Bly i skolans digitala skor?

Jag fick just bränsle till ett nytt inlägg om bristen på digital teknik och kompetens i skolorna i Luleå när jag såg ett inlägg på Facebook från Skolappar.nu. Jag älskar Skolappar.nu, det är inte det! Skolappar.nu hänvisade till en artikel i Göteborgsposten 25/8 som handlade om de bästa apparna för skolan där GP i sin tur hänvisade till Skolappar.nu och PappasAppar.se. Visst, kul för de skolor som har haft råd att köpa in iPads de senaste åren, eller där kommunerna har satsat på detta för att de insett att det är framtiden. Inte lika kul för oss som jobbar i en kommun vars IT-tänk för skolan befinner sig någonstans på Medeltiden. Det är ännu mer märkligt när man betänker att samma kommun slår sig för bröstet och är oerhört stolt över att Facebook etablerade sig just här: i Luleå. IT-kommunen Luleå. Förstår ni att vi är så långt ifrån en verklighet där IT är allerstädes närvarande i vårt dagliga skolarbete att det är mer troligt att månen skulle gå att plocka ner varje torsdag?

Inför detta läsår togs något slags beslut på kommunnivå om att alla klasslärare/mentorer skulle ha tillgång till en egen laptop… 2013… Helst en PC eftersom de är billigare (och ofta rackligare) och de dessutom passar bättre in i kommunens administrativa system (bara en sån sak!). Jag sitter med i ett IT-råd för F-6-skolor där vi fick frågan i våras vilka program som kommunen skulle köpa in nya licenser på? Det gällde program/lärspel som fanns på datorer ute på skolorna; Alfons Åberg fr 1997… osv. Jag förstod inte frågan först! Hur menade hen? Förnya gamla utgångna datalicenser på program som ingen vill använda (eftersom datorerna är så tröga att det tar en kvart innan de har startat upp)? Jag undrade om det inte var bättre att lägga de pengarna på att köpa in ny teknik som iPads som är lättillgängliga och där apparna är billiga? Blicken jag fick var inte nådig, men jag stod på mig. Vi ska inte lägga pengar på föråldrad utgången teknik när det finns ny fräsch teknik som är billigare, stabilare, mer lättanvänd. Speciellt inte när det gäller skattepengar, eller?

Det känns ärligt talat som om Luleå kommun har bly i de digitala skorna när det gäller införande av ny digital teknik i skolorna. Ett fåtal skolor är på banan när det gäller 1:1-satsningar och några skolor har köpt in ett antal iPads till någon årskurs, mest för att hävda sig mot friskolorna. Vi kan bokstavligt talat se när andra kommuners skolor (ofta söderut av någon anledning) spränger 100 meterslinjen i det digitala racet. Här har det stora flertalet av vår kommuns skolor inte ens hunnit ur startblocken. Jag saknar en verklig satsning och strategi från kommunens sida när det gäller IT i skolan. Det gör ont i hjärtat på mig, inte för min egen skull, utan för att de som verkligen hamnar i kläm är eleverna och i slutänden även lärarkåren som står och stampar på nivå 1 i Puenteduras SAMR-modell.

Bitter? Ja, faktiskt lite, men jag kämpar på och tänker blogga med mina elever i år, med de få digitala verktyg vi har tillgång till. Så det så!

Hej svejs!

PS. Jag lovar att jag ska vara på bättre humör till nästa inlägg! 🙂

Annonser

Klassens positiva energi

Ja, så har första skolveckan avverkats med mina nya elever i år 4. Alltså… vilka fina barn! Vilken känsla att gå till jobbet och tänka, känna att det blir en bra dag idag. Oavsett vad vi ska jobba med. Underbart. Visst, det är nytt, för båda parter och smekmånaden är snart över, men… Det känns i hela klassens energi att det är en positiv stämning. Det finns omtanke om varandra, humor, en vilja att lära… Så himla kul!

För övrigt har även vår skola startat upp med #matematiklyftet och vi har läst och tittat på filmen till modul ”Taluppfattning och tals användning”. Mycket intressant! Jag har inte hunnit vara med på Twitter i någon omfattning alls denna vecka för att diskutera, men det kommer väl nu när vi ska observera våra egna lektioner. ”Va? Gör jag så där? Nähä, joho, jaha, okej…:) ” Det viktigaste är väl ändå att ha ett öppet sinne och en vilja till utveckling, då tror jag det blir toppen! Kollegialt lärande känns grymt bra.

Och så har jag startat i gång vår klass blogg i Webbstjärnans tävling. Jag presenterade det för eleverna och de såg minst sagt exalterade ut. ”Va? Ska vi ha en blogg?! Har DU gjort den fröken? (Hmm, fröken fick lite idolstatus!) När får vi  börja skriva i den? Kan jag få mina inloggningsuppgifter nu? Men jag haaar ett Googlekonto!” Osv… Ja… ni förstår på vår skola har det här med IKT kanske fört en något tynande tillvaro. Jag kan lätt placera oss på den lägsta pinnen i Puenteduras SAMR-modell: Datorn har använts till att googla info, och som skrivmaskin. Bra det i och för sig, men det går ju att göra så mycket mer! Vilket vi kommer att försöka göra nu. Klassbloggen heter http://www.smaragderna.se så det är bara att kika in. Obs! Under uppbyggnad! 😉

Hej svejs!