Sharing is caring – leder till kollegial utveckling

Under denna vecka har jag varit aktiv i FB-gruppen ”En läsande klass”. Jag fick syn på Marie Trapps digitala läslogg och ville gärna använda innehållet fastän jag inte har möjlighet att jobba så mycket digitalt i min klass eller på min skola över huvud taget. Därför beslöt jag mig för att fråga Marie om jag fick skriva av sidorna i läsloggen och formge dem efter eget tycke, som dock följer grundmallen väl. Marie var vänlig nog att godkänna detta och jag skred till verket. Jag måste väl säga att jag har ett förflutet i grafiska branschen, så det här med att typografera och fixa till ”boksidor” är inget stort problem för mig. (Vilket däremot programmet Excel allt som oftast är! Stort problem alltså!) Dessutom är ju min underbara MacBookAir min bästa digitala vän och så programmet Pages som kan underrätta smärre underverk på enkla vis. Naturligtvis hjälper det till att det sitter i ryggmärgen hur bilder laddas ner, vilket format som ger bäst återgivning vid utskrift, hur pdf-filer laddas upp, hur Google Drive kan användas, hur dokument kan delas… Nå, jag kan det här, andra är fenor på programmering! Eller på Excel… *rysningar*!

Så, när jag gjorde detta så tänkte jag att detta ska jag dela i FB-gruppen ”En läsande klass”. Ni vet… ”Sharing-is-caring”… Kanske det är fler lärare som vill sätta igång att jobba med lässtrategierna nu direkt efter jul och inte vill vänta tills den säkert fenomenala lärarhandledningen kommer ut i slutet på april? tänkte jag… Och det var det! 🙂 Oj! Jag tror jag råkade starta en smärre lavin utan att jag visste det, med hjälp av Maries och Martin Widmarks underbara utgångsmaterial. Fantastiskt!

I denna FB-grupp berättar vi hur vi gör, vad som gick bra, vad vi behöver hjälp med i våra klasser. Snabba svar kommer från än den ena och den andra utan att man hinner blinka. Vi är ett utvidgat kollegie! Snacka om kollegialt lärande och utveckling!

Här nedan länkar jag till min folder/mapp på Google Drive, där den som läser detta kan ladda ner pdf-filerna för eget bruk på sin skola. De går än så länge inte att skriva i, men att skriva ut går bra. Ni som vill skriva tillsammans med elever i helklass kanske kan kopiera en sida av läsloggen och göra en gammal hederlig OH-bild? 🙂 Sprid kunskapen och gläds med materialet. Jag längtar till i april, för då kommer det att finnas en hel skattkista med digitala texter att ladda ner på www.enlasandeklass.se
Nu får vi hålla tillgodo med det vi kan hitta på själva, men det räcker nog rätt långt!

https://drive.google.com/folderview?id=0B2iHyVm2w75ISDJSanFrUnNzWWs&usp=sharing

I dag var det jag som fick förmånen att ladda hem ett välarbetat material, vilket jag gjorde  från Ullis skolsida . Ett fantastiskt arbete du gjort med kunskapsväggen om alla ämnenas förmågor och kunskapskrav, Ulrica! Tack!

Hej svejs!

Äntligen jobba! Med läsförståelse förstås…

Nu är det ett bra tag sedan jag skrev ett inlägg, men nu har lusten verkligen fallit på. Jullovet har varit långt och skönt, så pass att jag har hunnit känna suget efter att få börja jobba igen och det är ju ett gott tecken! Under lovet har jag t. ex.  läst en massa bra saker på Twitter. -Vadå, det är ju bara 140 tecken i varje tweet? Jo, men hemskt många av de kloka ”skolmänniskor” jag följer länkar massor av bra artiklar i sina tweets, vilket betyder att jag läser en hel del som jag inte skulle ha fått syn på annars. En journalist, @Liwal, sa bekymrat: – Hjälp, ni kan inte sluta läsa tidningar och bara läsa på twitter! Nej då, sa jag. Tack vare twitter läser jag så mycket mer!

Så, i min nya guldgruva till förkovring har jag läst och funderat över detta med denna förbenade, förbaskade läsförståelse. Alltså, den är ju en fantastisk tillgång när du väl har erövrat förmågan till läsförståelse. Men, innan du når dit så krävs det ju en hel del av dig, både av dig när du är liten och nyss har börjat skolan, när du är i mellanåldern och när du är i övre tonåren. Du måste öva, öva och öva. Precis som den fotbollsspelare som vill bli bra på frisparkar, eller slalomåkaren som vill åka snabbare utan att köra ur, eller ryttaren som vill ta hästen över högre hinder. Du måste öva. Tro inte att du kan sluta öva när du har nått vuxen ålder, nej då ställer samhället andra krav på dig; förstå en lönespecifikation, ett besked från ditt fackförbund (Vad står det på alla fyra papper? Har jag rätt till ersättning eller inte?), ett avtal med banken att du har lånat pengar osv. Öva var det, ja.

Öva på vad då? Och hur ska man lära sig att förstå det man läser? Kommer inte det av sig själv bara man läser? Detta är något som vi kanske (?) har förletts att tro de senaste 15 (?) åren efter uttalanden som detta; ”Det spelar ingen roll vad de läser, bara de läser”. Ja, i och för sig, men att bara bli en mekanisk läsare hjälper dig inte att förstå det du läser. Det krävs liksom en hel del mer. Vi som älskar att läsa har ju upptäckt det fantastiska med läsning; äventyret, spänningen, glädjen, sorgen och humorn för att bara nämna några aspekter. För nybörjarna och de lite mer långt komna läsarna väntar ett jobb att lära sig att bli goda läsare genom att öva. Jo, de ska öva, öva på att ställa hypoteser om det de ska läsa, tänka sig vad som kanske kommer att hända. De ska öva på att förstå hur man förstår nya ord, begrepp och företeelser som inte är kända sedan innan. De ska öva på att svara på frågor och själva ställa frågor som är ”på ytan, under ytan och på djupet”, som @MarieTrapp1 menar i materialet som är under uppbyggnad på enlasandeklass.se. De ska öva på att sammanfatta vad en text handlar om , om det så är ett enda kort stycke så måste man kunna förstå essensen i detta, eller en sida, ett kapitel eller en hel bok. Det är en konst att kunna ringa in det viktigaste i en text, för då kan du sedan analysera vidare. Kan du inte det blir det svårt att lära sig analysera, alltså måste du öva. Till sist är det viktigt att öva på att lära sig att se det lästa inom sig, som en film som spelas upp. Vi som älskar att läsa, säger oftast att ”Boken är sååå mycket bättre än filmen!” Det beror ju på att vi har förstått de vi läser! Och sett bilderna…

Därför blev jag så oerhört glad när jag upptäckte arbetet med ”En läsande klass” som Martin Widmark och Marie Trapp arbetar med. Äntligen! Här finns ju det jag har funderat på, men inte vetat hur jag ska angripa. Det är inte helt lätt att bryta ner svåra begrepp till ett gäng 9-10-åringar. Eller 7-åringar, eller 14-åringar… Jag har inte sökt en ”metod” utan mer letat efter en förklaringsmodell som jag själv kan anamma som lärare för att jag ska kunna överföra det till mina elever. Jag själv måste ju först förstå hur jag ska förklara för att eleverna överhuvudtaget ska greppa det. I detta har jag funnit det!

Så, då satte mina energiknölar igång och jag skapade ett bokmärke med bilderna från hemsidan på ”Läsfixarna” (Spågumman, Detektiven, Reportern, Cowboyen och Konstnären). De är fria att använda och dela vidare, allt för att sprida ”ordet”. Detta delade jag sedan på Twitter (efter att ha fått okej från Marie Trapp!) och det blev väldigt uppskattat får jag tillstå. Oerhört roligt att något så litet och ganska lättgjort för en ”gammal” grafiker kan bli så uppskattat! 🙂 Jag är så glad att jag fick dela, för jag tycker att ”sharing-is-caring-kulturen” är så viktig. Det är den som får oss att växa, vi lär av varandra och nästa gång är det jag som kan ta del av något annat. Som jag har fått göra genom t ex ”The Big Five” på Facebook (öppen grupp). Där finns massor av klokskap!

Så här ser mitt bokmärke om ”Läsfixarna” ut:
  Du får gärna ladda ner och använda det om du vill.

Nu ska vi börja jobba med ”Strategier för läsförståelse” som @RolfEkelund föreslog att de borde kallas eftersom de utgår från några olika strategier runt Reciprokal Teaching. Det svenska uttrycket är något lättare att förstå… 🙂 Det här kommer att bli lärorikt, utvecklande och kul!

Hej svejs!