturer och fenomen som skapas av oss samhällsmedborgare och det vi verkar och gör i vårt samhälle. Det kan vara vårt närsamhälle eller det världsliga samhället. I min intressesfär ryms så vitt skilda områden som Fotbolls-VM, hästar, all sorts idrott, matlagning, viner, hänga med vänner, att resa och upptäcka nya platser, humor, musik, TV-serier, böcker förstås, min hund, min familj och min man. En hel del. Jag också intresserad av det som utvecklar mig och ger mig nya idéer och tankar att pröva. Eftersom jag jobbar i skolan och faktiskt älskar mitt yrke så är jag intresserad av skolutveckling. Av att lära mig mer, pröva nya saker, möta eleverna, skapa kontakt med elever och föräldrar, utveckla det som går att utvecklas just nu inom de ramar jag har att hålla mig till.

Berlin

Idag förekommer den här jobb-kontra-semesterdiskussionen på sociala medier, och den är rätt hård tidvis. Jag tror att det kan bero på stress. De lärare, eller andra, som säger åt mig och andra att ”Sluta nu jobba, du har ju semester!”, tror jag blir stressade av att ”vi” ställer jobbrelaterade frågor som alla kan se på nätet. Jag tror säkert att några säger ifrån av ren välvilja, för att de inte vill att man ska bränna ut sig, eller för att vi ska komma ihåg att vi ska vara lediga helt enkelt. Men en del sägs/skrivs i en väldigt mästrande, ibland översittaraktig ton. Typ ”JAG är då minsann ledig på min semester och tänker då INTE jobba GRATIS åt någon!” Nej, det tänker inte jag heller. Jag jobbar eller tänker åt mig själv först och främst. För att utveckla mig själv. Jag har läst 11 romaner i sommar. Jag har solat, badat, umgåtts med vänner, rest med maken, hälsat på släkten i Jämtland. Våra barn är stora (20 och 16 år). De har sina egna åtaganden och liv i vårt gemensamma familjeliv. Om jag kollar lite på Twitter och skriver ett och annat inlägg där, vad gör det? Om jag hänger på facebook någon timme på morgonen medan jag dricker kaffet och maken släktforskar, och svarar på en fråga som en lärare ställt, vad gör det? Medför det att jag jobbar GRATIS då? Eller om jag råkar tänka på hur jag ska lägga upp ”Valet” (som jag knappt har arbetat med då jag är ganska ny som klasslärare, börjar mitt 3:e år) medan jag ligger i solstolen och sedan något soltrött slänger ur mig en fråga på FB bara för att se om någon har en bra idé? Är det så hemskt? Hur kan det sticka så hemskt i ögonen? Jag förstår det inte.

Böcker

Mina grannar arbetar som elektriker, målare, läkare, ICA-medarbetare, vårdpersonal et.c. Målaren har fixat med fasaden, elektrikern har dragit lite el i sommar, jag frågade läkaren om råd i en fråga, diskuterade äldreboende med hen som jobbar där. Ingen av dem fick betalt för det. Vi har gjort en del renoveringar på huset, och mer är på gång. Jo, det jobbas på semestern. Åt oss själva.

Självklart ska vi inte jobba ihjäl oss och gå i väggen. Det ska ingen arbetstagare göra, någonstans. Vi arbetar i en verksamhet som alltid har ögonen på sig, framförallt denna sommar och denna höst med Valet som stormar mot oss. Många, för att inte säga alla, har en åsikt om skolan och om lärare och vad de gör på sin arbetstid. Så må det vara. Vi som arbetar i skolan vet exakt vad och hur mycket tid vi lägger ner på vårt yrke och på de som vi arbetar med. Naturligtvis ska vi inte heller jobba gratis. Men att läsa en artikel här och där som är skolrelaterad eller diskutera ett lektionsupplägg på Facebook kallar inte jag för att arbeta, det är ett av mina stora intressen och det vill jag underhålla för det utvecklar mig.

Hej svejs!

Äntligen jobba! Med läsförståelse förstås…

Nu är det ett bra tag sedan jag skrev ett inlägg, men nu har lusten verkligen fallit på. Jullovet har varit långt och skönt, så pass att jag har hunnit känna suget efter att få börja jobba igen och det är ju ett gott tecken! Under lovet har jag t. ex.  läst en massa bra saker på Twitter. -Vadå, det är ju bara 140 tecken i varje tweet? Jo, men hemskt många av de kloka ”skolmänniskor” jag följer länkar massor av bra artiklar i sina tweets, vilket betyder att jag läser en hel del som jag inte skulle ha fått syn på annars. En journalist, @Liwal, sa bekymrat: – Hjälp, ni kan inte sluta läsa tidningar och bara läsa på twitter! Nej då, sa jag. Tack vare twitter läser jag så mycket mer!

Så, i min nya guldgruva till förkovring har jag läst och funderat över detta med denna förbenade, förbaskade läsförståelse. Alltså, den är ju en fantastisk tillgång när du väl har erövrat förmågan till läsförståelse. Men, innan du når dit så krävs det ju en hel del av dig, både av dig när du är liten och nyss har börjat skolan, när du är i mellanåldern och när du är i övre tonåren. Du måste öva, öva och öva. Precis som den fotbollsspelare som vill bli bra på frisparkar, eller slalomåkaren som vill åka snabbare utan att köra ur, eller ryttaren som vill ta hästen över högre hinder. Du måste öva. Tro inte att du kan sluta öva när du har nått vuxen ålder, nej då ställer samhället andra krav på dig; förstå en lönespecifikation, ett besked från ditt fackförbund (Vad står det på alla fyra papper? Har jag rätt till ersättning eller inte?), ett avtal med banken att du har lånat pengar osv. Öva var det, ja.

Öva på vad då? Och hur ska man lära sig att förstå det man läser? Kommer inte det av sig själv bara man läser? Detta är något som vi kanske (?) har förletts att tro de senaste 15 (?) åren efter uttalanden som detta; ”Det spelar ingen roll vad de läser, bara de läser”. Ja, i och för sig, men att bara bli en mekanisk läsare hjälper dig inte att förstå det du läser. Det krävs liksom en hel del mer. Vi som älskar att läsa har ju upptäckt det fantastiska med läsning; äventyret, spänningen, glädjen, sorgen och humorn för att bara nämna några aspekter. För nybörjarna och de lite mer långt komna läsarna väntar ett jobb att lära sig att bli goda läsare genom att öva. Jo, de ska öva, öva på att ställa hypoteser om det de ska läsa, tänka sig vad som kanske kommer att hända. De ska öva på att förstå hur man förstår nya ord, begrepp och företeelser som inte är kända sedan innan. De ska öva på att svara på frågor och själva ställa frågor som är ”på ytan, under ytan och på djupet”, som @MarieTrapp1 menar i materialet som är under uppbyggnad på enlasandeklass.se. De ska öva på att sammanfatta vad en text handlar om , om det så är ett enda kort stycke så måste man kunna förstå essensen i detta, eller en sida, ett kapitel eller en hel bok. Det är en konst att kunna ringa in det viktigaste i en text, för då kan du sedan analysera vidare. Kan du inte det blir det svårt att lära sig analysera, alltså måste du öva. Till sist är det viktigt att öva på att lära sig att se det lästa inom sig, som en film som spelas upp. Vi som älskar att läsa, säger oftast att ”Boken är sååå mycket bättre än filmen!” Det beror ju på att vi har förstått de vi läser! Och sett bilderna…

Därför blev jag så oerhört glad när jag upptäckte arbetet med ”En läsande klass” som Martin Widmark och Marie Trapp arbetar med. Äntligen! Här finns ju det jag har funderat på, men inte vetat hur jag ska angripa. Det är inte helt lätt att bryta ner svåra begrepp till ett gäng 9-10-åringar. Eller 7-åringar, eller 14-åringar… Jag har inte sökt en ”metod” utan mer letat efter en förklaringsmodell som jag själv kan anamma som lärare för att jag ska kunna överföra det till mina elever. Jag själv måste ju först förstå hur jag ska förklara för att eleverna överhuvudtaget ska greppa det. I detta har jag funnit det!

Så, då satte mina energiknölar igång och jag skapade ett bokmärke med bilderna från hemsidan på ”Läsfixarna” (Spågumman, Detektiven, Reportern, Cowboyen och Konstnären). De är fria att använda och dela vidare, allt för att sprida ”ordet”. Detta delade jag sedan på Twitter (efter att ha fått okej från Marie Trapp!) och det blev väldigt uppskattat får jag tillstå. Oerhört roligt att något så litet och ganska lättgjort för en ”gammal” grafiker kan bli så uppskattat! 🙂 Jag är så glad att jag fick dela, för jag tycker att ”sharing-is-caring-kulturen” är så viktig. Det är den som får oss att växa, vi lär av varandra och nästa gång är det jag som kan ta del av något annat. Som jag har fått göra genom t ex ”The Big Five” på Facebook (öppen grupp). Där finns massor av klokskap!

Så här ser mitt bokmärke om ”Läsfixarna” ut:
Läsfixare-bokmärke-singel  Du får gärna ladda ner och använda det om du vill.

Nu ska vi börja jobba med ”Strategier för läsförståelse” som @RolfEkelund föreslog att de borde kallas eftersom de utgår från några olika strategier runt Reciprokal Teaching. Det svenska uttrycket är något lättare att förstå… 🙂 Det här kommer att bli lärorikt, utvecklande och kul!

Hej svejs!

Helgens debatt om läsning

Har funderat på detta med läsningen igen i helgen. Ämnet engagerade på #skolchatt i torsdags kväll på Twitter och vi var många som hade tankar och åsikter om detta. Vi delade minnen från vår egen skoltid blandat med hur våra barn har det med läsning och skola och hur vi själva gör i vårt dagliga arbete med läsandet, vi som är lärare. Det gav mig en hel del tankar, igen.., och jag känner att nu måste jag ta mig en allvarlig funderare om detta. Eller, egentligen vet jag ju var jag står själv; älskar att läsa, har alltid läst, bokslukare, köper böcker på bokrean, på nätsajterna, på bokhandeln… Ja…ni fattar. Därav ser mina bokhyllor ut så här… Min mor och jag förfäras varje gång hon är på besök över mina hyllor. Hon för att det är sån oordning och borde rensas, jag får ångest över att jag kanske måste rensa bland mina skatter. Det slutar med att jag ska ”göra det en annan dag…”

bild

Men det här med att läsa i skolan (och hemma för den delen), tyst läsning, högläsning, läsläxa eller inte. Hur skapar vi läslust? För det är ju det som är knäcken i kolan på något sätt. Har jag inte lust att läsa så läser jag inte. Jag vet inte vad som kommer först? Viljan att tyda något ”hemligt” som andra verkar förstå men inte jag? Gör det att jag knäcker läskoden tidigare? Lusten att läsa en berättelse? Gör det att jag vill förstå det jag läser? Måste jag ha inhämtat en god mekanisk läsförmåga innan jag kan känna en lust att läsa på ett högre plan? Eller har det att göra med att jag förstår poängen med en berättelse? För om jag inte förstår varför någon vill berätta en historia så kanske jag inte heller förstår varför jag måste läsa den?

Jag tror ibland att inte alla barn har förstått poängen med varför vi vill att de ska läsa en berättelse bara för nöjets och upplevelsens skull. Idag verkar det bli vanligare och vanligare, vilket kanske har att göra med det snabba samhälle vi lever i. Många barn verkar bara kunna ta till sig ett färdigt lekkoncept. ”Nu leker vi ”Disneys Bilar”, ”Batman” eller ”Pokemon” där karaktärerna redan är bestämda, där historien redan är utstakad. Förr fick vi uppfinna våra egna karaktärer i våra egna världar, vilket gjorde att hjärnan fick arbeta mer med inlevelse och uppfinningsrikedom. Kanske. Det är en spaning i alla fall.

Jag är så glad över att merparten i min grupp gillar att läsa. Jag uppmuntrar till läsning, liksom att vi lägger tid på en god högläsningsbok, samt tid på att åka en förmiddag i månaden in till stora biblioteket i stan. En gemensam läsupplevelse är ett starkt kitt som binder samman en grupp elever. Det utvecklar deras gemensamma förståelse för berättelsen, likaväl som när vi ser en film tillsammans. Tid tar det att läsa högt, men det är väl investerad tid som hjälper till att bygga broar mellan bokspråk, skolspråk och vardagsspråk. Vi har nyss läst ut SVJ av Roald Dahl. Vad blir nästa bok undrar eleverna? Jag ska göra som @Korlingsord tipsar om: välj 3 böcker, läs ett kapitel ur varje bok och låt eleverna få välja/rösta vilken bok de vill höra på. Spännande!

Hej svejs!