Sommarens största lärarsnackis?

Jag kan inte låta bli att skriva om något som måste ha blivit sommarens största lärarsnackis, nämligen vad jag/du gör på vår lediga tid. Jag vet att även andra lärare har bloggat om det och jag måste faktiskt skriva ett eget blogginlägg jag med. Det hela handlar om huruvida jag som lärare anses arbeta på min dyrköpta semester eller fritid och framför allt hur andra lärare anser sig kunna ha en åsikt i den frågan. Det är ganska obegripligt tycker jag, att någon annan kan ha en åsikt om vad jag gör på min semester. Jag trodde det var helt och hållet mitt val vad jag gör eller inte gör när jag är ledig? Det har stormat rätt hårt i många av de skolrelaterade Facebook-grupperna i sommar.

Jag har funderat lite vad detta fenomen beror på? Förut, om så bara för någon eller ett par år sedan förekom inte den här diskussionen i den här omfattningen. Den förekom på middagar med vänner eller på jobbrelaterade middagar eller fester. ”Nej, nu ska vi inte prata jobb! Fy på er!” ”Usch, så tråkiga ni är som pratar jobb, när vi kan diskutera den senaste dokusåpans alla förvecklingar!” I couldn´t care less. Är det något som jag inte är intresserad av så är det att titta på totalt idiotiska dokusåpor, men om jag säger det så höjer någon på ögonbrynen och tycker jag är lite udda… Hmm. Vem är inte intresserad av ”Farmen-Olle/Lotta/Linda/Anton/Whatever”? Jag är inte det.

Det jag däremot är intresserad av är vårt samhälle. De som lever i vårt samhälle. De strukturer och fenomen som skapas av oss samhällsmedborgare och det vi verkar och gör i vårt samhälle. Det kan vara vårt närsamhälle eller det världsliga samhället. I min intressesfär ryms så vitt skilda områden som Fotbolls-VM, hästar, all sorts idrott, matlagning, viner, hänga med vänner, att resa och upptäcka nya platser, humor, musik, TV-serier, böcker förstås, min hund, min familj och min man. En hel del. Jag också intresserad av det som utvecklar mig och ger mig nya idéer och tankar att pröva. Eftersom jag jobbar i skolan och faktiskt älskar mitt yrke så är jag intresserad av skolutveckling. Av att lära mig mer, pröva nya saker, möta eleverna, skapa kontakt med elever och föräldrar, utveckla det som går att utvecklas just nu inom de ramar jag har att hålla mig till.

Berlin

Idag förekommer den här jobb-kontra-semesterdiskussionen på sociala medier, och den är rätt hård tidvis. Jag tror att det kan bero på stress. De lärare, eller andra, som säger åt mig och andra att ”Sluta nu jobba, du har ju semester!”, tror jag blir stressade av att ”vi” ställer jobbrelaterade frågor som alla kan se på nätet. Jag tror säkert att några säger ifrån av ren välvilja, för att de inte vill att man ska bränna ut sig, eller för att vi ska komma ihåg att vi ska vara lediga helt enkelt. Men en del sägs/skrivs i en väldigt mästrande, ibland översittaraktig ton. Typ ”JAG är då minsann ledig på min semester och tänker då INTE jobba GRATIS åt någon!” Nej, det tänker inte jag heller. Jag jobbar eller tänker åt mig själv först och främst. För att utveckla mig själv. Jag har läst 11 romaner i sommar. Jag har solat, badat, umgåtts med vänner, rest med maken, hälsat på släkten i Jämtland. Våra barn är stora (20 och 16 år). De har sina egna åtaganden och liv i vårt gemensamma familjeliv. Om jag kollar lite på Twitter och skriver ett och annat inlägg där, vad gör det? Om jag hänger på facebook någon timme på morgonen medan jag dricker kaffet och maken släktforskar, och svarar på en fråga som en lärare ställt, vad gör det? Medför det att jag jobbar GRATIS då? Eller om jag råkar tänka på hur jag ska lägga upp ”Valet” (som jag knappt har arbetat med då jag är ganska ny som klasslärare, börjar mitt 3:e år) medan jag ligger i solstolen och sedan något soltrött slänger ur mig en fråga på FB bara för att se om någon har en bra idé? Är det så hemskt? Hur kan det sticka så hemskt i ögonen? Jag förstår det inte.

Böcker

Mina grannar arbetar som elektriker, målare, läkare, ICA-medarbetare, vårdpersonal et.c. Målaren har fixat med fasaden, elektrikern har dragit lite el i sommar, jag frågade läkaren om råd i en fråga, diskuterade äldreboende med hen som jobbar där. Ingen av dem fick betalt för det. Vi har gjort en del renoveringar på huset, och mer är på gång. Jo, det jobbas på semestern. Åt oss själva.

Självklart ska vi inte jobba ihjäl oss och gå i väggen. Det ska ingen arbetstagare göra, någonstans. Vi arbetar i en verksamhet som alltid har ögonen på sig, framförallt denna sommar och denna höst med Valet som stormar mot oss. Många, för att inte säga alla, har en åsikt om skolan och om lärare och vad de gör på sin arbetstid. Så må det vara. Vi som arbetar i skolan vet exakt vad och hur mycket tid vi lägger ner på vårt yrke och på de som vi arbetar med. Naturligtvis ska vi inte heller jobba gratis. Men att läsa en artikel här och där som är skolrelaterad eller diskutera ett lektionsupplägg på Facebook kallar inte jag för att arbeta, det är ett av mina stora intressen och det vill jag underhålla för det utvecklar mig.

Hej svejs!

After SETT2014 Luleå

Så är vi hemma igen efter årets besök och deltagande på #SETT2014 som vår fantastiska rektor Elisabeth Landström har skickat oss på! Två dagar fyllda av föreläsningar där ytterst kompetenta pedagoger pratade och delade med sig av sina bästa pedagogiska erfarenheter och tips från både det digitala arbetet i skolan och även om hur vi möter och bemöter elever/kollegor på olika sätt. Allt för att hjälpa mig att bli en bättre och uppdaterad version av mig själv. Ja, det är så jag ser det på ett sätt. Jag får möjlighet att ladda ner en uppdaterad lärarprogramvara som jag kan installera i mig själv! Knasigt? Corny? Nördigt? Säkert!

Eva-Erica-Malin-SETT

 

Från vänster @MalinVidehall, @RoosErica och jag @Pumpan70 följ oss gärna på Twitter!

Jag är mellanstadielärare och valde därför att försöka ta mig in på de föreläsningar jag trodde skulle passa mig bäst. På onsdagen startade vi med föreläsningen av Kristina Alexandersson om internet i skolan (vi har varit med i Webbstjärnan för första gången i år och det var lärorikt). Vi lyssnade till SVT för digitala pedagoger (bra för mig som SO-lärare!) och sedan efter lunch var det dags för Frida Lindén och Therese Silverbåge från Vallhamra skola (mycket inspirerande om språkundervisning med digitala verktyg!).

På slutet mäktade vi även med Katarina Lycken Rüter om det flerstämmiga klassrummet. Intressant även ur en mellanstadielärares synvinkel om digitalt arbete på gymnasiet, intressant för alla lärare skulle jag vilja säga! Sedan kändes huvudet rätt välfyllt med information.

Skärmavbild 2014-05-09 kl. 17.17.40

Nej, mycket tid för shopping i välfyllda Kista Galleria blev det inte, men en springtur hann vi med i alla fall. Förena nytta med lite nöje är aldrig fel!

Nästa dag rivstartade vi med att lyssna till utmärkta Evi Kärpijoki och Robert Lindholm från Finland som berättade om hur de arbetar med #GAFE i skolan. Det är något som är högintressant för vår F-6 skola, Furuparksskolan, då vi ser stora möjligheter med detta upplägg. Föreläsningssalen var smockfull men något förvånande var att många inte verkade veta nästan något om detta med Google Apps For Education, trots Edward Jensingers många utmärkta blogginlägg om Helsingborgs arbete med att få in det i skolan. Nu verkar det verkligen hända saker på den fronten även i Luleå och kanske i många delar av landet, vilket jag tackar för!

Sedan fortsatte vi till Jacob Möllstam där han undrade var gränsen går mellan klassrum och omvärld? Det undrar vi med så det lät ju lika intressant som det verkligen var! För 100 år sedan var gränsen solklar, idag finns den inte och det är något vi är tvungen att acceptera och utnyttja tror jag. Barn lär sig överallt, så är det bara.

JacobMöllstam

 

Sedan försökte vi ta oss in för att lyssna till Helena Kvarnsell och hennes föreläsning om att jobba smart. Vi var inte så smarta att vi gick i god tid och köade, för det visade sig att resten av SETT:s deltagande lärare också ville lyssna till de förmodligen sjukt kloka orden, så vi och ca 200 andra lärare hamnade utanför 😦

Vis av detta misslyckande köade vi i god tid inför nästa föreläsare av rockkonserts-kaliber: nämligen Anne-Marie Körling! Vi kom in och blev väldigt glada över det! Anne-Marie har så mycket klokt att påminna oss lärare om, främst om bemötande och hur vi använder orden, de viktiga orden. Jag brukar inte säga till eleverna att ”Äntligen är det fredag!” (bara till min man på fredag morgon!) men efter dessa dagar är det ändå befogat att få landa i sina tankar en fredagseftermiddag.

A-MKörling

Stärkta och uppfyllda av hennes ord blev vår sista föreläsning med våra idoler på Årstaskolan: Josef Sahlin, Martin Fernström och även Lotta Bohlin som de tog upp på scenen. Deras föreläsning ”Viktigt på riktigt” är verkligen viktig och tänkvärd. Hur arbetar vi med eleverna och läroplanen? Hur kommer vi ner på djupet i både kunskaper och förmågor? Vi började genast fundera på vad vi ska arbeta med i höst och vi kan slå fast att ”Tala som Ted” ligger rätt högt upp…

Årsta

Efter detta avrundade vi mässan med lite mat och en kopp kaffe nere vid Food Court på gallerian och var rörande överens om att det varit mycket lyckade dagar. Vi är laddade och ivriga att fortsätta vårt arbete med eleverna på den digitala vägen i skolan med de få verktyg vi har. Vi har ändå sett att det går att göra mycket med litet, vilket är bra. Sen får vi hoppas att det blir fart på den nationella IT-strategin för skolan också.

Sedan är ju kanske något av det roligaste med denna mässa att man får chansen att träffa några av sina Twänner i det utvidgade kollegiet som jag lärt känna på nätet under året som gått.

Skärmavbild 2014-05-09 kl. 17.52.46

Tack för allt! #SETT2014 Hoppas vi ses igen nästa år!

 

 

TeachMeet! Vilken grej!

Oj, så länge sen jag har skrivit ett inlägg på min blogg. Varför det blivit så har jag funderat lite över och jag tror att det är så att ibland svämmar tankar och funderingar över så man hinner inte sortera i sitt eget huvud för att veta vad man ska skriva om. Rörigt? Håller med. Jag har läst massor av artiklar som jag tipsats om på Twitter, försökt hänga med i debatten om skolan, resultaten, betygen… Funderat över vad jag själv tycker och tänker om det. Jaa.. det är inte undra på att man blir lätt förvirrad av denna enorma ”skoldebatt” som sker och äger rum precis just nu i media! Det mesta är ju dessutom vårt fel, dvs lärarnas fel, för vi undervisar fel, gör fel, bemöter elever och föräldrar fel, bedömer fel oavsett om det är en summativ eller formativ bedömning. Enligt alla förstå-sig-påare som inte arbetar i skolan i alla fall. Att samhället i stort kanske också har gjort en del saker fel, pratas det väldigt tyst om. De flesta tycks glömma bort att vi gör det som läroplanen säger, dvs vi har att förhålla oss till det gällande styrdokumentet, inte något tyckande… Nåja, bara vi nu får återgå till att lära ut matematiska algoritmer så blir nog allt bra! 😉 Årets quickfix…

Hur som helst, så har tiden här efter jul inneburit lite nytt för egen del. Jag är numera även rektorsstöd på 20% samt att jag fortsätter ha min egen klass på 100%. Inte alls optimalt, men det får bli så fram till terminsslutet. Jag har numera ett mer officiellt ansvar på skolan för den digitala utvecklingen i kollegiet och försöker stötta mina kollegor i deras digitala utveckling, samt att jag kan påverka åt vilket håll jag tycker att vår skola ska gå digitalt. Det är spännande med IKT i skolan och för vår skola gäller det att visa att det går att börja arbeta digitalt fast vi inte har nästan några förutsättningar att göra det.

En del i ett sådant arbete var att arrangera ett TeachMeet kombinerat med Pedagogisk Pub av den nystartade gruppen ”IKT och lärande i skolan i Luleå”  som vi hade i onsdags, veckan som var, på Vetenskapens hus i Luleå. Det blev väldigt lyckat och vi hade talare som representerade hela linjen i skolan, från förskola till gymnasiet. Väldigt utvecklande och underhållande. Sex talare som talade i sju minuter vardera och de visade hur de arbetade med IKT med sina elever på just sin arbetsplats. Vi hade även en föreläsare från Luleå tekniska universitet, Peter Parnes, som pratade om Computational thinking. Det handlade om att vi måste inse att datorerna är en del i allt vi gör och tar en allt större del dessutom. Vad använder vi dessa till? Hur kan vi dra nytta av dem? Varför bör vi lära eleverna programmering? Samt att många andra länder i Europa ligger långt före oss i detta arbete. Mycket intressant.

Nåväl, jag var i alla fall en del av kvällen och agerade moderator (lite av conferencier) samt berättade lite själv på slutet om hur jag tänker runt det utvidgade kollegiet och hur det har utvecklat mig som lärare. Idag är det en självklarhet och snart ett måste för varje lärare att ha ett Twitterkonto och en Facebookprofil för att kunna ta del av den skolutveckling som sker i vårt land. Helt plötsligt blev vårt avlånga land inte så stort längre. Nu vet jag vad som händer i Malmö, i Göteborg, i Sollentuna, i Arvidsjaur, i Falun, i Sundsvall och i Luleå på olika lokala skolor tack vare att jag följer personer på Twitter och Facebook som delar med sig av sin lärarvardag. Det om något gör ju att vi får en samsyn på vårt uppdrag och en helt annan insyn i våra olika verksamheter. – Aha! Gör de så där..! Så borde ju även vi göra?! Skulle vi kunna… vad händer om… tror du att..? Det är ju detta som gör att det blir skolutveckling. Inte att vi eventuellt tvingas sätta betyg i år 4.

Malin Rönnblom, statsvetare och skribent i Västerbottenskuriren skrev en väldigt bra debattartikel i veckan om just skolan, forskning och betygens vara eller inte vara. Läs den! Jag håller med henne till fullo. Tips från @skolvaren på Twitter, by the way…

Hej svejs i vårsolen!

Äntligen jobba! Med läsförståelse förstås…

Nu är det ett bra tag sedan jag skrev ett inlägg, men nu har lusten verkligen fallit på. Jullovet har varit långt och skönt, så pass att jag har hunnit känna suget efter att få börja jobba igen och det är ju ett gott tecken! Under lovet har jag t. ex.  läst en massa bra saker på Twitter. -Vadå, det är ju bara 140 tecken i varje tweet? Jo, men hemskt många av de kloka ”skolmänniskor” jag följer länkar massor av bra artiklar i sina tweets, vilket betyder att jag läser en hel del som jag inte skulle ha fått syn på annars. En journalist, @Liwal, sa bekymrat: – Hjälp, ni kan inte sluta läsa tidningar och bara läsa på twitter! Nej då, sa jag. Tack vare twitter läser jag så mycket mer!

Så, i min nya guldgruva till förkovring har jag läst och funderat över detta med denna förbenade, förbaskade läsförståelse. Alltså, den är ju en fantastisk tillgång när du väl har erövrat förmågan till läsförståelse. Men, innan du når dit så krävs det ju en hel del av dig, både av dig när du är liten och nyss har börjat skolan, när du är i mellanåldern och när du är i övre tonåren. Du måste öva, öva och öva. Precis som den fotbollsspelare som vill bli bra på frisparkar, eller slalomåkaren som vill åka snabbare utan att köra ur, eller ryttaren som vill ta hästen över högre hinder. Du måste öva. Tro inte att du kan sluta öva när du har nått vuxen ålder, nej då ställer samhället andra krav på dig; förstå en lönespecifikation, ett besked från ditt fackförbund (Vad står det på alla fyra papper? Har jag rätt till ersättning eller inte?), ett avtal med banken att du har lånat pengar osv. Öva var det, ja.

Öva på vad då? Och hur ska man lära sig att förstå det man läser? Kommer inte det av sig själv bara man läser? Detta är något som vi kanske (?) har förletts att tro de senaste 15 (?) åren efter uttalanden som detta; ”Det spelar ingen roll vad de läser, bara de läser”. Ja, i och för sig, men att bara bli en mekanisk läsare hjälper dig inte att förstå det du läser. Det krävs liksom en hel del mer. Vi som älskar att läsa har ju upptäckt det fantastiska med läsning; äventyret, spänningen, glädjen, sorgen och humorn för att bara nämna några aspekter. För nybörjarna och de lite mer långt komna läsarna väntar ett jobb att lära sig att bli goda läsare genom att öva. Jo, de ska öva, öva på att ställa hypoteser om det de ska läsa, tänka sig vad som kanske kommer att hända. De ska öva på att förstå hur man förstår nya ord, begrepp och företeelser som inte är kända sedan innan. De ska öva på att svara på frågor och själva ställa frågor som är ”på ytan, under ytan och på djupet”, som @MarieTrapp1 menar i materialet som är under uppbyggnad på enlasandeklass.se. De ska öva på att sammanfatta vad en text handlar om , om det så är ett enda kort stycke så måste man kunna förstå essensen i detta, eller en sida, ett kapitel eller en hel bok. Det är en konst att kunna ringa in det viktigaste i en text, för då kan du sedan analysera vidare. Kan du inte det blir det svårt att lära sig analysera, alltså måste du öva. Till sist är det viktigt att öva på att lära sig att se det lästa inom sig, som en film som spelas upp. Vi som älskar att läsa, säger oftast att ”Boken är sååå mycket bättre än filmen!” Det beror ju på att vi har förstått de vi läser! Och sett bilderna…

Därför blev jag så oerhört glad när jag upptäckte arbetet med ”En läsande klass” som Martin Widmark och Marie Trapp arbetar med. Äntligen! Här finns ju det jag har funderat på, men inte vetat hur jag ska angripa. Det är inte helt lätt att bryta ner svåra begrepp till ett gäng 9-10-åringar. Eller 7-åringar, eller 14-åringar… Jag har inte sökt en ”metod” utan mer letat efter en förklaringsmodell som jag själv kan anamma som lärare för att jag ska kunna överföra det till mina elever. Jag själv måste ju först förstå hur jag ska förklara för att eleverna överhuvudtaget ska greppa det. I detta har jag funnit det!

Så, då satte mina energiknölar igång och jag skapade ett bokmärke med bilderna från hemsidan på ”Läsfixarna” (Spågumman, Detektiven, Reportern, Cowboyen och Konstnären). De är fria att använda och dela vidare, allt för att sprida ”ordet”. Detta delade jag sedan på Twitter (efter att ha fått okej från Marie Trapp!) och det blev väldigt uppskattat får jag tillstå. Oerhört roligt att något så litet och ganska lättgjort för en ”gammal” grafiker kan bli så uppskattat! 🙂 Jag är så glad att jag fick dela, för jag tycker att ”sharing-is-caring-kulturen” är så viktig. Det är den som får oss att växa, vi lär av varandra och nästa gång är det jag som kan ta del av något annat. Som jag har fått göra genom t ex ”The Big Five” på Facebook (öppen grupp). Där finns massor av klokskap!

Så här ser mitt bokmärke om ”Läsfixarna” ut:
Läsfixare-bokmärke-singel  Du får gärna ladda ner och använda det om du vill.

Nu ska vi börja jobba med ”Strategier för läsförståelse” som @RolfEkelund föreslog att de borde kallas eftersom de utgår från några olika strategier runt Reciprokal Teaching. Det svenska uttrycket är något lättare att förstå… 🙂 Det här kommer att bli lärorikt, utvecklande och kul!

Hej svejs!

Klassens positiva energi

Ja, så har första skolveckan avverkats med mina nya elever i år 4. Alltså… vilka fina barn! Vilken känsla att gå till jobbet och tänka, känna att det blir en bra dag idag. Oavsett vad vi ska jobba med. Underbart. Visst, det är nytt, för båda parter och smekmånaden är snart över, men… Det känns i hela klassens energi att det är en positiv stämning. Det finns omtanke om varandra, humor, en vilja att lära… Så himla kul!

För övrigt har även vår skola startat upp med #matematiklyftet och vi har läst och tittat på filmen till modul ”Taluppfattning och tals användning”. Mycket intressant! Jag har inte hunnit vara med på Twitter i någon omfattning alls denna vecka för att diskutera, men det kommer väl nu när vi ska observera våra egna lektioner. ”Va? Gör jag så där? Nähä, joho, jaha, okej…:) ” Det viktigaste är väl ändå att ha ett öppet sinne och en vilja till utveckling, då tror jag det blir toppen! Kollegialt lärande känns grymt bra.

Och så har jag startat i gång vår klass blogg i Webbstjärnans tävling. Jag presenterade det för eleverna och de såg minst sagt exalterade ut. ”Va? Ska vi ha en blogg?! Har DU gjort den fröken? (Hmm, fröken fick lite idolstatus!) När får vi  börja skriva i den? Kan jag få mina inloggningsuppgifter nu? Men jag haaar ett Googlekonto!” Osv… Ja… ni förstår på vår skola har det här med IKT kanske fört en något tynande tillvaro. Jag kan lätt placera oss på den lägsta pinnen i Puenteduras SAMR-modell: Datorn har använts till att googla info, och som skrivmaskin. Bra det i och för sig, men det går ju att göra så mycket mer! Vilket vi kommer att försöka göra nu. Klassbloggen heter http://www.smaragderna.se så det är bara att kika in. Obs! Under uppbyggnad! 😉

Hej svejs!

 

På kurs med @Webbstjarnan

Igår var jag och tre kollegor på kurs med @Webbstjarnan i Boden. Jag har varit grymt taggad för detta ända sedan anmälan så det var med rätt höga förväntningar jag åkte dit från Luleå. Betänk att jag ansåg det som så viktigt att jag prioriterade det framför att ha en sista piff-&-fixdag i klassrummet, vilket jag mkt väl hade behövt!

Nå, det var en bra kurs med @ChristerFriman som lärde oss pedagoger hur vi skapar ett konto på @Webbstjarnan och vad fördelen är med att delta i deras bloggtävling med eleverna. Visst skulle det vara kul att vinna, men jag tror att det viktigaste är att lära sig komma igång med digitalt lärande i skolan, vilken klass/årskurs du än undervisar i. Den här tävlingen är nog som ”Årets kock” tror jag. Man måste delta ett antal gånger innan man kan sikta in sig på topplaceringarna..!

Som tur är har jag ju redan bloggat ett tag med WordPress privat, vilket gjorde det aningen enklare att förstå hur programmet fungerar. Det är inget svårt program alls, så är man bara det minsta intresserad av detta så fixar man det utan problem. Får man problem ändå, eller upplever något struligt så är det bara att maila supporten eller skicka ett tweet till @Webbstjarnan så får man svar inom någon minut! Jag lovar! Dessutom på kvällstid av någon vänlig själ som liksom jag själv sitter på kvällarna och jobbar med tv:n på i bakgrunden. För i ärlighetens namn är det ju då, då bästa idéerna kommer när lugnet har infunnit sig. Eller som idag en regnig lördag…

Har du som lärare inget Twitter-konto är det baske mig dags att skapa ett…nu! Jo, nu på direkten! Du kommer att hitta en ocean av kunskap från kollegor ute i landet som inget hellre vill än att sprida sin kunskap eller få hjälp av just dig. Är inte det bra, så säg? Följ någon du känner som twittrar och titta på den personens lista över vilka hen följer. Lägg till en 30-50 personer som verkar intressanta och vips har du ett flöde på ditt konto. DÅ upptäcker du storheten med detta och vilket stöd du får i din personliga utveckling såväl privat som arbetslivsmässigt.

Så… nu har jag skapat en blogg till mina nya elever i år 4. Webbsidan heter http://www.smaragderna.se och är ännu förstås under uppbyggnad! Men oj så kul! Är inte det här skolutveckling så vet då inte jag?

Nu över till Skolverket.se för att ladda hem dokumenten till första modulen i #malyft Puh!

Hej svejs!

Snart, snart…

Snart börjar jag jobba. 12 augusti. Eller, jag har nog redan jobbat en del i sommar ska jag ärligt erkänna. Jag har känt en sådan lust att jobba inför den nya skolstarten i augusti som jag aldrig har känt förut. Naturligtvis beror det på att jag får ta emot min första 4:a. Det känns speciellt, stort, kul. En grupp med barn som jag får sätta min prägel på. Inreda ett klassrum som jag vill ha det från början. Bara en sån sak. Fast jag har varit mycket ledig också! Härligt!

Visst, jag fattar att det kan gå precis hur som helst; åt fanders, jättebra, halvbra, vara jobbigt, stressigt, stökigt. Men, jag har ett hopp och en framtidstro på att det ska bli jättebra. Därför har jag jobbat i sommar. Eller…jobbat och jobbat? Jag har haft tid att tänka som @Korlingsord uttryckte det. Tid att planera utan att tusen andra måsten gör sig påminda. Bara en sån´ sak. Då blir det nästan inte jobb för mig. Jag gillar att följa ”mitt utvidgade kollegium” på Twitter. Dvs andra lärare ute i landet som jag följer och delar tankar och idéer med. Det är jättekul. Eller att läsa en kursbok i lugn och ro, som den här:

IMG_2546

Och så har jag tvärfastnat i ”Pinterest”! En fantastisk källa att ösa idéer ur till allt som jag gillar i livet. Det finns en flik som heter ”Education”. Wow! Det allra mesta är tips för elever från 6-årsåldern upp till högre skolår, kanske främst för år 1-6. Och det är på engelska. Först tänkte jag: ”Jaha, ser ju kul ut, kan jag kanske göra om så att det står på svenska…” Sen kom jag på andra tankar. Självklart ska jag använda dessa tips på engelska till mina elever. Det som passar för 8-10 åringar i engelsktalande länder borde passa bra till 10-åringar i Sverige tänker jag när det gäller svårighetsgrad på språket på uppgiftskort osv. Vilket tillskott till de vanliga engelska uppgifterna!

Hej svejs!