Språkutvecklande arbetssätt

Förra veckan kom vi i kollegiet äntligen igång med vårt arbete runt språkutvecklande arbetssätt. Vi i skolutvecklingsgruppen hade ordnat ett pedagogiskt café lokalt på skolan och temat var alltså detta. Vi brukar börja med att fika och sen jobbar vi ungefär två timmar intensivt. Efter fikat började vi med att se två filmer på temat från UR från serien ”Språket bär kunskapen”, del 1 (halva) och del 2 (hela).
http://www.ur.se/Produkter/182357-Spraket-bar-kunskapen-Att-identifiera-svarigheter
Sedan delade vi in oss i grupper och varje grupp fick reflektera över en gemensam fråga: ”Vad innebär språkutvecklande arbetssätt för dig?” samt en enskild fråga.

Det som utkristalliserades var att många har tänkt att detta mest handlar om hur skolan kan utveckla språket för exempelvis nyanlända elever, vilka vi har relativt få av på vår skola, speciellt jämfört med grannskolan. Men efter att vi sett filmerna blev det mycket mer tydligt, för att inte säga solklart, vad detta egentligen handlar om; nämligen att utveckla språket hos alla elever i alla ämnen så långt vi bara kan. För mig handlar det faktiskt till stor del om ”The Big Five” och även ett inkluderande synsätt, dvs att alla elever ska kunna ta till sig undervisningen på sin nivå eller efter sina olika förutsättningar. Det handlar om att diskutera vad olika begrepp står för, hur vi kommunicerar med eleverna och de sinsemellan, hur de tar till sig information, hur de kan analysera informationen och hur de kan lära sig att använda sin metakognitiva förmåga genom att tänka om sitt eget lärande. Vi ska utveckla elevernas vardagsspråk till att bli ett skolspråk som de kan använda sig av för att utveckla sina resonemang i sitt skrivande och därmed nå en djupare kunskap på en högre abstrakt nivå.

Nu står vi inför nästa steg på skolan och det är att ta ut nästa färdriktning på den språkutvecklande kartan för att nå nästa kontrollstation. Det blir spännande att se åt vilket håll det blir.

Annonser

Arbetet med läsning och lässtrategier

Nu har vi kommit igång ordentligt igen efter juluppehållet och det är så otroligt skönt när pusselbitar och byggstenar börjar falla på plats i undervisningen. Jag har startat upp läsårets andra gemensamma läsprojekt i min klass och jag funderade om jag skulle arbeta som vi gjorde i höstas (läsa ett kapitel tillsammans i klassen, dela ut frågor på texten som de skulle arbeta med som läxa samt läsa högt hemma för/med en förälder) eller om jag kunde utveckla det på något sätt. Det kändes som att jag ville göra ”något mer” med läsningen. Så när jag hittade ett inspirerande inlägg i FB-gruppen ”En läsande klass” hittade jag det där jag saknade. Jag modifierade ett upplägg runt ett material inspirerat från ”En läsande klass” så här: Läsprojekt år 5 vt 2015

Så här satte vi igång med arbetet: eleverna delades in i läsgrupper om 4/grupp. Först tittade vi tillsammans på arbetsbladen jag delat ut och gick igenom vad de skulle arbeta med för att alla skulle ha full förståelse för uppgiften. Sedan fick de först arbeta med spågummans strategi och försöka förutsäga vad som skulle hända i nästa kapitel. Efter det läste de det aktuella kapitlet tillsammans och turades om att läsa lagom långt var.

Under tiden de läste skulle de vara uppmärksamma på om det var ord eller uttryck de inte riktigt förstod och i så fall skriva ner dem, dvs använda sig av detektivens strategi. Uppgiften var att skriva ner minst tre ord och förklara med hjälp av ordlista vad de betyder. Detta därför att jag vet att en del elever tycker att de förstår ”allt”, men att de faktiskt inte gör det och att det främjar allas lärande att prata om ord och deras betydelse.

När det var klart gick de vidare till att arbeta med reporterns strategi. Nämligen att skriva ner tre olika frågor på texten samt svar på sina frågor; en fråga ”på raderna” dvs en fråga som man lätt hittar svaret på, en fråga ”mellan raderna” som man förstår av sammanhang och flera ledtrådar i texten och en fråga ”bortom raderna” dvs en fråga där de lägger in sina egna erfarenheter i svaret och kopplar till textens innehåll. Exempel: Hur skulle det kännas för dig om…

Efter detta moment var det dags att sammanfatta kapitlet med några meningar enligt cowboyens strategi. Detta behöver elever tränas i för det är ganska svårt har jag märkt för elever att sammanfatta kort. Det blir ofta alldeles för detaljerat eller alldeles för vagt. Att hitta kärnan är klurigt och det är då väldigt bra att de kan resonera sig fram till det tillsammans.

Till sist ska de med hjälp av konstnärens strategi rita någon inre bild från kapitlet, vilket aktiverar deras fantasi runt det de har läst. De lär sig genom det att leva sig in i texten och i förlängningen tror jag det kan hjälpa dem att bli bättre skribenter själva.

Hur som helst blev detta en väldigt bra lektion och jag känner mig trygg i att eleverna utvecklar olika förmågor i ämnet svenska, faktiskt med hjälp av The Big Five; genom att kommunicera när eleverna resonerar om texten, genom att analysera textens information hittar de bra frågor att ställa, genom att förstå olika begrepp i texten och till sist genom att använda sin metakognitiva förmåga för att tänka om sitt eget arbete (varför är det här en bra fråga på texten?).

Jag känner att det blir ett mervärde i lärandet genom att arbeta så här med lässtrategierna. Vi utgår från en skönlitterär bok och arbetar strukturerat enligt läroplanens innehåll. Vi får dessutom med samarbete och demokratibegreppet när de resonerar tillsammans om innehållet. Kan det bli bättre? 🙂 Säkert, men jag tror vi är en bra bit på väg!

Äntligen jobba! Med läsförståelse förstås…

Nu är det ett bra tag sedan jag skrev ett inlägg, men nu har lusten verkligen fallit på. Jullovet har varit långt och skönt, så pass att jag har hunnit känna suget efter att få börja jobba igen och det är ju ett gott tecken! Under lovet har jag t. ex.  läst en massa bra saker på Twitter. -Vadå, det är ju bara 140 tecken i varje tweet? Jo, men hemskt många av de kloka ”skolmänniskor” jag följer länkar massor av bra artiklar i sina tweets, vilket betyder att jag läser en hel del som jag inte skulle ha fått syn på annars. En journalist, @Liwal, sa bekymrat: – Hjälp, ni kan inte sluta läsa tidningar och bara läsa på twitter! Nej då, sa jag. Tack vare twitter läser jag så mycket mer!

Så, i min nya guldgruva till förkovring har jag läst och funderat över detta med denna förbenade, förbaskade läsförståelse. Alltså, den är ju en fantastisk tillgång när du väl har erövrat förmågan till läsförståelse. Men, innan du når dit så krävs det ju en hel del av dig, både av dig när du är liten och nyss har börjat skolan, när du är i mellanåldern och när du är i övre tonåren. Du måste öva, öva och öva. Precis som den fotbollsspelare som vill bli bra på frisparkar, eller slalomåkaren som vill åka snabbare utan att köra ur, eller ryttaren som vill ta hästen över högre hinder. Du måste öva. Tro inte att du kan sluta öva när du har nått vuxen ålder, nej då ställer samhället andra krav på dig; förstå en lönespecifikation, ett besked från ditt fackförbund (Vad står det på alla fyra papper? Har jag rätt till ersättning eller inte?), ett avtal med banken att du har lånat pengar osv. Öva var det, ja.

Öva på vad då? Och hur ska man lära sig att förstå det man läser? Kommer inte det av sig själv bara man läser? Detta är något som vi kanske (?) har förletts att tro de senaste 15 (?) åren efter uttalanden som detta; ”Det spelar ingen roll vad de läser, bara de läser”. Ja, i och för sig, men att bara bli en mekanisk läsare hjälper dig inte att förstå det du läser. Det krävs liksom en hel del mer. Vi som älskar att läsa har ju upptäckt det fantastiska med läsning; äventyret, spänningen, glädjen, sorgen och humorn för att bara nämna några aspekter. För nybörjarna och de lite mer långt komna läsarna väntar ett jobb att lära sig att bli goda läsare genom att öva. Jo, de ska öva, öva på att ställa hypoteser om det de ska läsa, tänka sig vad som kanske kommer att hända. De ska öva på att förstå hur man förstår nya ord, begrepp och företeelser som inte är kända sedan innan. De ska öva på att svara på frågor och själva ställa frågor som är ”på ytan, under ytan och på djupet”, som @MarieTrapp1 menar i materialet som är under uppbyggnad på enlasandeklass.se. De ska öva på att sammanfatta vad en text handlar om , om det så är ett enda kort stycke så måste man kunna förstå essensen i detta, eller en sida, ett kapitel eller en hel bok. Det är en konst att kunna ringa in det viktigaste i en text, för då kan du sedan analysera vidare. Kan du inte det blir det svårt att lära sig analysera, alltså måste du öva. Till sist är det viktigt att öva på att lära sig att se det lästa inom sig, som en film som spelas upp. Vi som älskar att läsa, säger oftast att ”Boken är sååå mycket bättre än filmen!” Det beror ju på att vi har förstått de vi läser! Och sett bilderna…

Därför blev jag så oerhört glad när jag upptäckte arbetet med ”En läsande klass” som Martin Widmark och Marie Trapp arbetar med. Äntligen! Här finns ju det jag har funderat på, men inte vetat hur jag ska angripa. Det är inte helt lätt att bryta ner svåra begrepp till ett gäng 9-10-åringar. Eller 7-åringar, eller 14-åringar… Jag har inte sökt en ”metod” utan mer letat efter en förklaringsmodell som jag själv kan anamma som lärare för att jag ska kunna överföra det till mina elever. Jag själv måste ju först förstå hur jag ska förklara för att eleverna överhuvudtaget ska greppa det. I detta har jag funnit det!

Så, då satte mina energiknölar igång och jag skapade ett bokmärke med bilderna från hemsidan på ”Läsfixarna” (Spågumman, Detektiven, Reportern, Cowboyen och Konstnären). De är fria att använda och dela vidare, allt för att sprida ”ordet”. Detta delade jag sedan på Twitter (efter att ha fått okej från Marie Trapp!) och det blev väldigt uppskattat får jag tillstå. Oerhört roligt att något så litet och ganska lättgjort för en ”gammal” grafiker kan bli så uppskattat! 🙂 Jag är så glad att jag fick dela, för jag tycker att ”sharing-is-caring-kulturen” är så viktig. Det är den som får oss att växa, vi lär av varandra och nästa gång är det jag som kan ta del av något annat. Som jag har fått göra genom t ex ”The Big Five” på Facebook (öppen grupp). Där finns massor av klokskap!

Så här ser mitt bokmärke om ”Läsfixarna” ut:
Läsfixare-bokmärke-singel  Du får gärna ladda ner och använda det om du vill.

Nu ska vi börja jobba med ”Strategier för läsförståelse” som @RolfEkelund föreslog att de borde kallas eftersom de utgår från några olika strategier runt Reciprokal Teaching. Det svenska uttrycket är något lättare att förstå… 🙂 Det här kommer att bli lärorikt, utvecklande och kul!

Hej svejs!

Från osäker sommarledighet till underbar sommar

Precis så känns det just nu. I morse vaknade jag upp med en känsla av osäkerhet inför en i och för sig intjänad sommarledighet. Jag visste inte var jag skulle jobba till hösten, på samma skola eller kanske en ny skola? Jag visste inte när jag skulle få veta det heller, så jag drog iväg till Arbetsförmedlingen, detta ”fantastiska” ställe, för att anmäla mig arbetssökande. Så händer det plötsligt (och det är som att vinna på en lott!); min telefon ringer när jag står utanför och väntar på att AF ska öppna. Det är min rektor som ringer och meddelar att jag får fortsätta på skolan till hösten och jag kan med jubel vända på klacken och gå ut i solen och sommarvärmen med ett stort leende på läpparna! Den känslan…! Ja, ni vet ju hur det är alla som har fått jobb? Man blir liksom fylld av eufori!

Nu kan (ska!) jag med glädje sommarjobba med att planera arbetsområden för klassen, göra grovplaneringar, läsa in mig på ”The big five”, göra mindmaps om förmågor och hur de ska kopplas till arbetsområdena, fundera över klassrummet och dess möblering… Läsa ”Synligt lärande” av Hattie hela sommaren och diskutera skolutveckling i det ”utvidgade kollegiet”!

Det blir en år 4:a och det känns hur inspirerande som helst. Jag tänker klassblogg, storyline, fokus på svenska, engelska och matematik. Samarbeta med de andra år-4-lärarna (som också blir nya!) och tänka om, kring det mesta! Hur gör vi, varför gör vi det, vem gagnar det vi gör, hur bedömer vi, vad bedömer vi, arbetar vi med saker som går att bedöma? Åh… det liksom bara spritter i hjärnan av att se möjligheterna och känna att… jo, det går att göra det här även om vi inte har en enda iPad! Att tänka om är att se möjligheterna och arbeta förbi hindren som finns, för de finns ju så klart.

Det blir kul det här! Välkommen att hänga med på min nya lärarresa i höst!IMG_2092

P.s Den här dockan fick jag som avskedsgåva av min kollega som gick i pension nu i sommar. Det är en ”Skolfröken” som ska hänga med mig i klassrummet och stötta mig när det går tungt och skratta med mig när det går bra!

Äntligen klar…

Äntligen klar… med årets nationella prov i… svenska, matematik, fysik, engelska och geografi. Jo, ni läste rätt! Jag som klasslärare (vi måste vara ett utdöende släkte?) på mellanstadiet har förberett mig och eleverna för prov, genomfört prov tillsammans med eleverna, rättat alla prov, gått igenom alla prov med eleverna, sammanställt alla provresultat samt rapporterat in allt till SCB… och känner mig nu rätt less på alla olika belägg på E-, C-, eller A-nivå. Det har varit ytterst varierande bedömningsanvisningar, somliga lättare att förstå, andra mer komplexa (för att använda ett frekvent ord från SO-bedömningarna).

Jag vet egentligen inte om det är bra eller dåligt med nationella prov? Någonstans känns det bra att få ett kvitto på vad undervisningen i år 4-6 bör gå ut på; kunna kommunicera, beskriva, förstå, analysera, dra slutsatser, ha begreppsförståelse, använda sig av information och länka det till det jag vet om olika saker och kunna förklara det med ett komplext samband. Mycket handlar faktiskt om ”The Big Five” i alla ämnesprov i år 6, hur mycket Joel Rudnert (http://www.lararnasnyheter.se/pedagogiska-magasinet/2013/04/29/big-5-saknar-tyngd) än vill att det inte ska handla om det. Så, om vi orkar analysera proven så kan vi ju få syn på vad det är vi bör ”lägga krutet på i undervisningen” (Göran Svanelid) tänker jag.

Det som känns dåligt är den oerhörda mängden merarbete både för eleverna och lärarna. Eleverna har genomfört 19 st delprov i de olika ämnena. I skolår 6. Fatta stressen! Samtidigt som vi försöker tona ner betydelsen av proven för att de inte ska få stresseksem redan i sexan och slutar med frukost och gud vet allt, så vill vi också att de ska vara väl förberedda och förstå allvaret och prestera efter sin allra bästa förmåga… Det skapar en viss motsägelsefullhet kan man lugnt påstå! Dessutom har jag som lärare så fullt upp med dessa prov att jag knappt hinner planera några vanliga lektioner under senvåren. Proven skapar definitivt stresseksem hos mig!

Och det värsta är att vilken annan arbetsgivare som helst skulle utan att tveka erbjuda sina anställda högre lön/övertidsersättning/extra ledigt i paritet med arbetade extra timmar utan att ifrågasätta det överhuvudtaget! Vi måste förklara för typ skolchefen att: ”ja, det har tagit dubbelt så lång tid att rätta alla prov i år p.g.a att det är betygskriterier i alla ämnen i år, som man ska väga elevens svar emot.” ”Jo, det var 50% öppna frågor, d.v.s bedömningsfrågor, som gör att det tar mycket längre tid att avgöra om svaret är på E-, C- el A-nivå”… Ja, ja… glömde att det också ingår i mitt jobb….

Men, nu är det gjort i alla fall! Jag kommer att gå stärkt ur detta, mitt första år som klasslärare. Jag har satt betyg för första gången i år 6, har genomfört 5 ämnesprov i år 6, haft en stökklass, kommit levande ut på andra sidan och ser ljuset nalkas! Ser fram emot att få sätta igång med en 4:a till hösten och har redan börjat dra upp stora planer för vad vi ska börja med!

Så, jag älskar faktiskt mitt yrke som lärare, jag med!

Påsklovet snart slut

Ja, då sjunger påsklovet på sista versen och jag ser med skräckblandad förtjusning fram emot de sista 10 veckorna av detta läsår. Det känns som om det är lite väl kort om tid för att man ska hinna med allt som är kvar att göra; tre nationella ämnesprov, utvecklingssamtal, bedömningar, betyg, förbereda inför år 7, börja fundera över om jag får jobba kvar på samma skola och kanske med en 4:a till hösten och vad det i så fall innebär?

Jag har verkligen satt igång mitt eget inre tänk angående IKT och digitalt lärande. Det liksom bara rumlar runt i huvudet med tankar på hur och vad man kan göra med eleverna. Framförallt; vad kan jag göra med den digitala utrustning som finns just nu? I den bästa av världar skulle vi ha iPads, MacBookAir´s till framförallt lärarna och som klassuppsättningar, men nu har vi inte det på vår skola…än i alla fall. Det går att göra en hel del med det vi har tillgång till, t ex skapa en klassblogg och fundera över vad den ska innehålla med eleverna.

Jag inspireras otroligt mycket av mitt nya utvidgade lärarkollegium på Twitter. Det har jag upptäckt denna vår och är så oerhört glad över det! Där kan jag fundera, ställa frågor, inspireras, få stöd och tips av kollegor som är intresserade av samma sak som jag är; skolutveckling, digitalt lärande, bedömning för lärande, The Big Five m.m. då spelar det mindre roll att vi är utspridda över hela landet.

IMG_1725

Jag har också läst ”Digitala verktyg och social medier i undervisningen – så skapar vi en relevant skola utifrån LGR 11” av Christina Löfving under påskhelgen på väg till och från fjällvistelse. Rekommenderas till alla som inte redan läst den och som är det minsta intresserade av nytt tänk kring lärande. Min analys är att den handlar inte bara om digitalt lärande utom också om att vi kanske är tvungna att förändra vår syn på lärande. Hur vi lärde ut ”igår” och hur vi kanske måste lära ut i framtiden? Var befinner sig våra kunder, dvs eleverna? Var är vi lärare? Kvar i ett cementerat gammalt ”tänk” om vad och hur vi lär ut? Ska vi nå våra elever i framtiden (i morgon!) så måste vi möta dem på deras arena även om eleverna ska möta oss på vår arena också.

Så, vi går mot en spännande vår och om en dryg vecka åker jag till Stockholm på SETT-dagarna! Hoppas de kommer ge mig den inspiration och pushning jag behöver. Men, det är jag säker på..!

Premiär!

Nu är det dags! För vad? Jo, dags att börja blogga om min vardag på en F-6 skola som klasslärare och min syn på lärande och undervisning. Varför då, kan man fråga sig? Jo, jag tycker att ibland får man inte syn på sig själv och sin undervisning förrän man tittar på det utifrån på något sätt. Jag har blivit så inspirerad av så mycket under detta mitt första år som klasslärare i Luleå. Så här startade resan som jag inte vet var den slutar:

Efter nära fem år som springvikarie fick jag erbjudande hösten 2012, att jobba som klasslärare i en år 6:a på en F-6 skola i Luleå. Spännande var bara förnamnet! Jag insåg snabbt att, oj… det kommer att bli ett fullmatat år… och så blev det. Långtidsplanera, korttidsplanera, lägga schema, undervisa i alla ämnen (utom de praktiska), utvecklingssamtal, föräldramöten, betygssättning, formativ och summativ bedömning, diagnoser, prov, temaarbete, veckobrev, The Big Five, digitalt lärande och nationella prov i fem (!) ämnen… Ja, allt det där som är en lärares vardag med andra ord. Nu skulle den bli min vardag också.

Och det har den verkligen blivit! Jag känner mig hemma i skolan och älskar lärandet; det magiska som sker när en elev lär sig något och blir medveten om det själv, är ju egentligen det som gör att vi lärare älskar vårt yrke, tror jag.

Under året har jag hittat till ”The Big Five” som är en facebookgrupp där medlemmarna diskuterar hur förmågorna bedöms och hur man kan arbeta med dem. Vilken inspiration den gruppen har gett mig! Genom den har jag funderat över hur jag lär ut, vad är viktigt, vad ska jag bedöma, hur görs eleverna delaktiga osv, osv. Jag har hittat många bra tips på hur förmågorna kan visualiseras för eleverna och medvetandegöra deras eget lärande i skolan.

Nu är vi på väg in i en digital lärandevärld och vår skola är knappt framme vid tröskeln ännu till den stora portalen. Dock, vi är några eldsjälar som ser möjligheter bara verktygen finns och som är intresserade av digitalt lärande i en föränderlig skolvärld. Om en månad (17-18/4) besöker vi SETT-dagarna i Stockholm för att inspireras och motiveras ännu mer att ta ett rejält kliv in över tröskeln och det ser jag som ett avstamp mot en ny tid.

Hej svejs!